Bilder från Byske samt Önsköldsviksresa
Om 30 min drar jag, Pidde, Åsa, Lena, Palle, Emil, Elsa, Wilma, Alva, Elias, Arvid, Gustav, Linda och Hugo till Övik till på fredag på en minisemester. Jag och Pidde ska tälta och de andra ska sova i stugor. Precis den "komma bort"-resan jag behöver! Så det här blir toppen.
Ha det gott så länge.
4 orosmoment som håller mig vaken. Obs! Stoltheten har jag svalt för länge sen.
1. Jag är 12:e reserv på distansutbildningen inriktning förskollärare.
Hittills har jag, för att jag inte orkat annat, inbillat mig själv att jag kommer att komma in. Men nu börjar det rationella tänkandet smyga sig på. Det som talar för att jag kommer in är följande brev som jag fick av LTU:
Hej Moa,
Som du skriver är det omöjligt att säga hur stor chans du har att komma in. Detta var statistiken för förra höstintaget
Alltså, om det bara var drygt hälften av platserna som togs upp för ett år sedan tänker jag att det är konstigt om det har vänt såpass på ett år.
Men det som talar emot är situationen i samhället nu. Folk, troligtvis också barnskötare, blir av med sina jobb. Vad gör man då? Jo, man går antingen på A-kassa, eller så börjar man plugga. Det är lättare att få jobb som förskollärare än barnskötare.
Om jag inte kommer in vet jag inte vad jag tar mig till. Alternativet är att fortsätta pendla till Umeå, men det känns fruktansvärt motigt, om inte omöjligt. Dessutom missade jag såpass mycket av första terminen eftersom jag var ledig i vård av närstående, så då måste jag jobba extra hårt för att ta igen. Läsa dubbelt troligtvis. Och jag är rädd att jag inte har de krafterna.
Det har gått så långt att jag får en liten känsla av illamående varje gång jag ser den blåa Umeåbussen. Tyvärr blir det ofta så för mig. Jag projicerar min oro/ångest på ett ställe/föremål, som jag försöker undvika resten av livet, typ. Typiskt undvikande-beteende.
Hälsostatus: axlar uppe vid öronen samt sömn totalt rubbad.
2. Min ekonomi. Jag fick 3000 kr denna månad. Nu har pengar dragits till medmera-kortet samt till avbetalningen på lånet, och nu har jag 1300 kr kvar. Jag är skyldig Pidde 2672 vilket är min halva av räkningarna denna månad. Jag ska dessutom betala av på Ellos-skulden, dvs 200 kr, samt mobilen 250-300 kr x 2 (eftersom vi sa till försäljaren att han skulle knappa in att vi skulle betala månadsvis, men efter två månader inte fått någon räkning).
Snabb uträkning:
1300-2672-200-ca 600 = - 2172 kr. (notera minustecknet före)
Då har jag inte räknat med pengar att röra mig med under augusti månad.
Som ni förstår själva går detta inte alls ihop.
Vad ska jag då göra åt detta? Jag vet inte.
Hälsostatus: Axlarna uppe vid hjässan nu, samt sprängande huvudvärk.
3. Sommarkursen i sociologi och populärkultur. Nu börjar det dra ihop sig till de tre återstående uppgifterna, som lyder:
1. Kritisk analys av postmodern populärkultur. 1500 ord. inlämningsdatum 10/8.
2. Teoretiskt test, 40 frågor/begrepp som jag ska kunna svara på/förklara. Inlämningsdatum 16/8.
3. Diskussion. Inlämningsdatum 16/8.
Det här vore egentligen ingen större match för mig, om jag förstod vad kursen handlar om. Det gör jag inte. Långt ifrån.
Hälsostatus: Hjärtat har börjat banka hårdare samt små skakningar börjar uppstå.
4. Som grädden på moset har jag kommit in i en fas av exsistentiell kris. Det händer då och då, och den fasen har valt att komma nu. Perfekt tajming.
Frågor som:
-Är det här meningen med mitt liv?
-Är det här meningen med livet överlag?
-Varför finns dödliga sjukdomar, och varför har inte mindre än 2 st drabbat vår familj?
-När kommer jag att klara av att arbeta? Kommer det någonsin att ske?
-När kommer någon slags stabilitet infinna sig, så drömmar om barn och giftermål inte stannar vid just drömmar? Kommer det någonsin att ske?
-När kommer jag att vara nöjd och tillfreds med mig själv och känna mig nöjd med vad jag åstadkommer? Kommer det någonsin att ske?
