Din personlighetstyp:

Tystlåtna, idealistiska tänkare. Vill tjäna mänskligheten. Strävar efter att leva upp till sina värderingar, som tenderar att vara omfattande och väl genomtänkta. Extremt lojala. Flexibla och avslappnade så länge de inte upplever att någon av deras grundläggande värderingar hotas. Oftast begåvade skribenter. Kvicktänkta, med förmåga att se nya möjligheter. Vill förstå och hjälpa andra.

Kärriärer som skulle kunna passa dig:

Skribenter, artister, personalvetare, socialarbetare, svensklärare, bildlärare, förskole- och dagispersonal, präster, psykologer, forskare, fritidspolitiker, redaktörer, SYO-konsulenter, journalister, religionslärare.

Godnatt.

Inatt har jag inte sovit många timmar. Det blev en riktig urladdning. Huvva. Idag mår jag därefter. Känner mig bakis. Konstigt att man kan känna sig bakis utan att ha druckit en droppe.

Idag ska vi hälsa på Pontus mormor. Skulle egentligen träffa Majsan ikväll men hon blev upptagen. Såå.. Jag får försöka hitta på nåt annat. Håller på att ladda ner massa filmer ( so, sue me..) så om inte annat så kan jag ligga framför tvn hela kvällen.

Nu ska jag spela lite betapet och sedan diska.. Visst är det konstigt, disken tar aldrig slut.. Höhö.

Nu ska jag lära mig att sätta ner foten och säga nej. Japp.

Nu är jag proppfull av blandade känslor. Har nu försökt att arbeta, men det gick inte. Jag klarade inte av pressen. Jag stressar upp mig själv så vansinnigt inför att få ansvar att jag slutar att fungera normalt. Det känns oerhört sorgligt. Och pinsamt. Det är ju inte direkt första gången.

Men, samtidigt så känner jag ett lugn och är glad över att jag försökte. Tänk att jag vågar försöka, och att jag vågar misslyckas. Det är inte helt givet efter alla negativa arbetserfarenheter. Jag har lärt mig att ta motgångar såpass bra, så att jag snabbt kan resa mig upp igen och gå vidare. Behöver bara hämta andan lite. 

De två sakerna jag tycker är jobbiga är att det känns som att jag gör omgivningen besviken. Vill inte att mina nära ska oroa och bekymra sig över mig. Men jag kan inte tänka så, jag vet. Jag går min väg, sen är det andras val om de ska känna oro eller inte. Det andra är att jag liksom skäms. Känner mig som en misslyckad människa. Eller jag är rädd att ses som misslyckad av andra. Men.. Alla människor har bekymmer. Det här råkar vara mitt, att jag inte klarar av att arbeta. Inte än. Inte på det här sättet.

Jag är även lite orolig över ekonomin. Men jag menar, så otroligt missflyt kan jag väl ändå inte ha, att jag blir stående utan ett öre? Det känns väldigt osannolikt. Det är inte direkt så att jag är en sån här som försöker utnyttja systemet.. Och ingen kan ju i alla fall påstå att jag inte har försökt. Nä, det här får lov att gå bra helt enkelt.

Så vad händer nudå? Jo.. Jag ska försöka hitta min väg. Jag ska tänka på allt det positiva runt mig. Jag har en makalöst fantastisk pojkvän. (Ni kan inte ens försöka förstå vilken klippa han är. Det är helt vansinnigt.) Jag har en fin familj, två jättefina systrar som betyder väldigt mycket, en massa syskonbarn som gör mig glad, jag har den finaste katten i världen. Jag har en lägenhet som jag älskar ( om jag bara får klart alla projekt..), jag har en massa finfina vänner som stöttar och får mig att le. Jag har det mesta man kan önska sig.
 
Jag tror jag ska ta och se "the secret", för att bli ännu mer boostad med positivitet. Inte just nu dock. Pontus ser fotboll.
 
Alla människor har ett val vad det än gäller. Jag väljer att tänka positivt. Och jag är stolt över mig själv över det valet.

Nu är Pontus hemma igen :D Så nu kan livet återgå till det normala. :)

Jag har lejt Emma Hällgren att designa min blogg, så nu väntar jag med spänning på att hon ska bli klar :)

Idag blir en fixardag. Vi ska iväg på solbacken nu. Hej!

Idag har det varit en bra dag. Fixade VG i samhälls i morse. SKÖÖÖÖNT. Nu är skolan ännnnnnnnnntligen över! Så vanvettigt härligt.
 
Jag har legat och stekt mig på beachen med Hannamaria hela dagen, sen handlade jag blommor till balkongen (på tiden) , sen åkte jag hem och städade och hade mig. Nu ikväll har Ida varit här. Hon är söt!  Och vi har varit med om skrämmande lika saker. Känner igen mig i det mesta hon berättar. Det är fascinerande.

