Inköpt golv!
Vi kom fram till att detta passade bäst med det andra golvet samt dörrarna. Tror det kommer att bli kanon!
Imorgon sätter Pontus igång med golvläggning (vi hann inte idag) och jag målar badrummet. Förhoppningsvis har tapeterna kommit imorgon också, så kan vi börja med det lite smått. Hoppas syster Åsa kan hjälpa mig nån kväll i veckan med tapetsering..
Jag har totalt fastnat i twilight-träsket nu, och.... Jag börjar tycka Edward är snygg.... ÅNEJ! :/ Haha. På torsdag ska jag, Majsan och några fler brudar se new moon, så nu måste jag rappa på och lyssna klart på andra boken. Därför går jag till sängs nu och lyssnar mig till sömns. Gonatt!
Skyltsöndag.
Några bilder från dagens skyltsöndag-fika på stan:
Generellt är jag inget jättestort jul-fan. Jag tycker det ligger lite melankoli i luften, för att inte tala om hetsen som infinner sig före jul.. Men vissa saker gillar jag. Jag gillar glögg och pepparkakor, Sunes jul-serien, att sjunga julsånger, och alla tända ljus. Och förstås att umgås med alla nära och kära. En jul med en sjuk mamma är givetvis väldigt jobbigt att gå igenom.. Men om jag ser det som ett par mysiga dagar med god mat och gott sällskap, och inte som en stor och livsviktig högtid, så känns det okej. Jag har en sambo vars familj har massor med traditioner, så det är fullt upp hela julhelgen, vilket känns skönt. Så lite tid att stanna upp och tänka som möjligt! Tänker gör jag tillräckligt all övrig tid. Sen har jag ju mina egna underbara syskon m. syskonbarn att julmysa med. Utan dem vore jag ingenting!
Att ändå hälsa på mammsen på julafton känns viktigt, och jag är glad att jag fortfarande har den möjligheten. Många kanske undrar varför vi inte tar hem henne över jul. Men det går inte i det skicket hon är. Hon blir orolig bara av att man flyttar henne från sängen till duschen. Vi tog faktiskt hem henne för några veckor sedan, men det blev katastrof. Hon var panikslagen. Hennes sjukdom gör att hon har väldigt dålig verklighetsförankring, och minsta lilla förändring gör henne orolig. Så det går helt enkelt inte, hur mkt vi än önskade det.
Min syster berättade en gullig sak i afton. Mamma hade inte velat äta lunch (hon har ätit väldigt dåligt på senaste), och då frågade de om hon ville äta något annat än det som bjöds, då svarade hon "gröt!" Hon fick gröt och åt upp rubbet. :) Såna små saker kan göra mig alldeles varm inombords.
Imorgon köper vi sista färgburken och golv, för att sedan måla klart i vardagsrummet. Pontus börjar lägga golv medans jag fortsätter måla, fast i datarummet/studion.. Hade inte tänkt måla där, men... Kommer att störa mig på det rummet för alltid annars. Vi hade som bara tänkt låta det vara lite halvdant, men då kom jag liksom på att, varför då? När vi lix gör om är det bättre att göra om fullt ut!
Sen ska jag ju även måla övre delen av väggarna i badrummet där det inte är kaklat.. Så nog har vi det vi gör imorgon!
Gonatt!
PS. Magontet har gått över. Vet fortfarande inte vad det var men jag tippar på alternativet sprucken cysta...
nära-dödenupplevelse, mardrömmar och singstar.
Kl 05.30 vaknar jag av nåt oljud. Plockar ut öronpropparna och märker till min fasa hur grannarna spelar singstar på högsta volym. Jag märker att Pontus är vaken, och fly förbannad. De har hållit på hela natten tydligen. Magen är lite bättre, så jag klär på mig och vandrar över till grannarna. Till saken hör att de har levt om varje natt de senaste två veckorna, och nu var måttet rågat för mig. Jag plingar på, och jag hör hur musiken tystnar. En ung kille, typ 18 år, öppnar och ser förskräckt ut. Jag säger "Har du någon aning om hur mycket ni lever om!?" Han svarar "är det så?" och ber miljoner gånger om ursäkt och säger att det inte ska upprepas. Jag går muttrande , och haltande (pga buksmärtor) ,tillbaka hem. Musiken tystnar, men min buk börjar göra ondare igen. Jag värmer upp en riskudde och håller mot magen och försöker sova... Men då börjar musik spelas igen.. Denna gång är det Jose Gonzales med "heartbeats", en av världens deppigaste låtar... Den spelas om och om och om igen.. Jag gillar i vanliga fall låten, men inte inatt. Till slut, runt 8, tystnar musiken och jag kan somna om.