-När kommer jag att släppa prestige-kraven och känna att jag är glad för att jag är jag, även om jag inte:
a.) Tjänar bra med pengar (tjänar pengar alls förresten)
b.) uppfyller mina drömmar
c.) har flyttat till någon spännande stad
d.) reser och ser mig om i världen
e.) gör något fint för mänskligheten
Hälsostatus: magkatarren gör sig påmind.
Sammanfattning: Jag är ett vrak. Har inatt sovit ca 3 timmar. Vet inte vilken ände jag ska börja i. Kanske borde börja med sommarkursuppgifterna. Jag ska försöka. Men först måste jag ge mig på ett nytt försök att sova en stund. Plugg och sömnbrist går inte alls ihop. God natt.
Hittills har jag, för att jag inte orkat annat, inbillat mig själv att jag kommer att komma in. Men nu börjar det rationella tänkandet smyga sig på. Det som talar för att jag kommer in är följande brev som jag fick av LTU:
Hej Moa,
Som du skriver är det omöjligt att säga hur stor chans du har att komma in. Detta var statistiken för förra höstintaget
Förskola/förskoleklass
-distans 80 (platser) 43 (registrerade)
Alltså var det många platser "över" förra gången. Det finns ingen statistik, vad jag vet, hur många reserver som har kommit med.
I första urvalet har de antagna fram till den 30 juli på sig att svara, därefter körs det andra urvalet och då kommer du förmodligen att få besked i början av augusti om du kommer in eller inte.
Alltså, om det bara var drygt hälften av platserna som togs upp för ett år sedan tänker jag att det är konstigt om det har vänt såpass på ett år.
Men det som talar emot är situationen i samhället nu. Folk, troligtvis också barnskötare, blir av med sina jobb. Vad gör man då? Jo, man går antingen på A-kassa, eller så börjar man plugga. Det är lättare att få jobb som förskollärare än barnskötare.
Om jag inte kommer in vet jag inte vad jag tar mig till. Alternativet är att fortsätta pendla till Umeå, men det känns fruktansvärt motigt, om inte omöjligt. Dessutom missade jag såpass mycket av första terminen eftersom jag var ledig i vård av närstående, så då måste jag jobba extra hårt för att ta igen. Läsa dubbelt troligtvis. Och jag är rädd att jag inte har de krafterna.
Det har gått så långt att jag får en liten känsla av illamående varje gång jag ser den blåa Umeåbussen. Tyvärr blir det ofta så för mig. Jag projicerar min oro/ångest på ett ställe/föremål, som jag försöker undvika resten av livet, typ. Typiskt undvikande-beteende.
Hälsostatus: axlar uppe vid öronen samt sömn totalt rubbad.
2. Min ekonomi. Jag fick 3000 kr denna månad. Nu har pengar dragits till medmera-kortet samt till avbetalningen på lånet, och nu har jag 1300 kr kvar. Jag är skyldig Pidde 2672 vilket är min halva av räkningarna denna månad. Jag ska dessutom betala av på Ellos-skulden, dvs 200 kr, samt mobilen 250-300 kr x 2 (eftersom vi sa till försäljaren att han skulle knappa in att vi skulle betala månadsvis, men efter två månader inte fått någon räkning).
Snabb uträkning:
1300-2672-200-ca 600 = - 2172 kr. (notera minustecknet före)
Då har jag inte räknat med pengar att röra mig med under augusti månad.
Som ni förstår själva går detta inte alls ihop.
Vad ska jag då göra åt detta? Jag vet inte.
Hälsostatus: Axlarna uppe vid hjässan nu, samt sprängande huvudvärk.
3. Sommarkursen i sociologi och populärkultur. Nu börjar det dra ihop sig till de tre återstående uppgifterna, som lyder:
1. Kritisk analys av postmodern populärkultur. 1500 ord. inlämningsdatum 10/8.
2. Teoretiskt test, 40 frågor/begrepp som jag ska kunna svara på/förklara. Inlämningsdatum 16/8.
3. Diskussion. Inlämningsdatum 16/8.
Det här vore egentligen ingen större match för mig, om jag förstod vad kursen handlar om. Det gör jag inte. Långt ifrån.
Hälsostatus: Hjärtat har börjat banka hårdare samt små skakningar börjar uppstå.
4. Som grädden på moset har jag kommit in i en fas av exsistentiell kris. Det händer då och då, och den fasen har valt att komma nu. Perfekt tajming.
Frågor som:
-Är det här meningen med mitt liv?
-Är det här meningen med livet överlag?
-Varför finns dödliga sjukdomar, och varför har inte mindre än 2 st drabbat vår familj?
-När kommer jag att klara av att arbeta? Kommer det någonsin att ske?
-När kommer någon slags stabilitet infinna sig, så drömmar om barn och giftermål inte stannar vid just drömmar? Kommer det någonsin att ske?
