Håller ju på med en hemtenta för fullt. Den ska vara inne på söndag, och jag har gjort ca 25% av den. Igår gick det bra, idag går det mkt sämre. Fick i morse veta av en klasskompis att jag missförstått en fråga, så svaret jag slet med igår är bara att radera. Så nu blev jag då så vansinnigt opeppad. Solen skiner och jag vill sola istället för att sitta inne vid datorn och plugga. Helst skulle jag vilja hitta på nåt med någon, gärna ta en glass på stan, och gärna fara och träna, men igår stukade jag foten när jag sprang på löpbanden på friskvårds. Så jag är aningen handikappad. Hoppar på ett ben..

Jag har beslutat mig för att vara nykter ikväll och först vara med syrrorna för att senare åka förbi Nisse och co och till sist "gängets" fest. Jag kom som på det att om jag ska festa ikväll så finns det inte en chans att jag ska kunna plugga imorgon heller, får alltid bomull i huvudet dagen efter, och då blir det stressigt värre att bli klar innan söndag. Känns bra med en vit helg. Dessutom är det inte optimalt att festa med en stukad fot. Kan som bara sitta på en stol hela kvällen.

Svägerskan berättade just att svininfluensan råder i New York.... Så nu blev jag aningen nojjig!!! Pontus, kom heeeeeem...!!!!! Om man bortser från oron över influensan går det bra att vara gräsänka. Första kvällen var lite jobbig, men nu har jag vant mig att vara ensam. Jag sover sjukt mycket bättre då han är borta.. Jag är ju så lättväckt så jag vaknar i vaniga fall typ 100 gånger varje natt när han vänder sig eller hostar eller nåt. Men saknar honom gör jag ju. Det gör jag iofs bara om han typ far en sväng på macken eller nåt. Haha. Romantisk eller patetisk?

Igår var jag hos Majsan och pysslade. Trevligt trevligt.

Nä. Nu ger jag upp, gör en kopp kaffe, och sätter mig ute i solen med min ljudbok som jag lyssnat på 100 gånger, Änglar med Marian keyes. Jag älskar den!! Och alla hennes böcker. Skrattar hela tiden. Det är så kvicka repliker, och mamma Walsh är typ roligaste kvinnan jag vet. Rachel Molin läser, och hon gör det sjukt bra dessutom.
 
Jaja. Trevlig kväll på er!

Det är kanske ingen nyhet att jag aldrig kan bestämma mig för saker, men nu har det måhända gått lite till överdrift. Knåpar redan på en ny bloggdesign. Den nuvarande är inte "jag". Jag är inte pastellig..
Den nya ska bli i 50-tals-stil med starka färger, mkt rött, och pinuppor som jag ääälskar. De är så vackra och kurviga, och inte alls vulgära som många bilder av idag.

När jag hamnar i en riktig svacka, som jag gjort nu, tar jag mig för sånahär projekt. Som kanske inte är mkt för världen, men gör mig sysselsatt och ger mig tillfälle att göra utlopp för all kreativitet, samtidigt som det inte kräver ett jota av mig. Det är väl bra att jag är sån, och inte bara blir helt handlingsförlamad när jag har en down-period.

Idag när jag sms:ade Pontus svarade han att han just åkte förbi frihetsgudinnan. Häftigt. Även konstigt att hans klocka visar 17.30 nu..

Gonatt då.

Ps. Kan alla som skriver kommentarer anonymt typ sluta med det, jag blir så vaaansinnigt nyfiken! Skriv  gärna massa, men med namn ist :)

Nu har älsklingen åkt iväg till USA för att spela. Det känns ohyggligt länge med 10 dagar.. Även om vi inte ses så överdrivet mycket när han är hemma ändå, så blir det en helt annan sak då han åker iväg såhär länge, så långt bort. Han kan inte komma farandes om det händer något.. Men jag missunnar dem inte den här resan alls. Jag är glad för deras skull, och kommer med glädje lyssna på allt spännande de gjort då han kommer hem igen!

Det är väl såhär det känns att vara rockstjärne-fru I guess..



Ikväll har varit en kväll med många beslut... Kan berätta mer om det en annan dag då jag tagit reda på ett och annat... Jag tror detta är det rätta, även om det känns väldigt tråkigt..

Gonatt.

.. ska jag här på bloggen skriva om mina förhoppningar, mina förväntningar, mina drömmar och mina mål med livet. Jag känner att jag behöver positivboosta min tillvaro.  Jag blev enormt peppad att ta itu med denna uppgift, men är alldeles för trött nu. Så en dag... Kanske redan imorgon.

En jobbig dag. Besöksförbudet upphävt och besök hos M hela eftermiddagen. Hon fick se min tatuering, och hon log. Det var väldigt väldigt länge sedan. Då forsade tårarna minsann. Ibland är livet så vackert. Kan sorg vara vackert?
Jag läste någonstans att sorgen är summan av kärleken... Fint sagt.

Imorgon ska jag ha en bra dag. Jag ska träna, jag ska sola, jag ska äta god mat, jag ska se någon bra film och sist men inte minst mysa med min alldeles egna Pontus, innan han åker till USA i 10 dagar med bandet.
 

Nu har jag varit avstängd alldeles för länge. Måste ventilera. Det måste ut. Men jag kan inte tvinga ut det.. Hälsade på henne idag. Hon började gråta när jag skulle leda en herre som hade gått fel till sitt rum, för att hon trodde att jag inte skulle komma tillbaka. Hon är en liten liten flicka som jag vill rå om tills jag går sönder. Men det går inte. Jag måste fortsätta leva något slags liv. 
Hon fyller år på torsdag. Jag vill ge henne hela världen.  Men det finns ingenting jag kan göra för henne så att något förändras.

Hur orkar man med högskolestudier när man hela tiden måste lägga alla krafter på att fungera normalt... Jag vill så gärna fixa skolan, men jag vet inte om det går. Jag orkar inte pendla. Och det verkar inte som jag får med mig gubben ner. Så jag vet inte hur jag ska göra.

Kan inte nån bara ha svar. Facit, någon?