Drömmer mardrömmar i tre timmar tills jag vaknar kallsvettig och med näsblod.. Buken gör ondare igen..
Nu sitter jag här och om jag sitter blixtstilla går det bra, men så fort jag rör mig får jag ont..
Om det inte går över snart måste jag nog åka in... :(
Känner mig lite smått i obalans...
Ingen målning idag?
Får se vad han säger.
myndigheeeeeteeeeeeeeerrrrr....
Tur att det nya jag är så vansinnigt positiv. Blir nästan arg på mig själv pga min positivism ibland. Men oftast är jag nöjd över att ha den förmågan att kunna vända det svartaste svarta till någon ljusare nyans.
Det här kommer att fixa sig. På ett eller annat sätt.
Måleri och sång..
Sovrummet har inbyggda garderober, och på dessa sitter det tapeter. Fula tapeter. Först hade vi tänkt måla över garderobsdörrarna på samma sätt som vi målar resten av rummet, men efter att ha kikat på lite bilder på nätet så tänker jag att vi tapetserar med nån snygg tapet bara på dörrarna. Tror det kan bli skitsnyggt! Då var det bara det att hitta en snygg tapet. Som jag skrivit tidigare tycker jag att det finns för stort utbud. Kan ALDRIG bestämma mig!
Nåt i stil med detta tänker jag mig..
Vi har även kommit fram till att vi ska tapetsera hela köket. Det känns som att man vill att det ska hända nåt på väggarna där, nå mönster eller nåt, eftersom ALLA köksmöbler vi ska ha är helvita.... Tapeten det troligtvis blir är (förstås) vit och har som små ränder och prickar i sig som blänker lite. Måste dock suga på den karamellen ett tag till.
Sen skulle jag även vilja ha en väggtext på nån vägg... I stil med (dock inte en såndär pretto text):
Ni får ursäkta att jag är insnöad på inredning nu. Men det är just nu sjukt välbehövt för mig. Att kunna släppa alla andra rätt jobbiga tankar och bara tänka på hus och hem.
Sofia... Nu har även jag fastnat i Twilight-träsket! :/ Lyssnar på första boken nu, och jag är fast... :/ Haha
Renoveringsdag 2
¤ Valt tapeter till fondväggen i vardagsrummet
¤ Slipat allt vi har spacklat
¤ Målat ett varv i gästrummet
Tapeten vi valt ser ut såhär då man fotar den med blixt.. Den är väldigt glansig i vissa sken. Älskar färgen den glänser i, nån blanding av guld och silver! Älskar även medaljonger.
tar hemskt gärna emot folks åsikt om att ha en fondvägg på samma vägg som tv:n? Jag har alltid varit emot det, tycker fondväggar ska vara bakom soffan eller på någon sidovägg annars känns det spegelvänt, men nu är det snedtak bakom soffan och då blir fond inge snyggt där. Inte heller på sidoväggarna blir det bra, eftersom då blir det vid och runt fönstret eller vid och runt dörren..Men vill inte att ögonen ska bli störda av mönster då man ska se på tv... Men man kanske inte blir det? Eller? Pidde tycker att man SKA ha en tapet där, för då ser man den då man sitter i soffan.. En fondvägg ska synas menar han.
Nu är Pontus och jobbar och jag har varit och tagit cellprov hos barnmorskan. Det gick bra, även om jag inte kan säga att det känns tokbekvämt att ligga med benen i vädret och en kvinna mellan dem..
Vad ska jag hitta på ikväll då...?
Alternativen är att antingen fara och fortsätta måla själv, höra av mig till nån för att hitta på nåt, eller bara dega hemma och se i kapp alla paradise hotell som jag missat.. Hmmm.. Nu ska jag iaf ta och vila en stund. Favvotiden på dagen! Lägga sig och lyssna på en bok, spela sudoku för att sen slumra in en stund. :)
Kattungar
Lena Lundmarks sibiriska kattungar.. Jag fick tygla mig så att jag inte skulle stoppa ner dem i väskan och springa!
Bilder från lördagen.