-När kommer jag att vara nöjd och tillfreds med mig själv och känna mig nöjd med vad jag åstadkommer? Kommer det någonsin att ske?
-När kommer jag att släppa prestige-kraven och känna att jag är glad för att jag är jag, även om jag inte:
a.) Tjänar bra med pengar (tjänar pengar alls förresten)
b.) uppfyller mina drömmar
c.) har flyttat till någon spännande stad
d.) reser och ser mig om i världen
e.) gör något fint för mänskligheten
Hälsostatus: magkatarren gör sig påmind.
Sammanfattning: Jag är ett vrak. Har inatt sovit ca 3 timmar. Vet inte vilken ände jag ska börja i. Kanske borde börja med sommarkursuppgifterna. Jag ska försöka. Men först måste jag ge mig på ett nytt försök att sova en stund. Plugg och sömnbrist går inte alls ihop. God natt.
Byske havsbad
Nu kommer Robert om 10 minuter och hämtar upp oss för att sedan dra till systemet, hämta Lina, fara och köpa mat och till sist dra till Byske till Linas föräldrars husvagn som vi får låna över natten. Jag tror det blir jättemysigt. God mat och dryck och massa sällskapsspel.
Igår var jag hos Nissegubben. Han är så söt. :) Dock skrattar han rätt mkt åt mig, notera ÅT, inte MED. Haha. Skrattar dock rätt mkt åt honom också.. :)
Jag plingade på fel dörr kl 00.30 när jag skulle hämta min syster i Skelleftehamn. Det tyckte Nisse var kul. Även att jag, för att se vad det stod för nummer på husen tände lampan inne i bilen. Jag såg förstås bara sämre. Haha.
Skål!
Igår var jag hos Nissegubben. Han är så söt. :) Dock skrattar han rätt mkt åt mig, notera ÅT, inte MED. Haha. Skrattar dock rätt mkt åt honom också.. :)
Jag plingade på fel dörr kl 00.30 när jag skulle hämta min syster i Skelleftehamn. Det tyckte Nisse var kul. Även att jag, för att se vad det stod för nummer på husen tände lampan inne i bilen. Jag såg förstås bara sämre. Haha.
Skål! Fredag.
Efter mitt tråkiga inlägg igår blev det så att vi drog till Bergsbyn och såg film. Så då kändes allt lite bättre. VI sov i Åkessons lillstuga ute på tomten, det var jättemysigt! Älskar att sova på ovanliga ställen, gärna nåt som känns som utomhus, som igår. Det var kallt och fuktigt. Och alldeles perfekt! Haha.
Ikväll ska jag träffa Nisse samt vara chaufför åt syster Åsa och svåger Palle. Imorgon kan det bli Byske camping med ett mysigt gäng, hoppas på det, det vore kul!
Pratade lite löst med Pidde igår om att åka iväg nånstans några dagar nästa vecka. Typ och campa. Jag skulle behöva liten mini-semester. Hoppas bara att P har tid!
Nu är det inte länge kvar förrän Georg blir storebror! Så mysigt med två underbara paltar.
Ha en trevlig helg. Det tänkte jag försöka ha.
Ikväll ska jag träffa Nisse samt vara chaufför åt syster Åsa och svåger Palle. Imorgon kan det bli Byske camping med ett mysigt gäng, hoppas på det, det vore kul!
Pratade lite löst med Pidde igår om att åka iväg nånstans några dagar nästa vecka. Typ och campa. Jag skulle behöva liten mini-semester. Hoppas bara att P har tid!
Nu är det inte länge kvar förrän Georg blir storebror! Så mysigt med två underbara paltar.
Ha en trevlig helg. Det tänkte jag försöka ha.
Nä nu..
Nu måste det hända något positivt. Det är bara sjukdom och sorg hela hela tiden. Jag orkar inte. Jag orkar inte vara ensam, eftersom jag då börjar grubbla. Och jag ska inte grubbla. Det leder aldrig till nåt bra. Ikväll har jag varit själv, och fyyy så jobbigt det är. P har vart och fiskat och alla andra vet jag inte. Försökt få tag i lite vänner, men ingen svarar.
Den här sommaren har varit den mest sysslolösa sommaren ever. Var är alla? Vad gör alla?
Jag fattar ingenting.
Mördaronsdag och tristesstorsdag
Igår var en pärs. Vi tillbringade många långa timmar på akuten med P:s momme. Hon mådde dåligt och vi åkte in. Jag förstår inte hur det kan ta så lång tid, för de sa att det var en lugn dag med få besökare på akuten. Ändå så var vi där från 15.00 till 20.00. Jag avskyr att vänta. Speciellt då man är orolig och inte vet vad man väntar på. Fy.
