que sera sera
Våran hustomte till granne sa något tänkvärt idag. Människan befinner sig sällan där dennes skor står. Tyckte om det ordspråket, för det är så sant.
Idag har jag så sin höjd pluggat en halvtimme. Det är ju sanslöst med tanke på tentan imorgon. Men det har bara låst sig. Det har inte gått att lära sig någonting..
Så det blir spännande och se hur det går imorgon. Får försöka ordbajsa mig till ett G.... Gulp. Men. What will be will be, så att säga.
På kvällen är det tentafest. Ser fram emot det! Ska försöka klura ut nån trevlig lek :) Det är kul att leka med nya människor, fast samtidigt lite svårt för man vet inte hur svårflörtade människor är.
Jag har ju tyvärr inte levt upp till min titel som lekledare på senaste tiden. Men det är som för att jag inte hittar nå fler roliga lekar.. Har som gjort allt. Hmmm... Ska nån gång uppfinna en massa egna lekar och skriva en bok. Kanske där runt pensionärsåldern.
I wish I were...
Jahaa.... om två dagar har jag min allra första tenta och jag har som inte kommit nånvart med pluggandet. Har svarat på alla instuderingsfrågor, men nu fattas det att LÄRA mig alltihop.... Så jag har vad jag gör imorgon... =/
Ni vet när man får sådär att det svullnar och gör ont i gommen? Det har tydligen ett namn. Afte. Har det nu, och köpte en smärtlindrande gel. Den är just mot sk afte. Man lär sig nåt nytt varje dag. Jag gillar när saker har ett namn.
Jag kan inte sova för det stinker mat-os i hela lägenheten... Har sprayat med lite parfym men det blev bara värre..
Stackars Sune som har mitt luktsinne x10.
Såååå typiskt.
Idag har varit en bra dag. Fruktansvärt fint väder ute och en välbehövd simtur på edda. Tyvärr har jag inte fått så mycket gjort som jag hade hoppats. Har ju tenta på fredag. Så jag hade tänkt jobba på som en utter hela dan, men det bidde bara ett par timmar nu på kvällskvisten tills jag fick så ont i huvvet att jag var tvungen att resignera. Fick sedan lite massage av P, och enligt honom var min nacke "rå-stel".. Så jag tror det finns en förklaring till min kroniska huvudvärk. Tänk om man hade haft massa pengar. Då hade jag gått på massage var och varannan dag. Sjukt nice det vore.
Jag har bestämt mig för att skaffa en tatuering. Har iofs bestämt mig för det i många omgånger genom livet men nu känns det som att det är dags. Det ska vara en ängel som jag själv håller på att skissa på, och den ska sitta bak i nedre delen av nacken, eller övre delen av skulderbladen om man så vill. Den har hundra betydelser, och känns väldigt rätt. Kan förklara en annan gång.
Och nu har paranoida Moa gjort entré igen. Jag har ju ett sjukt begär av att vara omtyckt av människor, och tror att hela ansvaret ligger på mig när det gäller utveckling av diverse relationer.. Och nu när jag börjat plugga och lärt känna massa nytt folk blir jag direkt nojig. Får då och då för mig att ingen tycker speciellt bra om mig.. Och jag blir så irriterad på mig själv!!! Om jag bara kunde shlappen aaa! Jag är mkt väl medveten om att det är då man skaffar sig beundrare. När man är sig själv och inte håller på och nojar som jag gör. Men lätt!?!?
Det är inte direkt en fördel att pendla i detta avseende. Eftersom jag bara är med på ett fåtal saker som händer så är det ju svårare att komma in i gänget..
Men men... Jag kommer ändå inte att flytta ner i nuläget, hur många nackdelar det än finns. Vill ha nära till mamma och skulle inte palla att bo utan P. Usch och fy.
Har kommit till insikt gällande en till sak. Jag har totalt tappat stilen. Har aldrig snygga kläder, håret bara hänger, har inga snygga prylar, lägenhetensinredningen är tråkig och oigenomtänkt... Tror det beror på en blanding av pengabrist, diverse viktissues och ett allmänt opeppat tillstånd. Men jag ska försöka skärpa till mig.
Imorgon ramlar lillkovan in. Då ska jag köpa massa saker. :) Eller... Några iaf...
Gonatt!