Det är dock kvar massa saker att ordna som känns lite tunga. Läkartid samt skicka in papper. Så det ska jag se till att göra bort i början på kommande vecka så jag kan släppa det hela för ett tag. Himla skönt att jag har nya lägenheten att tänka på, för den upptar ca 90 % av tankeverksamheten.
Igår var en fullspäckad lördag med stanbesök, middag hos syster, systerdotterns dansföreställning samt robinson/spelkväll hos Simon och Anna. Lite bilder från kvällen:
Elsa längst till vänster! *stolt moster*
Musik-Alias
Utlåtande..
En gång för alla berättar jag för dem som bryr sig tillräckligt mycket om mig för att läsa min blogg vad det är som bekymrar mig. Mina issues. Som ni vet pushar jag för att människor ska våga vara öppna, även, för att inte säga framförallt, då det gäller jobbiga saker i livet. Att alltid gå omkring och låtsas som att det regnar inför andra är enligt mig ytligt och oärligt. Och jag bör nog följa mina egna budord... Så jag försökter strunta i att det säkert finns vissa som läser nu som rynkar på näsan och tänker "-men herregud, sånt här behöver hon ju inte dela med sig av här.." Men jo. Det är faktiskt just vad jag behöver. Det är en del i min process att bli kvitt mina problem.
Att dölja något sånt här tar dessutom mycket energi. Energi som jag hellre lägger på annat.
I ca fem års tid har jag kämpat med panikångest. Alla människor har problem och brister, där har ni min brist. Ångesten kommer bara då jag ska arbeta. Vilket gör att jag mår bra så länge jag slipper.. Tyvärr så är ju arbete en stor del av livet. Man kommer inte så långt utan ett arbete. Det vore en sak om jag fick ångest av exempelvis hissar.. Jag tror man kan klara sig ganska långt i livet utan att åka hiss. Anledningen till att jag får detta vet jag inte riktigt, och det är därför jag inte kunnat jobba bort det. Jag vet inte än grunden till det.. Jag misstänker att det är någon blandning av prestationsångest och rädsla för att inte ha kontroll och osäkerheten man får av att vara ny och oerfaren. Jag har alltid fungerat så att jag vill kunna allt innan jag ens försökt. Jag har varit sjukskriven från och till dessa år. Pluggat lite, arbetstränat lite.. Men aldrig arbetat på riktigt. De få jobb jag har sökt och fått har jag inte kunnat knappt börja på innan mina besvär framträder och gör det omöjligt att fungera på en arbetsplats. Jag äter mediciner och har gått i terapi.
Nu har det här uppdagats igen. Jag trodde att jag skulle fixa att göra praktik via skolan eftersom praktik inte är samma sak som att arbeta, men det gick inte. Mina problem kom tillbaka med besked, och nu har jag tagit beslutet att ta ett studieuppehåll, och istället fortsätta med arbetet att få bort min ångest. Eller, den försvinner kanske aldrig helt, men jag måste lära mig att hantera den.
Så nu blir det sjukskrivning och arbetsträning igen.
Det känns förstås tråkigt och jag är himla besviken. Men jag är faktiskt en hejare på att tänka positivt. Istället för att se det här som ett misslyckande ser jag det så att jag var himla modig som vågade försöka, trots att jag har haft det kämpigt. Det visar tecken på envishet. Att jag inte ger upp. Och en sak är säker. Jag kommer aldrig att ge upp. Jag ska vinna över det här om det så är det sista jag gör!
Några saker som kännetecknar PÅ.
1. Bultande hjärta eller hastig puls
2. Svettning
3. Darrning eller skakning
4. Känsla av att tappa andan
5. Kvävningskänsla
6. Smärta eller obehag i bröstet
7. Illamående eller obehag i magen
8. Svindel, ostadighetskänslor eller matthet
9. Overklighetskänslor
10. Rädsla att mista kontrollen eller bli tokig
11. Dödsskräck
12. Domningar eller stickningar
Symptomen kommer i mitt fall då jag ska arbeta alltså. Men andra kan känna dessa saker när som helst, var som helst, eller vid något annat specifikt tillfälle. Det är nog vanligare än man tror, och många har haft panikångest några enstaka gånger. Det är bara det att man inte pratar om det. Men jag vill ändra på den tystnaden.
Imorgon börjar jag en KBT-behandling, (kognitiv beteendeterapi) där arbetar man med att bryta dåliga mönster och lära sig att förstå sig själv bättre.
Om ni vill följa min strid mot mitt "handikapp", så är det bara att följa bloggen.