Jag har inga planer för idag, och med det här pissvädret så kan man ju inte bli annat än uttråkad. Tror jag drar till mamsen nu och åker sen förbi A och S i nya huset för att se om det finns något jag kan hjälpa till med.
Blev förfrågad om jag ville med till Lanternan ikväll. Men näe, jag känner mig inte alls i form. Det får bli en annan gång. Ett annat år.
Hej.
Hitech
Skriver för första gången ett inlägg från mobilen, jag är hänförd. Jag vet, internet i mobilen är inte direkt en nyhet. Fast för mig är det det. Nu ligger jag här i sängen och lyssnar på Marian Keyes nya bok en förtjusande man. Den är hela 26.5 timmar lång! Wow. Alla som känner mig väl vet att jag lever för hennes böcker, så jag är i sjunde himlen i skrivande stund. Ikväll har jag träffat tjejerna, det var mysigt. Snart åker alla iväg igen. Tänk vad olika man är. Jag börjar kallsvettas av tanken att flytta härifrån, och typ 95 procent av mina vänner börjar kallsvettas av tanken att bo kvar i "skellhell", som jag för övrigt avskyr att folk kallar Skellefteå. Däremot är jag sugen på att flytta till en ny lägenhet. Gärna hus, men det blir ju svårare.. En trea på sörböle är drömmen.. Imorgon står barnskötning och stadsbesök med Pidde på schemat. Blir nog en mysig onsdag. Godnatt!
Världens bästa kille.
Den bättre dagen.
Idag har vi varit hos syster yster Åsa. Det var tänkt falket, men molnen anslöt sig så vi stannade på gården. Jag uppskattar mina systrar och syskonbarn mer och mer för varje dag. Jag är så stolt att de är min familj. Att jag tillhör dem. So what att vi har en 3årig 64-åring att dras med. Vi klarar honom tillsammans. Och på nåt sätt kommer vi att klara mammasorgen tillsammans också. Om ni läser här systrar, fast jag tror inte det.. Men, jag älskar er! Ni är oumbärliga!
Nu väntar en lång och skön dusch och ompyssleri, tänkte vara snygg ikväll. Sen blir det Veronica Maggio på trästock. Så nu taggar jag med hennes bästa låtar. Till sist tjejkväll hos Lollo med ost och kex. Myspys. Kameran ska med, så bilder kommer!
Ha en trevlig lördag.
Blodsband på gott och ont.
Jag kokar av ilska. Jag kände det på mig, det var därför jag ville att han skulle fara bort när vi skulle ha våran syskonmiddag. Men han stannade hemma, och inte helt otippat förstörde han min kväll. Hur gör man när den man önskar ska vara den vuxna som man kan vända sig till beter sig som han vore 3 år? Jag har ingen som helst tillit till honom. Han är barnslig, oberäknelig och egoistisk. Ibland blir jag rädd då jag känner att jag är lik honom. Det är det sista jag vill.
Jag vill vara som min mamma. Jag älskar allt hos henne. Hennes värme, empati, ofantliga snällhet... Jag blir också rädd då jag känner att jag glömmer bort vem hon var..Jag vill rista in det i mitt hjärta. Rista in alla ord hon sa, alla rörelser hon gjorde. Allt hon var. Jag kan inte begripa varför det är de goda människorna, dem man vill ska finnas med en för alltid, som man förlorar. Det är så förbannat orättvist. Bilden jag har av henne nu är en sjukt skal utan innehåll. Hon är borta. För evigt. Mamma kommer inte att finnas vid min sida den dagen jag gifter mig. Hon kommer aldrig att få lära känna mina barn. Hon kommer aldrig få se mig lyckas. Jag mådde dåligt de sista friska åren i hennes liv. Det är den bilden hon kommer att ta med sig. Hon fick aldrig lära känna den vuxna Moa som klarar sig bra.
Jag håller huvudet högt och orkar så mkt jag bara kan. Men ibland, som nu, går det inte. Då går jag sönder av sorg, och inget som inte varit med om samma sak kan förstå känslan.
Nu ska jag krypa ned till Pontus, låta honom trösta mig, och förhoppningsvis vakna imorgon till en bättre dag.