Jag har bestämt mig för att skaffa en tatuering. Har iofs bestämt mig för det i många omgånger genom livet men nu känns det som att det är dags. Det ska vara en ängel som jag själv håller på att skissa på, och den ska sitta bak i nedre delen av nacken, eller övre delen av skulderbladen om man så vill. Den har hundra betydelser, och känns väldigt rätt. Kan förklara en annan gång.
Och nu har paranoida Moa gjort entré igen. Jag har ju ett sjukt begär av att vara omtyckt av människor, och tror att hela ansvaret ligger på mig när det gäller utveckling av diverse relationer.. Och nu när jag börjat plugga och lärt känna massa nytt folk blir jag direkt nojig. Får då och då för mig att ingen tycker speciellt bra om mig.. Och jag blir så irriterad på mig själv!!! Om jag bara kunde shlappen aaa! Jag är mkt väl medveten om att det är då man skaffar sig beundrare. När man är sig själv och inte håller på och nojar som jag gör. Men lätt!?!?
Det är inte direkt en fördel att pendla i detta avseende. Eftersom jag bara är med på ett fåtal saker som händer så är det ju svårare att komma in i gänget..
Men men... Jag kommer ändå inte att flytta ner i nuläget, hur många nackdelar det än finns. Vill ha nära till mamma och skulle inte palla att bo utan P. Usch och fy.
Har kommit till insikt gällande en till sak. Jag har totalt tappat stilen. Har aldrig snygga kläder, håret bara hänger, har inga snygga prylar, lägenhetensinredningen är tråkig och oigenomtänkt... Tror det beror på en blanding av pengabrist, diverse viktissues och ett allmänt opeppat tillstånd. Men jag ska försöka skärpa till mig.
Imorgon ramlar lillkovan in. Då ska jag köpa massa saker. :) Eller... Några iaf...
Gonatt!
Catch me when I fall..
My heart's been broken
patched and plastered
bruced and beatended to the core
I've been hiding out here
In my secret castle
tryin' to keep the world from breaking
through my doors
but oh
maybe if I dared to open up and let love in
maybe if I dared to open up I'll find there's still
someone who will
catch me when I fall
my nights are empty
dark and shattered
the sheets are naked and too cold
I've come to sence what really matters
I dont really like to be alone
but oh
maybe if I dared to open up and let love in
maybe if I dared to open I'll find theres still
someone who will catch me when I fall
catch me when i fall
so maybe if I dared to open up and let love in
maybe if I dared to break the lock I'll find there's still
someone who will
catch me when I fall
-Edith Backlund
Om jag bara kunde prata. Men den ende jag känner jag vill prata med är den jag behöver prata om.
Helg
Ikväll ska vi vara barnvakt åt den här lilla knodden:
Georg är en gosevän!
Georg är en gosevän!
Vinterkräksjukan
Alltså jag kräks snart på vintern.....
Nu sitter jag och gruvar mig inför min promenad till busshållsplatsen. Det är -27.. Då hjälper liksom inga kläder... Möjligen en varmfodrad skoteroverall... Borde skaffa en sådan. Tills vidare får det räcka med 2 par långkallingar och två byxor utanpå det, den varmaste jackan som i själva verket inte är speciellt varm, dubbla mössor, dubbla vantar, dubbla sockor..
Det här är jag efter promenaden. Notera spyan som kommer eftersom jag är VINTERkräksjuk!
Nu sitter jag och gruvar mig inför min promenad till busshållsplatsen. Det är -27.. Då hjälper liksom inga kläder... Möjligen en varmfodrad skoteroverall... Borde skaffa en sådan. Tills vidare får det räcka med 2 par långkallingar och två byxor utanpå det, den varmaste jackan som i själva verket inte är speciellt varm, dubbla mössor, dubbla vantar, dubbla sockor..
Det här är jag efter promenaden. Notera spyan som kommer eftersom jag är VINTERkräksjuk!
Återigen en ny design..
Jag är hopplös, jag vet. Ändrar stil på detta ställe var och varannan vecka. Men det fungerar lite som en terapi för mig. I morse kände jag mig totalt sönderstressad gällande skolan och försökte klämma fram några tårar bara för att lätta på trycket, men för ovanlighetens skull kunde jag inte gråta bort lite ångest. Så istället satte jag mig och gjorde om min blogg i ett par timmar.. Och det funkade! Nu är jag lugn som en ko. Den blev rätt fin tycker jag.