God natt.
..
Nu äre tungt.
Tänker så det knakar... Vad ska jag göra.. Gå kvar skolan (om jag får)? Sjukskriva mig? Söka nån annan utbildning? Vad?
Det finns ingenting som kan få en att känna sig så värdelös som detta.
Då var vi där igen.
Nisse, min egna lilla glädjespridare är påväg. Vi ska baka paj och tycka synd om oss själva. Eller så står bara jag för den biten.
Det bidde ingen utgång, det bidde blogga istället..
Nu när jag läst igenom det jag skrivit förstår jag att cidrarna klart har försämrat min författarförmåga. Haha. Så nu får ursäkta mitt sätt att skriva.
Jaha, vad ska jag hitta på nudå? Kanske äta lite för att nyktra till... Men... Vi har som ingen mat hemma.. Och sugen är jag inte heller... Men jag vet att om jag lägger mig nu kommer jag att känna mig överkörd av ett tåg imorgon. Får se vad jag hittar på.
Nåra pics från ikväll
Gonatt.
Golv och tapeter..
Hmmm.....
Sen blir det middag hos svärmormor och sen fest hos svägerskan som fyller år idag! Grattis! :)
Från destruktiv till konstruktiv inom en timme.
När man är där, i den känslan, finns det ingenting annat. Det enda man tänker är "jag måste härifrån". Jag hälsade i morse på min praktikplats inför måndag. Jag vet inte vad det är som händer, men när jag befinner mig på en arbetsplats sköljer känslan över mig. Jag blir någon annan, en blek, passiv och stirrig människa som inte kan möta någon på ett bra sätt. Jag har lärt mig att dölja det ganska bra, till en viss punkt. Men tårarna började bränna under ögonlocken då jag gick mot bilen, och när jag startade motorn lät jag dem falla. Tankar som snurrade var "jag måste sjukskriva mig", "jag måste hoppa av skolan", "jag kan inte bli förskollärare"...
När jag hade lugnat mig lite tänkte jag att "jag kanske kan få praktisera på något av ställena mina pluggtjejer ska vara på, så jag inte behöver vara själv", "jag kanske inte behöver praktisera NU om jag berättar hur jag känner mig".. Bilen rullade hem och jag minns knappt hemfärden.
Hemma i min trygga borg igen kom ilskan. "Nu får jag för faan ta och skärpa mig! Jag har jättebra hand med barn, jag blir glad av barn, jag älskar att lära ut och vara pedagogisk!" Så nu ger jag mig fan på att klara mina två praktikveckor. När jag är klar ska jag belöna mig själv med en ny lägenhet. Jajjemen. Min drömlägenhet. Jag ger inte upp denna gång. Aldrig! Panikångesten ska inte få vinna över mig. Så det så.
Tristess och planering
Det är jobbig period då man är sådär mellansjuk.. Man orkar inte göra något aktivt, men det börjar klia i kroppen av tristess om man bara ligger och glor på tv. Idag är en sån dag. Så i brist på annat letar jag golv, tapeter och möbler på nätet... Har hittat lite grejer..
Vi ska lägga golv i hall, kök och gästrum som är i anslutning till varandra. Golvet vi är inne på nu, vilket det också troligtvis blir, är "antik kastanj" och ser ut på detta sätt:
Så otroooooligt snyggt! Det enda som kan sätta käppar i hjulet är om det ser helt fel ut tillsammans med det andra golvet vi ska ha kvar, som är i sovrummet och vardagsrummet. Så det återstår att se. Vi vill dock ha lite mörkare. Men inte så mörkt som valnöt.
Jag är ju sån som vill ha helvita väggar överallt. Det är det absolut bästa för mig, för då kan jag variera den andra möbleringen i oändlighet och på så sätt aldrig ledsna, som jag gör om det är någon färg. Men Pontus vill att det ska hända någonting på någon vägg i alla fall, så jag kan gå med på att någonstans ha vita tapeter men som det ändå händer någonting på, typ:
Det skulle passa att ha på en kortvägg i vardagsrummet och en vägg i köket tycker jag.. Måste rådgöra med gubben min.. :)
Förstås så har jag spenderat X antal timmar på IKEA.se... Hittills har jag hittat:
Till köket: 
Köksluckor
luckhandtag
bänkskiva till köksbänken
kökslampa
spotlistar att sätta ovanför köksbänken
Badrummet:
spegelskåp ( har inte bestämt om vi ska ha 1 el. 2)
tvättställsskåp (om det går... se längst ner..)