Jag vill vara som min mamma. Jag älskar allt hos henne. Hennes värme, empati, ofantliga snällhet... Jag blir också rädd då jag känner att jag glömmer bort vem hon var..Jag vill rista in det i mitt hjärta. Rista in alla ord hon sa, alla rörelser hon gjorde. Allt hon var. Jag kan inte begripa varför det är de goda människorna, dem man vill ska finnas med en för alltid, som man förlorar. Det är så förbannat orättvist. Bilden jag har av henne nu är en sjukt skal utan innehåll. Hon är borta. För evigt. Mamma kommer inte att finnas vid min sida den dagen jag gifter mig. Hon kommer aldrig att få lära känna mina barn. Hon kommer aldrig få se mig lyckas. Jag mådde dåligt de sista friska åren i hennes liv. Det är den bilden hon kommer att ta med sig. Hon fick aldrig lära känna den vuxna Moa som klarar sig bra.
Jag håller huvudet högt och orkar så mkt jag bara kan. Men ibland, som nu, går det inte. Då går jag sönder av sorg, och inget som inte varit med om samma sak kan förstå känslan.
Nu ska jag krypa ned till Pontus, låta honom trösta mig, och förhoppningsvis vakna imorgon till en bättre dag.
Musikhumor i arla morgonstund.
Det är det här min fästman och min svåger pysslar med på nätterna:)
Ny design och marknadsföring.....
Sådärja. Denna design har tagit lååååång tid att knåpa ihop. Men jag är väldigt nöjd, förutom att jag har kvar mönsterpassningen.. Ska försöka få det att bli bra när jag får tid och energi.
Jag har faktiskt börjat få lite förfrågningar från folk som undrar om jag vill pimpa deras bloggar.. Det är kul! De flesta erbjuder pengar, och jaa.. Jag har faktiskt tänkt börja ta 50 :- för det. Det är ändå rätt mkt jobb, och jag har ju väldigt lite pengar, så jag tänkte att det låter rimligt och smart.. :)
Så, om du vill ha en pimpad blogg och har en femtiolapp över, hör av dig. :)
Självklart får du bestämma hur du vill ha den, så fixar jag det! :)
Nu är jag påväg in i koma för att jag är så trött, så gonatt.
Jag har faktiskt börjat få lite förfrågningar från folk som undrar om jag vill pimpa deras bloggar.. Det är kul! De flesta erbjuder pengar, och jaa.. Jag har faktiskt tänkt börja ta 50 :- för det. Det är ändå rätt mkt jobb, och jag har ju väldigt lite pengar, så jag tänkte att det låter rimligt och smart.. :)
Så, om du vill ha en pimpad blogg och har en femtiolapp över, hör av dig. :)
Självklart får du bestämma hur du vill ha den, så fixar jag det! :)
Nu är jag påväg in i koma för att jag är så trött, så gonatt.
Kärring?
Jag har nu ont på många ställen. I foten där jag har en sticka som jag inte får ut, i huvudet pga spänningar, i handleden pga volleybollande och till sist i käkarna pga jättehårda popcorn. Jag gillar inte att jag har börjat få krämpor pga vardagssaker. Jag menar, visst ska man kunna lira lite boll, och inte minst snaska lite popcorn, utan att få ont av det?
Nåväl. Idag har varit en jättemysig dag. Jag hängde med på vitbergs med Lena och barnen, och hade med mig Georg. De jobbar på i huset för fullt, så jag hoppar gladeligen in som barnvakt då det behövs. Det är fint att känna sig behövd då och då.
Nu ikväll har vi spelat spel hos Sara, det var trevligt. Men jag var ovanligt vresig.. Vet inte varför. Trött pga en aktiv dag och för lite sömn tror jag. Närmast ligger ju att jag vresar mig mot min P.. Också får jag dåligt samvete sen. Men han vresar tillbaka mot mig när han är trött och irriterad också, så det går nog på ett ut ungefär.
Äh. Nu måste jag sova. Det är ju en dag imorgon också, som jag inte säger alls särskilt ofta. Är snart klar med nya designen. Det var mkt pillerjobb med den. Men kul är det. :)
Gonatt.
Nåväl. Idag har varit en jättemysig dag. Jag hängde med på vitbergs med Lena och barnen, och hade med mig Georg. De jobbar på i huset för fullt, så jag hoppar gladeligen in som barnvakt då det behövs. Det är fint att känna sig behövd då och då.
Nu ikväll har vi spelat spel hos Sara, det var trevligt. Men jag var ovanligt vresig.. Vet inte varför. Trött pga en aktiv dag och för lite sömn tror jag. Närmast ligger ju att jag vresar mig mot min P.. Också får jag dåligt samvete sen. Men han vresar tillbaka mot mig när han är trött och irriterad också, så det går nog på ett ut ungefär.
Äh. Nu måste jag sova. Det är ju en dag imorgon också, som jag inte säger alls särskilt ofta. Är snart klar med nya designen. Det var mkt pillerjobb med den. Men kul är det. :)
Gonatt.