Jag skulle verkligen behöva träna känner jag. Men jag tar mig inte den tiden eftersom jag behöver plugga. Men det slutar oftast med att jag inte gör något av det, och vad ger det egentligen? Så nu funderar jag på att ta en långprommis.. Pidde är borta med bilen, annars hade jag dragit på edda och simmat..
Har iofs tankat hem lite hemmaträning. Men jag känner mig så otroligt dum när jag står där och hoppar framför tvn. Blir paranoid och tror att någon sitter bakom något träd och smygkikar på mig medans de skrattar ner sig. En boll som studsar fram framför tvn. Jag skulle också skratta... :)
Har för övrigt börjat måla mina tavlor till släkten som jag gav dem i julklapp. Alla får välja ett motiv jag ska måla. Wilma 10 år ville ha en tecknad bild av sig själv och hennes katt. Såhär bidde den:
Här är hon:
Likt va? :P
Jag skulle verkligen behöva träna känner jag. Men jag tar mig inte den tiden eftersom jag behöver plugga. Men det slutar oftast med att jag inte gör något av det, och vad ger det egentligen? Så nu funderar jag på att ta en långprommis.. Pidde är borta med bilen, annars hade jag dragit på edda och simmat..
Har iofs tankat hem lite hemmaträning. Men jag känner mig så otroligt dum när jag står där och hoppar framför tvn. Blir paranoid och tror att någon sitter bakom något träd och smygkikar på mig medans de skrattar ner sig. En boll som studsar fram framför tvn. Jag skulle också skratta... :)
Har för övrigt börjat måla mina tavlor till släkten som jag gav dem i julklapp. Alla får välja ett motiv jag ska måla. Wilma 10 år ville ha en tecknad bild av sig själv och hennes katt. Såhär bidde den:
Här är hon:
Likt va? :P
Hej.
Kan du inte bara skriven en liten notis, så jag vet ungefär vem som läser min blogg. Vore kul att se :)
...........
klump i magen och ensam hemma är ingen bra kombination.
Jippi!
Jag blev just bjuden på genrepet till melodifestivalen som är ikväll av snälla Sara :)
Jag har nån slags hatkärlek till melodifestivalen, det är ju mkt skitmusik, men samtidigt gillar jag det hela. Det är som så glad stämning. Så det blir kul! Tyvärr var jag tvungen att dissa Nisse för 3e fredagen i rad... Kändes inte bra. Men han förstod.
Imorgon ska jag mysa med syrrorna och syskonbarnen och kanske bege mig på fest hos ingrid på kvällen. Vi får se hur dagsformen är.
Jag har nån slags hatkärlek till melodifestivalen, det är ju mkt skitmusik, men samtidigt gillar jag det hela. Det är som så glad stämning. Så det blir kul! Tyvärr var jag tvungen att dissa Nisse för 3e fredagen i rad... Kändes inte bra. Men han förstod.
Imorgon ska jag mysa med syrrorna och syskonbarnen och kanske bege mig på fest hos ingrid på kvällen. Vi får se hur dagsformen är.
Huvudet ovanför vattenytan
Det är mycket nu.. Mycket känslor, mycket tankar och samtidigt mycket som måste göras. Två skolarbeten samt plugg inför tenta.. Eller SÅ ambitiös är jag inte att jag börjar plugga inför tentan redan..Tyvärr... Minns inte ens när den är...? Om två veckor? Tre? Nåt sånt tror jag. Så stressen börjar uppstå.. Första tentan i mitt liv...
Jag förundras ofta över hur jag kan leva såpass normalt som jag ändå gör.. Jag går upp på morgonen, jag gör det jag borde, jag kan skratta, le, ha trevligt. Det sitter visserligen längre in än vanligt men det finns ändå där från och till. Jag förstår inte hur det går till. Men det är väl överlevnadsinstinkten. Det är helt otroligt att man kan stänga av så mycket. Att man kan trycka bort jobbiga känslor och tankar. Det är kanske inte så hälsosamt men nånstans så måste man ju orka fortsätta, och det kan man inte om man hela tiden känner och tänker.