Vardagrummet:
vit klädsel till sofforna
Vardagsrumsbord ( Pontus vägrar bara ha vitt, så vi blandar in möbler i färgen "antikbets".. Våran säng är också i den färgen. 
Bänk som Pontus vill ha som tv-bänk, och som jag vill ha som "sittbänk" med sittkuddar och förvaringskorgar under. Vi får se hur det blir.
Utöver dessa grejer har vi det som behövs. Typ. Problemet är vardagsrumsmatta. Har nu en kritvit bomullsryamatta. Det gör jag ALDRIG om, den såg smutsig ut efter en vecka, och att tvätta det där stora åbäket är bland det jobbigaste jag har gjort. Kan tänka mig en sånhär:
Har några vänner som har mattor som känns lite mer "plastiga" i materialet.. Vet inte vad det materialet kallas, men det är nog det man ska satsa på. Det är snyggt, och blir nog inte smutsig lika lätt.
Men nu har jag två funderingar..... Det ena är hur man gör då man vill byta köksbänk.. Måste man byta diskho då också? Är det jättedyrt? Krångligt? Måste man ta dit proffs? Såhär är det nu...
Samma fundering gäller badrummet... Om man vill ha ett skåp under det befintliga handfatet, går det?? Skåpet på ikea.se heter "kommod", och det ser ut som att man kan såga ut så att man bara kan "föra in" skåpet så det passar perfekt under handfatet..? Går det? Eller måste man byta handfat? Samma frågor där.. Är det dyrt? Krånligt? Måste man anlita proffs? Såhär ser det ut nu...
Nä nu ser jag fyrkantigt så nu måste jag hitta på nåt annat. Hej.
Moa Svensson
Det finns en samling tankar som ibland bara smäller till mig rätt i fejjan. Jag är alltid helt oberedd, och jag blir alltid lika omskakad.
Rubriken på dessa tankar kan jag döpa till "vad gör jag av mitt liv?"....
Mestadels är jag nöjd med tillvaron. Jag känner mig tillfreds, och känner att jag har hittat mig själv, och hittat det jag behöver och det jag tycker om. Det som betyder något för mig. Jag var inte den där människan jag som 18-åring trodde att jag var. En sådan som ville ut i världen och upptäcka och uppleva så mycket som det bara är möjligt. Som flyttar land och rike runt. Som lämnar sin hemstad och aldrig ser tillbaka.
Jag har luskat ut att jag är en simpel människa. Det jag behöver för att må bra är att ha dem jag älskar nära mig. Jag skulle aldrig kunna flytta ifrån min familj. Sedan mamma blev sjuk har jag förstått hur mycket familjen betyder, och att jag behöver ha dem nära.
Jag behöver naturen, skogen. Jag behöver djur. Och barn. Jag behöver få sjunga, och vila. Jag behöver få pyssla och vara kreativ. Jag behöver få lyxa till det med god mat, en bra film eller serie, en dag i sängen/soffan. Jag behöver i viss mån utmaning, som jag får i skolan. Det jag drömmer om är det typiska svenssonlivet. Jag vill ha giftermål, barn, djur, en kombi-bil där jag får plats med min familj. Jag vill ha ett liv med min kärlek, Pontus.
Jag vill ha ett jobb där jag trivs. Jag behöver inte alls tjäna bra. Jag kommer ALDRIG att kunna tänka "det är bara ett jobb, och jag får ju pengar..." Om jag inte är i harmoni fungerar jag inte. Jag kommer aldrig att kunna jobba någonstans där jag inte trivs som fisken i vattnet mestadels av tiden. En av mina drömmar håller just på att gå i uppfyllelse. Vi ska flytta till det stället jag alltid velat bo på. Sörböle. I ett hus. Iofs inte vårat, men vi kommer att få tillgång till allt det jag suktar efter. En tomt där man kan ligga och sola på sommaren. Blommor, jordgubbar, hallon och äpplen. Jag har ett stenkast till travet, där jag kan stå och beundra de vackra hästarna i timtal. Nära till allt jag vill ha nära.
