Ja det är banne mig inte lätt.

Mamma sa nåt fantastiskt gulligt häromdan till mina systrar.

"Det satt en kråka på fönsterbläcket idag, och då var det Moa som satt och vakade över mig."

"Vad fint" sa mina systrar. Då fortsatte hon:

"Om det flyger en fågel utanför fönstret så tänker jag alltid att det är Moa som kommer och tittar till mig..
Och om det kommer en liten fågel, då är det Pidde...."

Har jag världens sötaste mamma eller vad? :)

En sånhär höstmundering skulle man haft..

¤ Börja om att gymma.. (Förra veckan råkade jag ju lova att jag skulle börja bums! Men gissa vad? Jo jag blev tokförkyld. Hoppas att jag hinner tillfriskna såpass att jag tar mig dit i alla fall en gång denna vecka!)

¤ Lämna igen askungekläderna. Är en vecka försenad!

¤ Måla kakelfogarna på toan. Det ser för taskigt ut.

¤ Tvätta/torka/putsa fönstren. (vilken term är egentligen den korrekta?)

¤ Rensa i samtliga lådor, skåp, garderober. Det är liksom kaos överallt.

¤ Göra höstfint här hemma.

¤ Bli klar med det fördömda fotoalbumet! (jag klistrar och klistrar men fotohögen blir aldrig mindre..)

¤ Slutföra min alldeles egna bucket-list och rama in samt hänga upp den ovanför sängen. (Om ni inte fattar vad meningen med detta är säger jag bara; se "the secret!")

¤ Sätta igång att tälja/måla de ofullständiga dalahästarna vi köpte i Dalarna.

¤ Gå på TM och välja ut en ny kamera eftersom min inte gick att laga.



Tja. Jag har då det jag gör. Vilket jag egentligen trivs med.

Vi är nu ute i stugan i Hjoggböle och myser. Men jag måste bara berätta.. Jag var nyss med om något väldigt väldigt läskigt. Jag fick en fråga i ett frågespel som löd: "vad kallas den gula, röda eller bruna järnförening som uppträder i vissa jordarter vars pigment man ofta använder i konstnärsfärger?" Jag hade ingen aning om svaret. Jag försökte grubbla ett tag men hade ingen chans att komma på nåt vettigt. Helt plötsligt säger jag "men inte vet jag.. Ockra?", och jag har ingen som helst aning vart svaret kommer ifrån. Hade inte tänkt ut ordet då jag sa det. Det bara flög ur munnen! Och mkt riktigt var svaret Ockra. Jag har hört ordet förut men trodde typ det var nån slags blåfärg.. Typ i stil med indigo. Jag har aldrig hört talas om att det finns nån järnförening i jord som används som färg. Hur kunde min hjärna på helt egen hand göra denna koppling, när jag inte ens visste vad varken det ena eller det andra var? Till saken hör att jag inatt drömde att jag var medial och hade övernaturliga förmågor. Ytterligare en sanndröm? För det är inte första gången det händer heller.. Mystiken tätnar..

Igår hälsade jag på Elisabet. De hade kattungar. Som vanligt när jag träffar på djur-ungar var jag tvungen att torka bort både en och annan tår. Deras söthet rörde mig till tårar.
Något inom mig dog när jag kom på att jag inte kunde ta med mig någon av dem hem pga min relativt nyupptäckta allergi.

Om det är någon annan som går i katt-tankar, hör av er! Ingen av ungarna är tingade än.

Efter att ha sett dessa bilder kan ni väl inte stå emot, eller hur?













Det var trevligt att få träffa Elisabet och hennes underbara, roliga och djurgalna familj. Har drömmar om att de en dag ska adoptera mig.. Det var även skönt att få stöd gällande tårmängd man kan fälla under filmen "Hachiko". Gänget jag såg den med var nämligen skrämmande oberörda, och jag trodde det var mig det var fel på. Men det var det alltså inte. ;)

Idag trotsar jag min megaförkylning och åker med Pidde ut till Roberts stuga och umgås med honom och Lina. Det ska bli mysigt! Jag har blivit lovad att vi ska spela Rappakalja! Yesyesyesyesyes!!

Påväg ner var vi tvungen att stanna i Umeå på nydalabadet för att svalka oss. 100 grader i bilen och ingen AC! 



Våran första övernattning; Orsa.



Lunch längs vägen, påväg ner till Vikmanshyttan där mormor föddes och växte upp





Vi hittade!



En fin vy.



Hittade en klassbild på mormors klass på muséet, mormor är den femte från vänster, räknat med han som bara syns halverst. Årgång 1924. Häftigt!