När människor frågar mig hur mamma mår vet jag inte vad jag ska svara. Det är som att jag måste säga någonting positivt. Det tar emot nå fruktansvärt att säga sanningen. Att det bara går utför och att vi bara håller andan. Att vi väntar. Det är väl för att jag är rädd för reaktionerna. Rädd för tystnaden som följer. Människan är ju funtad så att man i samtal med någon som mår dåligt försöker hitta någonting positivt. Liksom försöker trösta med något. Kanske "men tur ändå att det går över" eller liknande. Och när det inte finns något sådant att säga, då blir det väldigt.. Konstigt..
Jag tycker så synd om alla människor som måste konfronteras med mig. Som kanske känner att de borde säga något, borde vara ett stöd, men inte vet hur man gör. Vad man säger. Jag känner ofta av människors osäkerhet. Att de velar om de ska fråga någonting eller om de ska låtsas som ingenting. Jag känner även av att många människor tar avstånd. Och jag förstår de människorna till 100 %.. Jag förstår att de känns som att de umgås med en tickande bomb..
Något jag inte förstår är om någon frågar hur det är, och jag svarar "inge vidare", och människan säger "men varför då??" fast de ändå vet om situationen. Är inte det väldigt uppenbart? Ska jag måsta förklara mig då?? "Jamen du vet, min mamma är ju döende". Så jag brukar inte svara något alls då. Jag låtsas bara inte om den där "varför då-frågan".. Jag är rädd att jag blir arg om jag svarar.
Det tar emot att skriva de fyra orden. Min mamma är döende. Varför egentligen? Varför ska jag liksom skämmas? Döden är bland det naturligaste som finns, ändå är det fult att prata om. Eller kanske bara svårt att prata om. Men jag tänker att om jag vågar säga det, kanske människor vågar fråga, och prata om det med mig. Då kanske man förstår att jag kan prata om det. Behöver prata om det. Även om det gör mig ledsen.
Min mamma har alltid betytt sjukt mkt för mig. Jag har fått mammalängtan varje gång jag varit ifrån henne mer än några dagar. Minns speciellt när jag var i Grekland för några år sedan med Pontus familj. Jag grät många gånger och ville hem till mamma. Det kanske inte är riktigt friskt när man är ca 17 år, men sån har jag varit. Det har alltid varit hon och jag mot världen på nå vis. Så.. Hur gör man då? När man helt plötsligt måste klara sig själv?
"-Min mamma är ingen ängel än, men snart är hon det. Då kommer hon att vaka över mig och finnas med mig hela tiden. Jag blir ledsen när nån säger att änglar inte finns. Det är som att nån säger att mamma inte finns. Mamma finns, och kommer alltid att finnas."
- intervju med 8-årig flicka med cancersjuk mamma.
Jag förundras ofta över hur jag kan leva såpass normalt som jag ändå gör.. Jag går upp på morgonen, jag gör det jag borde, jag kan skratta, le, ha trevligt. Det sitter visserligen längre in än vanligt men det finns ändå där från och till. Jag förstår inte hur det går till. Men det är väl överlevnadsinstinkten. Det är helt otroligt att man kan stänga av så mycket. Att man kan trycka bort jobbiga känslor och tankar. Det är kanske inte så hälsosamt men nånstans så måste man ju orka fortsätta, och det kan man inte om man hela tiden känner och tänker.
När människor frågar mig hur mamma mår vet jag inte vad jag ska svara. Det är som att jag måste säga någonting positivt. Det tar emot nå fruktansvärt att säga sanningen. Att det bara går utför och att vi bara håller andan. Att vi väntar. Det är väl för att jag är rädd för reaktionerna. Rädd för tystnaden som följer. Människan är ju funtad så att man i samtal med någon som mår dåligt försöker hitta någonting positivt. Liksom försöker trösta med något. Kanske "men tur ändå att det går över" eller liknande. Och när det inte finns något sådant att säga, då blir det väldigt.. Konstigt..
Jag tycker så synd om alla människor som måste konfronteras med mig. Som kanske känner att de borde säga något, borde vara ett stöd, men inte vet hur man gör. Vad man säger. Jag känner ofta av människors osäkerhet. Att de velar om de ska fråga någonting eller om de ska låtsas som ingenting. Jag känner även av att många människor tar avstånd. Och jag förstår de människorna till 100 %.. Jag förstår att de känns som att de umgås med en tickande bomb..