Men då ibland slår tanken till som en örfil. Är det här verkligen allt jag vill ha? Bör jag inte ha högre ambitioner? Nöjer jag mig EGENTLIGEN med svenssonlivet, om jag verkligen känner efter? Tanken kommer oftast då jag konfronteras med människor som lever spännande liv i storstäder eller i andra länder. De som studerar något spännande och exotiskt, eller de som reser och ser sig om ute i världen. De som har ett yrke som anses som något extra. De människor som kommer hem till Skellefteå under sommaren och vintern och har fantastiska saker att berätta om deras spännande liv. Jag har många vänner som uppfyller något av dessa kriterier. Vänner jag älskar, men som jag förstått att jag är väldigt olik. Den insikten var svår för mig, men nödvändig. Nu är det kluriga att lista ut hur jag ska behålla och vårda dessa vänskapsrelationer trots den enorma olikheten.
Jag har nästan helt slutat att oroa mig för vad andra tänker om mitt svenssonliv. Vilket är ofantligt skönt. Förut vågade jag mig knappt ut i det offentliga i hemvändarperioder. Frågan "jaha, vad gör du nuförtiden?" var lika med helvetet för mig. Jag ville inte att folk skulle tänka att jag var en förlorare som inte hade uppnått det man "bör" uppnå efter gymnasiet. Att jag var mindre värd för att jag bor kvar i min hemstad. Men nu skiter jag faktiskt i det. Folk får tycka vad de vill. Problemet är vad jag själv tycker. 98 % av tiden känns mitt "vanliga" liv helt rätt, men de där 2 procenten då...? Rösten som säger "du lever bara en gång, ska du inte passa på att göra mesta möjliga av livet då?" Ska jag bara vifta bort de tankarna som irriterande flugor, eller ska jag lyssna?
Det sköna är att jag vet att dessa tankar går över. Jag behöver bara börja planera en veckas charter till något varmt land för att känna mig lugn och nöjd igen. Eller ta en skogspromenad och njuta av magin som man bara hittar i naturen. Eller spendera lite tid med några av mina eller Pontus syskonbarn. Eller ta på mig mjukisdressen och sjunka ner i soffan för att titta på ett nytt avsnitt av Grey's anatomy. Jag behöver inte mer. Jag får nog lära mig att till 100 % acceptera att jag är en medelsvensson.
Tack för mig. Gonatt.
Vårt blivande hem
Renovering: Måla/tapetsera, lägga golv, ta ner hatthyllan
Renovering: Lägga golv, måla vitt, tapetsera en fondvägg, byta köksbänksskiva, byta luckor eller ev bara handtag, ev måla den bruna brädan ovanför kaklet vit.
Renovering: Måla/tapetsera
Renovering: Lägga golv, måla/tapetsera (ta bort lampan på bilden, förstås..)
Renovering: Måla den övre delen av väggarna vitt, ev lägga kakelfilm på kaklet
Renovering: Måla tapetsera/fräscha upp balkongen
Renovering: Ingenting typ. Bara göra om det till ett musikrum/studio. Detta rum är STORT!
Ringde till Pidde nu. Han vågar inte heller ringa och säga upp lägenheten... För då finns det ingen återvändo.. vi måste kolla upp mer först...
..
Såhär glad är jag då jag har 39 graders feber...
Märkligt
Dock så är halsmandlarna jättesvullna, och varje gång jag sväljer känns det som att jag sväljer 10 knivar.. Så jag försöker att svälja så lite som möjligt. Bafucin hjälper litegrann tack och lov. Det känns som halsfluss/streptokocker, så jag ringer nog vc idag så att jag ev kan få pencillin... Huvudet väger dessutom ca 10 ton och jag verkar ha obegränsat med slem. Usch. Visst blir man less på att läsa om sjukdomar?? Men jag rår inte för det. Måste få skriva av mig eländet, för det känns faktiskt lite bättre sen.
Det är klart. Vi får flytta till Sörböle. :) Men jag vågar inte säga upp lägenheten riktigt än.. Måste prata med Pontus svåger som är Emmas ekonomiska ansvarig.. Jag lägger nog över det på Pontus nu, som är frisk. Imorgon ber jag honom säga upp lägenheten. Hjälp!
Sjuk. Igen.
Har feber. 38.8 landar termometern på nu. Och det verkar stiga för jag fryser nå vansinnigt. Halsen är igensvullen. Är det svinis måntro?
HOPPAS det här går över fort!! Har typ varit mer sjuk än frisk det senaste halvåret... Trots att jag äter massa vitaminer och omega 3... :(
Loppis
Ett ljuvligt kakfat
Två ljuslyktor
Tre babuschkadockor.Är supernöjd!