Rödvin och Michaelnostalgi
Ikväll har jag hängt på koffe inn och tagit ett glas vin med några av brudarna. Det var trevligt att träffa dem, och det händer tyvärr alltför sällan numera för min del. Att jag träffar människor i allmänhet faktiskt. Jag antar att det blir så när man inte har så mkt krafter över till att styra upp saker. (får mig att minnas för kanske 5 år sen, när mamma hörde mig använda uttrycket "styra upp" för första gången, hon skrattade länge och hjärtligt, tyckte det lät lustigt..) Jag har ju alltid varit den som fixar, planerar och styr upp olika gatherings.. Och när jag slutar vara den människan, vad händer då? Jo, mitt sociala liv krymper till en ärtas storlek. (varför använder man ofta ärta när man refererar till en liten storlek? Det finns ju så många andra små saker...)
Det är nog inte så konstigt att det blir så.. Jag tror att människor är så vana att jag hör av mig om jag vill hitta på nåt, så att de tänker att jag inte är påhittssugen om jag inte hör av mig. Eller nåt. Jag väljer hellre att tänka så än att tänka att jag är en outsider, även om mitt paranoida jag pockar på uppmärksamhet och vill tänka såna tankar ibland.. Men men.
Hur som helst. Jag älskar när människor hör av sig och vill hitta på saker. Även om jag inte alltid hakar på. Jag blir varm i kroppen och känner mig utvald. Det är en mysig känsla.
Jag har iaf tagit tag i en syskonmiddag som jag + mina systrar m barn och respektive och Pidde + hans dito ska ha på fredag. Jag ser fram emot att våra familjer ska få träffas ordentligt, det är första gången på 6 år, så hög tid för det. Tyvärr så känner jag att det här med föräldrabiten är lite problematisk.. Pontus föräldrar är ju som tillgängliga.. Men mina.......Ja.... Så det får bli syskongrejen istället. Jag har världens bästa systrar och Pontus har världens bästa bröder, så kan det bli annat än lyckat? :D
Jag har världens bästa bloggdesignidé ( nej det är inte ett skämt, och ja, jag kommer att fortsätta göra om min blogg i oändlighet..) så jag ska ta tag i det nästa gång jag har tid över. Nu är det lite väl sent.
Pontus jobbar natt. Jag saaaaknar honom... Berättade för honom idag att jag inte vågar sova med fötterna utanför täcket om han inte är hemma... Åh, jag och mina issues..
Gonatt.
Det är nog inte så konstigt att det blir så.. Jag tror att människor är så vana att jag hör av mig om jag vill hitta på nåt, så att de tänker att jag inte är påhittssugen om jag inte hör av mig. Eller nåt. Jag väljer hellre att tänka så än att tänka att jag är en outsider, även om mitt paranoida jag pockar på uppmärksamhet och vill tänka såna tankar ibland.. Men men.
Hur som helst. Jag älskar när människor hör av sig och vill hitta på saker. Även om jag inte alltid hakar på. Jag blir varm i kroppen och känner mig utvald. Det är en mysig känsla.
Jag har iaf tagit tag i en syskonmiddag som jag + mina systrar m barn och respektive och Pidde + hans dito ska ha på fredag. Jag ser fram emot att våra familjer ska få träffas ordentligt, det är första gången på 6 år, så hög tid för det. Tyvärr så känner jag att det här med föräldrabiten är lite problematisk.. Pontus föräldrar är ju som tillgängliga.. Men mina.......Ja.... Så det får bli syskongrejen istället. Jag har världens bästa systrar och Pontus har världens bästa bröder, så kan det bli annat än lyckat? :D
Jag har världens bästa bloggdesignidé ( nej det är inte ett skämt, och ja, jag kommer att fortsätta göra om min blogg i oändlighet..) så jag ska ta tag i det nästa gång jag har tid över. Nu är det lite väl sent.
Pontus jobbar natt. Jag saaaaknar honom... Berättade för honom idag att jag inte vågar sova med fötterna utanför täcket om han inte är hemma... Åh, jag och mina issues..
Gonatt.
Hänförd
Varför är jag alltid annars? Vad är det som gör att jag inte gillar att göra det alla andra gillar. Känner mig alltid annorlunda. Ibland tycker jag om att vara lite eljest, men oftast tycker jag det är lite obehagligt. Jag skulle vilja hitta någon människa som är som jag. Det finns ingen jag kan se mig själv i, även om det finns många människor jag älskar. Fast jag vet inte, så kanske alla människor känner.. Alla är ju ändå unika och hela den grejen.. Men ändå..
Jag blir oerhört glad av barn. Jag vill omge mig med barn så mycket det bara går, så ofta det bara går. Undrar som flundrar när det är min tur att få ett eget.. Känns som det är miljoner mil bort. Och det blir mer påtagligt när så många andra människor börjar avla.