Något jag inte förstår är om någon frågar hur det är, och jag svarar "inge vidare", och människan säger "men varför då??" fast de ändå vet om situationen. Är inte det väldigt uppenbart? Ska jag måsta förklara mig då?? "Jamen du vet, min mamma är ju döende". Så jag brukar inte svara något alls då. Jag låtsas bara inte om den där "varför då-frågan".. Jag är rädd att jag blir arg om jag svarar.
Det tar emot att skriva de fyra orden. Min mamma är döende. Varför egentligen? Varför ska jag liksom skämmas? Döden är bland det naturligaste som finns, ändå är det fult att prata om. Eller kanske bara svårt att prata om. Men jag tänker att om jag vågar säga det, kanske människor vågar fråga, och prata om det med mig. Då kanske man förstår att jag kan prata om det. Behöver prata om det. Även om det gör mig ledsen.
Min mamma har alltid betytt sjukt mkt för mig. Jag har fått mammalängtan varje gång jag varit ifrån henne mer än några dagar. Minns speciellt när jag var i Grekland för några år sedan med Pontus familj. Jag grät många gånger och ville hem till mamma. Det kanske inte är riktigt friskt när man är ca 17 år, men sån har jag varit. Det har alltid varit hon och jag mot världen på nå vis. Så.. Hur gör man då? När man helt plötsligt måste klara sig själv?
"-Min mamma är ingen ängel än, men snart är hon det. Då kommer hon att vaka över mig och finnas med mig hela tiden. Jag blir ledsen när nån säger att änglar inte finns. Det är som att nån säger att mamma inte finns. Mamma finns, och kommer alltid att finnas."
- intervju med 8-årig flicka med cancersjuk mamma.
...
Nu gör det väldans ont i hjärtat.
Kul grej.
Ditt första album!
1 - Gå till http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random Första slumpmässiga Wikipedia-artikeln du kommer till är ditt bandnamn.
2 - Gå till http://www.quotationspage.com/random.php3 Sista fyra orden i det sista citatet på sidan är din skivtitel. (Skulle ni få samma som jag är det bara att trycka på knappen "10 new random quatations")
3 - Gå till http://www.flickr.com/explore/interesting/7days/ Den tredje bilen (räknat från höger till vänster), oavsett vad den föreställer, är ditt skivomslag.
4 - Öppna valfri programvara för bildredigering och skapa omslaget till din debutplatta.
Det här blev mitt resultat. Är jävligt nöjd må jag säga.
Fick/snodde denna grejen av Emil
Om jag nånsin startar ett band, vilket jag hemskt gärna vill, så är detta klockrent! Bandnamnet speciellt!
Gör det du med om du har lite att göra :)
1 - Gå till http://en.wikipedia.org/wiki/Special:Random Första slumpmässiga Wikipedia-artikeln du kommer till är ditt bandnamn.
2 - Gå till http://www.quotationspage.com/random.php3 Sista fyra orden i det sista citatet på sidan är din skivtitel. (Skulle ni få samma som jag är det bara att trycka på knappen "10 new random quatations")
3 - Gå till http://www.flickr.com/explore/interesting/7days/ Den tredje bilen (räknat från höger till vänster), oavsett vad den föreställer, är ditt skivomslag.
4 - Öppna valfri programvara för bildredigering och skapa omslaget till din debutplatta.
Det här blev mitt resultat. Är jävligt nöjd må jag säga.
Fick/snodde denna grejen av Emil
Om jag nånsin startar ett band, vilket jag hemskt gärna vill, så är detta klockrent! Bandnamnet speciellt!
Gör det du med om du har lite att göra :)
ÅÅÅÅÅÅÅÅHHHH!!!!!
Den här dagen har ju börjat bra.
Det började med att Pidde väckte mig där vi halv tre-snåret för att han letade nässprayen. Han har tics och ligger och snörvlar halva nätterna. Tror att han är tät i näsan. Gick då upp till soffan för att slippa Piddes näsljud. Hade skitsvårt att somna om... Somnade kanske vid 05.00. Skulle upp 05.30. Försov mig. Vaknade kl 06.00 och bussen till stan går 06.20
Jag fick paniken och irrade runt som en höna här hemma. Skulle stress-sätta i linserna men pga ovana så tog det typ 10 minuter och frustrationen växte.. Jag sprang allt vad mina ben bar till busshålssplatsen. Men då visade det sig att bussen från atorp till stan var försenad och eftersom Umeåbussen avgår 06.40 så är marginalerna i vanliga fall sjukt små, så nu typ obefintliga. Så självklart missade jag Umeåbussen. Och irriterande nog bara med några sekunder... Jag kutade som aldrig förr och var ca 10 meter från busshelvetet när den rivstartade ifrån mig.