Nu ska jag faktiskt lägga mig och sova lite till, för natten blev rätt sömnlös. Kl 15 ska vi till Pontus farfar som fyller år. Det blir trevligt att träffa Pontus roliga släkt!
Har börjat få ont i halsen....... Men jag låtsas inte om det.
Goläge.
Med risk för att bli besviken och för att göra Pontus lite irriterad efter att ha gått händelserna i förväg, så måste jag berätta vad det är som jag hoppas på..
Vi har eventuellt en ny lägenhet! Och håll i er nu, på SÖRBÖLE! Drömläget! Pontus mormor bor på liljevägen ensam i ett stort hus, och på övervåningen är det en lägenhet, en trea som står tom och har gjort det i några år nu.. Eller det är egentligen en fyra enligt mig eftersom det är ett enormt förråd/tvättstuga som vi isf tänker använda som datarum/studio, som gör att vi utöver det kan ha ett gästrum/extrarum/blivande barnkammare, WOW! Det har inte blivit tal om uthyrning dels för att det inte har orkats styra upp samt på grund av osäkerhet om momme ska bo kvar.
Jag har nämligen tänkt tanken ca 1000 gånger, men slagit det ifrån mig eftersom jag tänkt att det inte alls är aktuellt. Men igår var vi upp och kikade, och jag bad Pontus iaf höra med svärmor, om det finns nån liten möjlighet... Och jo, hon tyckte det lät som en bra idé! Då kan vi ha lite koll på momme som är lite ofärdig, och ta hand om skottning, gräsklippning och sånt som inte momme själv orkar göra. Hon pratade med sin syster och även med momme själv, och alla låter positiva. Momme ville dock tänka över saken lite till... Så jag går som på nålar tills vi får veta.. Det vore drömmen med stort D! En fyrarumslägenhet på sörböle, med stor tomt! Dessutom mer än 1000 kr billigare i hyra!! Och som grädden på moset finns det äppelträd, hallonbuskar och ja.. JORDGUBBSLAND! Som jag ALLTID velat ha!! Det är möjligt för Sune att vara ute också. Ska dock ta mig en rejäl funderare över det, eller om jag ska göra honom till innekatt. Det finns fördelar och nackdelar med båda.. Ska tänka efter vad som överväger.. Och det beror förstås vad momme säger om det också. Men ja... Det här känns typ för bra för att vara sant...
Så nu hoppas jag så jag blir blå! Ni får gärna hoppas lite med mig... :)
Trevlig helg!
Hoppas!
Sitter här och i princip tuggar fradga i väntan på ett, eller snarare två, telefonsamtal. Om den avgörande parten säger OK så förvandlas min dröm till verklighet! Håller alla tummar jag har!!
Sockersöt
En Georg och en mysdag.
Vi har VFU vecka 47 och 48, och jag har hamnat på en förskola i Ersmark, som först kändes lite jobbigt, men då fick jag reda på att de så gärna ville att jag skulle komma så att de skulle ordna att jag fick samåka varje dag! Det engagemanget är stor skillnad mot förra VFU:n där pedagogerna knappt gav mig en blick på två veckor. Usch så tråkigt. Förskolan är dessutom Reggio Emilia-inspirirerad vilket gör det hela ännu roligare eftersom jag är intresserad av det, och väldans nyfiken!
Det känns skönt att ha varit klart i Luleå för den här månaden. Som vanligt har luleåvistelsen bestått av en hel del föreläsningar, en MASSA gäspningar, och många skratt! Favoriten den här gången var då världens sötaste lärare Bengan försökte klura ut hur Jerry Williams dansar till sin dänga "I can Jive, I can Jive!" samt då uttrycket "neutralt behöver inte alltid vara negativt" myntades.
Här kommer Jerry, bara för dig Bengan! :)
Ojoj
Nån som vill ge mig en sånhär? :)
Toyota Yaris.
Gonatt.
Dåliga inköp.
En snygg "gäster"-skylt till toan. Det blev inge bra alls, den ser helt malplacerad ut på våran fula toa.
Två typ halvgenomskinliga bordstabletter med nå vita grejer på som jag tänkte ha som skrivbordsunderlägg för att dölja lite repor och sånt, samt klippa till och ha som musmatta. Jättesmart och pyssligt tänkte jag. Men nä de blev ju inge bra alls de heller. De var för små och genomskinliga så man såg igenom reporna i skrivbordet.