Känns som massa saker är miljoner mil bort. Jag vill, NU NU NU! Inte sen. Sen är en väldigt tråkigt ord.
Imorgon är det nog dags för mig att se "the secret". Måste positivboosta nu. Min positivitet har flugit sin kos.. Så vi får väl se om jag är en ny, positivare människa nästa gång jag skriver. Den brukar fungera.
Det är även dags att hälsa på mamsen. Hoppas att hon har en lite bättre dag imorgon..
Gonatt.
Vad är din bortförklaring idag?
Min är att jag har extrem mensvärk, så jag kan verkligen inte plugga. Arbetet ska vara inlämnat imorgon, och jag är inte ens säker på att jag har förstått uppgiften rätt.. Men har inte jättemkt kvar, så det blir som det brukar, att jag jobbar med kniven på strupen imorgon och skickar in uppgiften i sista sekunden.
Om ett tag börjar ett Michael Jackson-maraton på fyran, så tillsammans med iprenknaprande och kokhet riskudde på magen får det bli min sysselsättning fram tills middagen då vi är bjudna till Piddes mormor. Ikväll ska vi se Piddes farbror lira lite musik på tuvan, och träffa hans lilla 1 1/2-åriga dotter Irma.
Igår kom Leif, Thory, Anna, Simon och Georg hem från Rom, där de har varit och "vunnit hela skiten" i en körtävling. Det var jättemysigt att träffa Georg igen igår. Tänk vad barn växer. På en vecka ser man att det händer saker. Det är häftigt.
Jag och Pidde såg I am Sam igår. Och det är baske mig den bästa filmen som finns. Kan nog se den hur många gånger som helst.
Om ett tag börjar ett Michael Jackson-maraton på fyran, så tillsammans med iprenknaprande och kokhet riskudde på magen får det bli min sysselsättning fram tills middagen då vi är bjudna till Piddes mormor. Ikväll ska vi se Piddes farbror lira lite musik på tuvan, och träffa hans lilla 1 1/2-åriga dotter Irma.
Igår kom Leif, Thory, Anna, Simon och Georg hem från Rom, där de har varit och "vunnit hela skiten" i en körtävling. Det var jättemysigt att träffa Georg igen igår. Tänk vad barn växer. På en vecka ser man att det händer saker. Det är häftigt.
Jag och Pidde såg I am Sam igår. Och det är baske mig den bästa filmen som finns. Kan nog se den hur många gånger som helst.
ånej..
Vad har jag nu gett mig in på... Förstår INGENTING av min sommarkursuppgift som ska vara inlämnad på onsdag.. För att förstå den bör jag läsa en bok som ligger här bredvid och blänger på mig. Jag kan inte läsa böcker om det inte är för nöjes skull. Då fattar jag ingenting. Hjärnan stängs av.
Och som jag alltid gör då jag borde plugga men inte vill/kan/orkar så gör jag ingenting. Jag går omkring som en osalig ande i mitt hem och kastar då och då onda blickar på den olästa skolboken..
Det här är min dag (och då har jag INTE varit bakis som alla andra pga stadsfesten då det är legitimt att inte röra ett finger) :
Vaknade kl 08.00 av att Piddes väckare ringde.
Gick upp, åt frukost
Gick och la mig när Pidde fått sig iväg på jobbet
Sov till 11
Gick upp
Satt vid datorn
Åt lunch
Hängde upp tvätt
Bläddrade förstrött igenom kursboken
Gick och lade mig och läste min andra bok "min bästa väns dotter", som jag KAN läsa.
Somnade
Vaknade 17,00
Satt vid datorn
Åt middag
Och här är jag nu. Har inte pluggat ett shit. Har inte heller varit utanför dörren. Inte träffat en människa.
Usch så deprimerande.
Och som jag alltid gör då jag borde plugga men inte vill/kan/orkar så gör jag ingenting. Jag går omkring som en osalig ande i mitt hem och kastar då och då onda blickar på den olästa skolboken..
Det här är min dag (och då har jag INTE varit bakis som alla andra pga stadsfesten då det är legitimt att inte röra ett finger) :
Vaknade kl 08.00 av att Piddes väckare ringde.
Gick upp, åt frukost
Gick och la mig när Pidde fått sig iväg på jobbet
Sov till 11
Gick upp
Satt vid datorn
Åt lunch
Hängde upp tvätt
Bläddrade förstrött igenom kursboken
Gick och lade mig och läste min andra bok "min bästa väns dotter", som jag KAN läsa.
Somnade
Vaknade 17,00
Satt vid datorn
Åt middag
Och här är jag nu. Har inte pluggat ett shit. Har inte heller varit utanför dörren. Inte träffat en människa.