Nästa buss till Umeå går 07.00 men är inte en expressbuss så den är framme 09.20 och då innebär det att jag missar en timmes lektion om jag tar den. Och nu var den dessutom sen. Stod och pratade med en kvinna som också hade missat Umeåbussen, och hon tyckte att jag skulle bege mig hemåt igen. Efter ett tag gav jag med mig. Det kändes liksom lite för ovärt att åka buss 4 timmar för att vara med på en 1 1/2 timmeslektion. Så jag började vandra tillbaka till atorpsbusshållsplatsen. Det var 20 minuter till den bussen skulle gå. Jag höll på att förfrysa så jag bestämde mig för att gå in på hotell malmia för att tina upp litegrann. Så där satt jag i godan ro och väntade. När jag kom tillbaka till hållplatsen lagom till att hinna med bussen upptäckte jag till min fasa att bussjäveln just den timmen gick fem minuter tidigre än väntat! Alltså hela dygnet går den som vanligt men JUST den timmen går den 5 minuter tidigare!!!! Så jag missade då även den...
Så det var bara att börja vandra hem och eftersom jag redan var en isbit var jag lagom peppad. Mina ben slutade nästan fungera pga av kölden. Har nog aldrig varit så kall om låren förut.
Ja, så nu är jag hemma igen. Och alldeles flyförbannad! Jag hatar vinter!!! Men jag hatar nästan bussar mer...
Nä nu ska jag göra sönder nåt.
Det började med att Pidde väckte mig där vi halv tre-snåret för att han letade nässprayen. Han har tics och ligger och snörvlar halva nätterna. Tror att han är tät i näsan. Gick då upp till soffan för att slippa Piddes näsljud. Hade skitsvårt att somna om... Somnade kanske vid 05.00. Skulle upp 05.30. Försov mig. Vaknade kl 06.00 och bussen till stan går 06.20
Jag fick paniken och irrade runt som en höna här hemma. Skulle stress-sätta i linserna men pga ovana så tog det typ 10 minuter och frustrationen växte.. Jag sprang allt vad mina ben bar till busshålssplatsen. Men då visade det sig att bussen från atorp till stan var försenad och eftersom Umeåbussen avgår 06.40 så är marginalerna i vanliga fall sjukt små, så nu typ obefintliga. Så självklart missade jag Umeåbussen. Och irriterande nog bara med några sekunder... Jag kutade som aldrig förr och var ca 10 meter från busshelvetet när den rivstartade ifrån mig.
Nästa buss till Umeå går 07.00 men är inte en expressbuss så den är framme 09.20 och då innebär det att jag missar en timmes lektion om jag tar den. Och nu var den dessutom sen. Stod och pratade med en kvinna som också hade missat Umeåbussen, och hon tyckte att jag skulle bege mig hemåt igen. Efter ett tag gav jag med mig. Det kändes liksom lite för ovärt att åka buss 4 timmar för att vara med på en 1 1/2 timmeslektion. Så jag började vandra tillbaka till atorpsbusshållsplatsen. Det var 20 minuter till den bussen skulle gå. Jag höll på att förfrysa så jag bestämde mig för att gå in på hotell malmia för att tina upp litegrann. Så där satt jag i godan ro och väntade. När jag kom tillbaka till hållplatsen lagom till att hinna med bussen upptäckte jag till min fasa att bussjäveln just den timmen gick fem minuter tidigre än väntat! Alltså hela dygnet går den som vanligt men JUST den timmen går den 5 minuter tidigare!!!! Så jag missade då även den...
Så det var bara att börja vandra hem och eftersom jag redan var en isbit var jag lagom peppad. Mina ben slutade nästan fungera pga av kölden. Har nog aldrig varit så kall om låren förut.
Ja, så nu är jag hemma igen. Och alldeles flyförbannad! Jag hatar vinter!!! Men jag hatar nästan bussar mer...
Nä nu ska jag göra sönder nåt.
Jag är som ett tjoller..