Huset där mormor bodde som liten.



Sol, åska och regn samtidigt..



Siljansnäs camping.









Naturstig längs naturreservatet styggforsen. Som en sagoskog!



Själva forsen.



Dalhalla!



Riktigt häftigt vatten nere i meteoritgropen. Färgen beror på att vattnet är kalkrikt.



Dags för sommarrodel. Sjukt kul! 700 m nedför Rättviks slalombacke!



Tällberg, mysiga gårdar överallt.



Jag fascinerades av päronträden.



Vy över Siljan.



Leksand camping. Vår utsikt från vårat tält.



Storgrillarn.



Solnedgång över Siljan.







På långbryggan i Rättvik. Och lång var den. Man gick länge länge rätt ut i Siljan.






Längst ut på bryggan.



Bilkö i Rättvik.



På dalahästtillverkningen i Nusnäs.





Middag i Mora innan hemgång!

Har snart avverkat min första vecka som deltidspraktikant. Jag är alltså där 20 timmar i veckan. Det är MYCKET för att vara jag. Och det känns vill jag lova. I hela kroppen och i hela knoppen! Samtidigt som jag funderar på hur jag ska orka, rent energimässigt, gäspar käkarna ur led konstant, så är jag stolt över att jag fixat första veckan.


På lördag ska jag på maskerad hos Majsan och Linn! Har blivit tilldelad att jag ska vara Askungen, och idag var jag på nöjesfabriken och hyrde en toppenbra outfit! De blir nog kalas! Nån som kan hjälpa mig med frillan?

Jag har perioder då jag grubblar så huvudet bokstavligt talat gör ont. Det börjar dunka nå så vansinnigt bakom tinningarna. Nu är en sådan period. Jag funderar på livet, och döden. Lycka och sorg och allt däremellan. Om det finns någon mening med saker som inträffar, och isåfall vad det skulle kunna vara.  

Jag är en sökare, och jag börjar ana att jag alltid kommer att förbli så. Trodde nånstans att jag skulle landa i mig själv och i min tillvaro så småningom, men det verkar som att det ständiga sökandet alltid fortsätter.
Jag försöker hitta nya dimensioner, ett nytt djup. Meningen med livet KAN bara inte vara att vi ska jobba 40 timmar i veckan, sova 56 timmar, och sen bara ha 72 stackars timmar över till att göra allt som borde vara det som räknas som livet. 72 timmar i veckan av totalt 168. Det måste finnas MER. Mer tid. Mer möjligheter. Vi människor skapades knappast för att först gå skola en stor del av livet och lära sig saker som man glömmer bort efter proven är skrivna, sedan jobba och inse att man inte kom ihåg någonting man lärde sig under skoltiden, och sedan äntligen, på ålderns höst, när man är för gammal och trött för att ta sig för något, uppleva det vackra, det andra. Det som, enligt mig, borde vara livet.

Jag är inte olycklig, inte alls. Jag känner ofta lycka. Jag är lycklig över min familj, över min sambo, mina vänner. Att jag har det såpass bra som jag faktiskt har det. Jag har tak över huvudet och mat på bordet. Det är bara det att jag inte liksom köper hela livs-konceptet som vi människor skapat. Där det är status, tillgångar och makt som lägger ribban. Jag tror inte att det var tänkt såhär. Det KAN inte vara tänkt såhär. Det måste finnas nåt annat.

Och så länge jag känner såhär, så kommer jag att fortsätta söka efter andra alternativ. Och medans jag letar hoppas jag att jag kommer att hitta andra grubblande och nyfikna själar på vägen. Det är liksom roligare om man är fler.

...Dalarna var:  UNDERBAAAART!! Jag kände Dalablodet pulsera i mig allt starkare för varje dag! En sommarstuga i Siljansnäs vore inte fy och skam. Man kan ju alltid drömma. :)


Foton kommer senare.


Imorgon är sommaren slut. För mig. Då börjar praktiken om, är gode nervös!


Augusti ska bli månaden då jag:

* Börjar om att leva nyttigt. Jag vet, har sagt det SÅ många gånger. Men den här gången är allt annorlunda.:)

* Träffar de vänner som jag knappt sett skymten av på hela sommarn, samt de som kommer hem från sydliga breddgrader nu såhär på sensommaren.

* Ökar praktiktimmarna med 25%

* Rensar i varenda skrymsle och vrå här hemma. Vi har kaos i alla skåp/förråd/skafferi

* Målar fogarna inne på toan.. Det är sannerligen på tiden.




Goder natt!