Usch så deprimerande.
Filmpremiär
Härmed ska jag då och då lägga upp lite egenfilmade saker. Lite kul sådär tänkte jag. Börjar med två st som jag filmade i början av veckan. Det var en jättemysig dag hos far min.
Här åker jag på gummiring bakom båten. Fy rackarns så roligt det är! Ex svåger Lars kör.
Här är mina systerdöttrar Elsa och Wilma ( i helsvart och lila), med Elsas kompis Elin. I slutet kommer systersonen Emil åkandes på vattenskidor och till sist så ligger Pidde och solar.
Här åker jag på gummiring bakom båten. Fy rackarns så roligt det är! Ex svåger Lars kör.
Här är mina systerdöttrar Elsa och Wilma ( i helsvart och lila), med Elsas kompis Elin. I slutet kommer systersonen Emil åkandes på vattenskidor och till sist så ligger Pidde och solar.
Klättring på väggarna och klump i magen
En jobbig grej med Spanienresan var att det blev världens slag i ansiktet att komma hem till vardagen igen. Jag ägnade knappt min mardröm här hemma en tanke där nere, vilket var otroligt skönt så länge det varade. Men då blev det tydligen så att alla känslor och tankar behövde ta igen det som inte blev tänkt och känt under den veckan, så nu har det i fyra dagar exploderat inom mig. Igår och idag har varit pisspisspiss. Och nu i helgen är det dags för stadsfest, och jag tror folk har svårt att förstå mig då jag säger att jag inte vill gå.
Jag vill inte träffa massa folk. Vill inte få medlidsamma blickar från vänner till familjen. Vill inte måsta konfronteras med människor jag inte träffat på länge och prata om hur livet är och inte är. Vad man gör och inte. Hur man mår. Jag vill inte ljuga, men jag vill inte göra någon obekväm heller.
Men då är det ju så, att om jag INTE går, då kommer jag att sitta hemma och deppa, eftersom jag inte har nån att vara med pga att alla är som inte är på stadsfesten antingen jobbar eller är bortresta. Det verkar iaf bli så att jag ska gå imorgon. Beroende på hur jag mår, och hur peppad jag känner mig. Nån som vill ställa upp som frivillig upp-peppare?
Lite att jag har a hell of a week beror förmodligen också på att ingen är hemma och att jag då får alldeles för mkt ensamtid (=grubbeltid) . Hannamaria är på Roskilde, Lollo är iofs hemma men jobbar massa, Anna, Simon och Georg är i Rom, Lisa och Elisabet jobbar i Sthlm, Nisse är i Uppsala, Sara är i Mora.. Majsan, Lina, Emmy och gänget jobbar också massa.. Och Pidde gör saker dygnet runt med killpolarna, om han inte jobbar. Jag klandrar honom verkligen inte, jag är inte direkt kul sällskap för tillfället. Usch. Synd att man inte kan välja bort sitt eget sällskap. Vore sjukt skönt ibland.
Nåja. Nu hoppas och jobbar jag på en ljusning på min horisont, för att låta förjävla töntig.
Jag vill inte träffa massa folk. Vill inte få medlidsamma blickar från vänner till familjen. Vill inte måsta konfronteras med människor jag inte träffat på länge och prata om hur livet är och inte är. Vad man gör och inte. Hur man mår. Jag vill inte ljuga, men jag vill inte göra någon obekväm heller.
Men då är det ju så, att om jag INTE går, då kommer jag att sitta hemma och deppa, eftersom jag inte har nån att vara med pga att alla är som inte är på stadsfesten antingen jobbar eller är bortresta. Det verkar iaf bli så att jag ska gå imorgon. Beroende på hur jag mår, och hur peppad jag känner mig. Nån som vill ställa upp som frivillig upp-peppare?
Lite att jag har a hell of a week beror förmodligen också på att ingen är hemma och att jag då får alldeles för mkt ensamtid (=grubbeltid) . Hannamaria är på Roskilde, Lollo är iofs hemma men jobbar massa, Anna, Simon och Georg är i Rom, Lisa och Elisabet jobbar i Sthlm, Nisse är i Uppsala, Sara är i Mora.. Majsan, Lina, Emmy och gänget jobbar också massa.. Och Pidde gör saker dygnet runt med killpolarna, om han inte jobbar. Jag klandrar honom verkligen inte, jag är inte direkt kul sällskap för tillfället. Usch. Synd att man inte kan välja bort sitt eget sällskap. Vore sjukt skönt ibland.
Nåja. Nu hoppas och jobbar jag på en ljusning på min horisont, för att låta förjävla töntig.