Så har ännu en helg gått till historien. Den har inte varit speciellt anmärkningsvärd egentligen. Hade ju sittning igår, men jag är ju som jag vart. Om jag inte är peppad, då är det liksom ingen idé att försöka. Och jag har oftast egentligen ingen anledning att vara opeppad egentligen. Det är bara nån inre känsla som är bångstyrig. Men jag försökte trots detta, vilket inte var sån stor idé. Det var trevliga människor, god mat, mkt dryck, men Moas humör hade satt sig på tvären.
Jag försökte halvhjärtat le åt alla överförfriskade människor ett par timmar, men vid 22 gav jag upp och drog hem.
Jag blir så irriterad på mig själv att jag ska vara så jädra krånglig ibland. Och jag kan tänka mig att jag framstår som oerhört komplicerad. Det är liksom 100% eller 0% som gäller. Folk måste ha svårt att veta var de har mig.. Jag vet ju inte ens själv.
Men. Jag har väl kanske mina skäl att vara 0%.. Men det är ingenting jag går och berättar för människor, så jag förblir nog bara mysko i andras ögon. Nåväl. Alla har väl sina brister I guess.
Blir imponerad av mina nya skolkamrater. Dom liksom bara bjuder in alla dessa nya människor i deras famnar. Jag har så svårt för det!! Varför!?! Varför ska jag alltid vara som så avståndstagande..? Besvärligt. Men.. Insikt är väl första steget.... (?)
Nä. Nu måste jag gå och städa bort kattbajs som enligt Pontus har hamnat utanför lådan.. Sune är inte så bra på att sikta alla gånger.
22.22! Önska något!................................ Såja.
Gonatt.
Jag försökte halvhjärtat le åt alla överförfriskade människor ett par timmar, men vid 22 gav jag upp och drog hem.
Jag blir så irriterad på mig själv att jag ska vara så jädra krånglig ibland. Och jag kan tänka mig att jag framstår som oerhört komplicerad. Det är liksom 100% eller 0% som gäller. Folk måste ha svårt att veta var de har mig.. Jag vet ju inte ens själv.
Men. Jag har väl kanske mina skäl att vara 0%.. Men det är ingenting jag går och berättar för människor, så jag förblir nog bara mysko i andras ögon. Nåväl. Alla har väl sina brister I guess.
Blir imponerad av mina nya skolkamrater. Dom liksom bara bjuder in alla dessa nya människor i deras famnar. Jag har så svårt för det!! Varför!?! Varför ska jag alltid vara som så avståndstagande..? Besvärligt. Men.. Insikt är väl första steget.... (?)
Nä. Nu måste jag gå och städa bort kattbajs som enligt Pontus har hamnat utanför lådan.. Sune är inte så bra på att sikta alla gånger.
22.22! Önska något!................................ Såja.
Gonatt.
Helplessly hoping
Jag har kommit på den bästa känslan man kan ha. Att vara rörd. Då mår man för ett ögonblick alldeles underbart samtidigt som man är lite vemodig. Det är en vacker känsla tycker jag.
Blev senast rörd alldeles nyss då jag läste ett fint mail från min nuvarande lärare. Otippat.
Sen har jag totalt snöat in i dubbel bemärkelse. Dels snöar det nå så kopiöst, dels så är jag helt inne i ett speciellt tankemönster som gör mig galen. Orkar inte gå in på det för mycket men det handlar i det stora hela om meningen med livet. Ojojoj. Jag kan tänka så ögonen ploppar ut! Eller det skulle då inte förvåna mig om de gör det en dag.
Nu är klockan halv tio och Moa ska sova. Imorgon är en tidig morgon. Sen är det helg. Imorgonkväll ska jag hänga med världens bästa Nisse, sen på lördag är det sittning. Är tyvärr inte så peppad... Men. Det kanske kommer.
Jag har ju förresten blivit linsbärare. Oj vad ovant det känns. Och det är allt lite krångligare än jag trodde. Men. Vill man vara fin, så.. Eftersom jag anser att jag är riktigt ful i mina glajjer. Gonatt!
Fina Nisse och jag.
I brist på ord så..
... Lägger jag in en bild från kändismaskeraden i lördags istället.
Kat von D, Charlotte Kalla, Ljungberg, Jack sparrow i bakgrunden, Austin Powers och Whitney Houston
Kat von D, Charlotte Kalla, Ljungberg, Jack sparrow i bakgrunden, Austin Powers och Whitney Houston
JAG SAAAKNAR DÄÄÄÄJ..