Sen det sämsta inköpet blev tyg på ohlsons tyger som var jättefint enligt mig. Blommigt och sådär sött som jag gillar. Samt ett gammelrosa tyg som matchade. Men nu ikväll då jag gjorde kuddar av tygen och la dom på sängen där jag tänkt att de skulle ligga, så blev det bara helt enkelt jättefult. Det var som för litet mönster, så man såg inte att de var blommor utan bara nå tjafs.
Till saken hör att jag inte tog ett enda kvitto. Jag vet inte varför. Tänkte aldrig tanken att det inte skulle bli bra. Så där kastade jag typ 250 kr i sjön. Tyg som är klippt får man ändå inte byta.. Men de andra grejerna. Och det är kanske en fis i rymden-summa för somliga, men för mig som har sämst ekonomi i Sverige är det ett stort hål i plånboken. Åt dessutom lunch på Waynes, som gjorde mig lite halverst panikslagen. Jag kunde inte motstå att haka på de andra tjejerna. Men 75 kr för en lunch är dyrt när man är fattig. Så jag satt och övertalade mig själv typ hela lunchen att jag var värd en lyxlunch den här måndan. Ibland behöver man lite vardagslyx.... Visst!?!? :/
Men som straff för detta får jag inte köpa en enda grej i Luleå nu när vi är där i två dagar. Jag ska ha med mig mat, kaffe, och en massa frukt, så jag inte BEHÖVER köpa nåt! Sådeså. Då får jag väl sitta där själv i nån korridor med min blodpudding (som står på menyn imorgon) medans de andra går och äter en trevlig lunch i resturangen.
Hmpf. Pengar är inge kul då man inte har dem..
Ps. Jag vill fortfarande flytta.
Aldrig nöjd..
Omgörningen (ett nytt ord) här hemma gjorde mig tillfreds i ca två veckor. I två ynkliga veckor kände jag mig nöjd, och tänkte att, jamen här kan jag bo ett tag till. Sen smällde flyttlusten till igen, och med besked den här gången. Jag tänker på att flytta ca 14 timmar av de 15 var är vaken på ett dygn. Den sista timmen tänker jag på godis. Eller på att jag vill ha en bebis. Eller på att jag borde städa.
Det är mitt inrutade liv.
Saken är bara den att stället jag vill flytta till finns inte. Min kravlista ser nämligen ut på följande sätt:
1. Vi ska givetvis ha råd (alltså vi ska få låna den summan som behövs)
2. Det ska vara minst en trea, helst en fyra eftersom Pontus krävde igår att få skaffa sig en hemmastudio.
3. Det ska vara nära skog så att Sune (och jag) kan få vara ute. Det ska även vara lätt att släppa ut honom, alltså måste boendet vara på markplan med egen ingång. Trapphus går bort.
4. Lägenheten ska ligga på södra sidan älven. Norra sidan känns fel, och det blir långt till allt som jag vill ha nära; mamma, systrarna, skolan.
5. Månadsbeloppet ska ej överstiga det vi har nu, dvs ca 5000 kr.
6. Toan ska vara renoverad, eller iaf i gott skick, för den har vi aldrig råd/kunskap att renovera själva.
Ja. Vilka områden finns på södra sidan då?
Jo det är ju Atorp, som jag absolut kan tänka mig bo på, MEN! Då är månadshyran jättehög på typ alla boenden på Atorp.
Sörböle, men där finns bara jättejättejättedyra hus, och hyreslägenheter som det är superhögt tryck på. Vill inte ens ha en hyres.
Sunnanå, där gäller samma sak som på sörböle, förutom Nyckelgatan. Där kan jag tänka mig bo. Men Pontus vägrar. Han säger att det är bortanför en stor skog, och han visste inte att området ens existerade förrän nyligen. Han vill inte bo i "ingenmansland".
Vad ska vi göra!?!?
Drömmen vore om dom smällde upp några radhus på tuvan. Det skulle vara nära Pontus föräldrar, Pontus jobb, Anna och Simon, Mammas boende, och hyffsat nära skolan. Och det skulle finnas det viktigaste; skog.
Jag är en skogsmulle. Måste ha naturen nära. Och jag blir värre och värre med åren. Känner hur jag håller på att förvandlas till min skogsmullepappa som får andnöd bara av att fara och handla på coop. Hmm.. 
Åh, vill ha dig som granne du fina ko..
