Jag är hopplös, jag vet. Ändrar stil på detta ställe var och varannan vecka. Men det fungerar lite som en terapi för mig. I morse kände jag mig totalt sönderstressad gällande skolan och försökte klämma fram några tårar bara för att lätta på trycket, men för ovanlighetens skull kunde jag inte gråta bort lite ångest. Så istället satte jag mig och gjorde om min blogg i ett par timmar.. Och det funkade! Nu är jag lugn som en ko. Den blev rätt fin tycker jag. 

Jag skulle verkligen behöva träna känner jag. Men jag tar mig inte den tiden eftersom jag behöver plugga. Men det slutar oftast med att jag inte gör något av det, och vad ger det egentligen? Så nu funderar jag på att ta en långprommis.. Pidde är borta med bilen, annars hade jag dragit på edda och simmat.. 

Har iofs tankat hem lite hemmaträning. Men jag känner mig så otroligt dum när jag står där och hoppar framför tvn. Blir paranoid och tror att någon sitter bakom något träd och smygkikar på mig medans de skrattar ner sig. En boll som studsar fram framför tvn. Jag skulle också skratta...  :)

Har för övrigt börjat måla mina tavlor till släkten som jag gav dem i julklapp. Alla får välja ett motiv jag ska måla. Wilma 10 år ville ha en tecknad bild av sig själv och hennes katt. Såhär bidde den:

   

Här är hon:



Likt va? :P