Jag saknar mina vänner. Mina old ones. Man blir så trött av att träffa massa nytt folk och av att vara trevlig hela tiden.. Alltså det är ju kul det med, men tröttsamt. Hannamaria kom heeeeeeem....
Har vart borta från skolan nu i två dagar. Och fortfarande, även fast det är flera år sedan man hade skolplikt, så får jag lite småångest av att vara borta. Inte för min egen skull att jag missar utan för som själva grejens skull. Typ för att läraren ska tycka att jag är sämst. Haha. Så jag TRÄNAR mig i att vara borta. :) Jaja, jag vet jag är sjukt knasig. Tränar mig i att vara dålig i skolan. Men jag behöver lära mig att inte vara så jädra bra jämt.
Jag har en finne i pannan som gör jättejätteont. Den går bara inte att klämma. Har provat med alla verktyg som finns! Snart blir det nålen och sticka hål.. Kan inte låta den bara vara där. Den får inte tro att den är nåt.
Gonatt.
Har vart borta från skolan nu i två dagar. Och fortfarande, även fast det är flera år sedan man hade skolplikt, så får jag lite småångest av att vara borta. Inte för min egen skull att jag missar utan för som själva grejens skull. Typ för att läraren ska tycka att jag är sämst. Haha. Så jag TRÄNAR mig i att vara borta. :) Jaja, jag vet jag är sjukt knasig. Tränar mig i att vara dålig i skolan. Men jag behöver lära mig att inte vara så jädra bra jämt.
Jag har en finne i pannan som gör jättejätteont. Den går bara inte att klämma. Har provat med alla verktyg som finns! Snart blir det nålen och sticka hål.. Kan inte låta den bara vara där. Den får inte tro att den är nåt.
Gonatt.
Homesick
Shit vilken helg. Eller fredagen var lugn med spel och mys hos Lina och Robert. Lördagen begav jag mig till Umeå, för på kvällen var det alltså dags för kändismaskerad. Det blev mkt stress, först till Olle för att hjälpa honom göra sig klar, sen till Sanna för att stressgöra mig klar med henne.
Festen var helt okej, bilder kommer sen. Men det hände nåt. Jag drack inte mer än vanligt, men när jag vaknade igår morse kändes det som jag blivit överkörd av ett tåg. Har kräkts nu kanske 20 gånger på två dygn. Jag är alltså fortfarande bakis, och det är måndag. Var tvungen att skippa skolan.. Börjar misstänka att jag åkt på typ matförgiftning, för det är nåt som inte stämmer. Åt en suspekt macka i lördags till middag, känns som den kan vara boven.
Men hur som helst. Nu kopplar jag Umeå med illamående och kräkkalas samt jobbiga bussturer som ger åksjuka, så jag vill inte tillbaka. Vill stanna här i trygga Skellefteå.. Jag fick nästan tårar i ögonen när jag såg våran lilla stad torna upp sig framför mig nu när jag satt på bussen. Snacka om hemlängtan.
Hoppas denna känsla går över i takt med att jag piggnar/frisknar till. Nu ska jag iaf se Lost med världens bästa Pontus och bara njuta av att vara hemma.
Festen var helt okej, bilder kommer sen. Men det hände nåt. Jag drack inte mer än vanligt, men när jag vaknade igår morse kändes det som jag blivit överkörd av ett tåg. Har kräkts nu kanske 20 gånger på två dygn. Jag är alltså fortfarande bakis, och det är måndag. Var tvungen att skippa skolan.. Börjar misstänka att jag åkt på typ matförgiftning, för det är nåt som inte stämmer. Åt en suspekt macka i lördags till middag, känns som den kan vara boven.
Men hur som helst. Nu kopplar jag Umeå med illamående och kräkkalas samt jobbiga bussturer som ger åksjuka, så jag vill inte tillbaka. Vill stanna här i trygga Skellefteå.. Jag fick nästan tårar i ögonen när jag såg våran lilla stad torna upp sig framför mig nu när jag satt på bussen. Snacka om hemlängtan.
Hoppas denna känsla går över i takt med att jag piggnar/frisknar till. Nu ska jag iaf se Lost med världens bästa Pontus och bara njuta av att vara hemma.
