Är det inte det ena..

.. så är det tyreoidit. (sköldkörtelinflammation)

Upptäckte en öm knöl på vänster sida av strupen i fredags, och efter en jobbig natt åkte jag in på akuten på lördagmorgon. Efter 4 timmars väntetid fick jag den preliminära diagnosen sköldkörtelinflammation. Fick rådet Ipren och vila. Smärtan har sedan dess eskalerat samtidigt som knölen vuxit från typ en vindruvas storlek till typ ett äggs, plus att jag nu känner mig lite andningspåverkad, så igår ringde jag vårdcentralen.
Proverna jag tog i lördags visade inte solklart på tyreoidit, men läkaren tyckte ändå att alla symptom pekade på det. Hon sa att de kan ha tagit proverna lite för tidigt, innan det riktigt "blommat ut". Fick utskrivet diklofenak som är smärtstillande och antiinflammatoriskt som jag börjat ta idag. Har även fått tid för nya provtagningar samt en remiss till medicinmottagningen. Där måste jag gå på vidare utredning och uppföljning. Efter en tyreoidit får man ofta nåt som heter hypotyreos, alltså underproducerande sköldkörtel, vilket innebär att det blir vajsing på ämnesomsättningen. Då måste man äta medicin som heter levaxin.

Efter en rad mjölkstockningar och förkylningar är jag inte jättepeppad på denna nya grej. Men tydligen är det ca 20 procent av alla kvinnor som fått barn som får sköldkörtelinfammation, alltså inte helt ovanligt. Konstigt att jag aldrig hört talas om det förr.



Nåväl. Huvudsaken att lillvanten är frisk. Han hittade just sitt knä! Han försöker greppa det medans han ser ytterst koncentrerad ut. Han är så söt att jag får hjärtsnörp.

Svante 2 månader!


"Plugg-gänget" ynglar av sig i rasande fart. :)



Vid nyår 2010 fanns bara två av dessa finingar. Nu är de sex stycken, och fler lär det bli med tiden. ;)

Fr v: Syskonen Oskar och Thea, Charlie, syskonen Märta och Mollie, och lillvanten.


Norran!


Sjukstuga.

Nu var det ett tag sedan. Sen sist har jag... Varit sjuk. 4 mjölkstockningar totalt på 3 veckor. Och nu när jag äntligen lärt mig hur jag ska bete mig (dvs bo i min fleeceväst, amma på båda sidorna vid varje amning samt att sova utan BH) och blivit kvitt det onda och febern, så går jag och får nån slags halsfluss. Svullen i halsen och extremt sväljont. Jag börjar bli riktigt less på att vara sjuk nu.
Trots detta tackar jag min lyckliga stjärna varje dag att jag inte råkar ut för något värre. Efter en månad som kretsat kring sjukdom, jobbiga besked och död för vänner och bekantahoppas jag nu att alla nära och kära får må som det bara är möjligt. Tänk om alla bara fick vara friska.

Nu till glädjen i vårt liv!
Svante växer så det knakar. Nu väger han lite drygt 5 pannor! Han ler och skrattar så fort man pratar med honom, och hans mage har blivit bättre sedan jag drastiskt drog ner på mjölkprodukter förra veckan. Och han ändrar utseende varje dag tycker jag. Ikväll var han extra söt:











RSS 2.0