Jag ska få lite pengasponsring av mor, så jag har råd med mat osv denna månad. Vad gjorde jag utan henne? Jag grubblar ofta över detta om när man egentligen blivit såpass gammal så man inte kan komma krypandes till mamma och pappa och be om pengar längre.. Det känns som jag borde vara där nu, men av någon anledning så fortsätter jag att få pengapåfyllning med jämna mellanrum... Haha. Jag har ingenting som kallas stolthet. Har inga "klara mig själv"-grejer för mig. Om nån sträcker ut en hand så ska man grabba tag i hela jäkla armen som jag brukar säga ;D

Sunes tass är fortfarande inte bättre... Stackars lilla skrutt.. På måndag bär det av till veterinären om det fortfarande inte blivit nå bättre.

Nu lyssnar jag på moon safari. (www.myspace.com/wespintheworld) De är grymma. Och det säger jag inte bara för att de är mina vänner ( + sambo). Jag blir så glad av dom :D Lyssna om ni inte gjort det! 


                                                                               

Sune är skadad! Han klämde sin stackars vänstertass i dörren i morse när jag skulle stänga den, jag hann inte upptäcka honom, utan hörde bara ett hjärtskärande jam. Nu kan han inte stödja på benet.. Men han reagerar inte det minsta när jag rör hans skadade tass. Så inget kan ju vara brutet.. Eller? Jag ska vänta och se om det börjar avta till imorgon, annars blir det ett besök hos veterinären.

Hade vikarieträff och delegering idag. Verkar vara trevliga vikarier! Skönt. Jag börjar jobba på onsdag nästa vecka. Är nervös.. Men ändå som peppad på nå vis.

Jag måste ha den sämsta självdiciplinen på jorden. Hade skrivit i min almanacka att jag från och med denna dag ska ut och springa alt. gå en långprommis varje dag, och äta nyttigt! HAHA säger jag. Ingen motion än så länge, men dock trådde jag lite godis med Hannamaria ikväll. Jag är sämst.

Jag flagnar som en orm som byter skinn. Kan slita loss långa hudremsor.. =/ Funderar på att skrubba bort all död hud och börja om att bygga upp en ny bränna. Det är så fult med torr och flagnig hy.

Jag fick just ett jättesött sms av Pontus. :) Han kan göra mig alldeles varm inombords. Det är mysigt.

Hej!

Så var man hemma från Italien. Det var varmt, mestadels soligt och väldigt vackert. Det bästa med resor tycker jag att man uppskattar att komma hem igen. Jag ska inom snar framtid lägga upp bilder på min pixbox så håll utkik... (moaw.pixbox.se)

Nu är jag deppig. Det är så sorgligt, jag blir ofta det när sommaren kommer. Jag har hört talas om både höst-vinter- och vårdepressioner, men faktiskt inte vad gäller sommaren. Speciellt jobbigt på kvällarna. Gillar inte ljusa sommarkvällar ( jag vet, det är ju helt knäppt )  Får en jobbig känsla i magtrakten. Så har jag haft så länge jag kan minnas faktiskt. Det sitter ju inte i hela tiden, men det kommer och går ända tills det blir höst igen. Det suger. Jag vill ju så gärna tro på det här med tankens kraft och att man kommer hur långt som helst med positivt tänkande, men vissa saker går bara inte att styra över.
Det ligger kanske något i att jobbiga saker ofta har inträffat på sommaren för mig. Negativa erfarenheter läggs på hög, och då påminner sommaren om sånt. Eller nåt. När jag tänker närmare på det så har jag inte haft en bra sommar sedan -02. Men jag hoppas att trenden håller på att vända. Ska försöka göra denna sommar bra.

Pontus har åkt iväg. Jag hinner bara vara hemma två dar så drar han och åtta polare iväg på en tripp... De är i skrivande stund på en ålandskryssning. Det känns väl sådär kul med tanke på att sådana båtar går ut på att supa sig redlös och hitta sig en lite lagom lösaktig brud. Som jag förstått det i alla fall.. Men jag försöker tygla min svartsjuka. Fick veta att första ölen sprättades kl 07.00 i morse. Resan började endast en timme tidigare........ Dessa punkter får tala för sig själv..............
Sedan ska de vidare på nå casino och sedan slutgiltigen till Sweden rock festival. Han kommer hem nästa måndag....... Jag hatar att sova själv....... Jaja. Jag hinner väl vänja mig. Har ju ett antal dagar på mig. Men jag missunnar honom inte resan. Bara det att jag har saknat honom i en vecka, sen kommer jag hem, sen försvinner han i 10 dar. Det är JOBBIGT att sakna. Fast jag tycker iofs själv att det är rätt gulligt att jag fortfarande efter fem år med honom saknar honom så vansinnigt mycket när vi är ifrån varandra. Eller så är det bara patetiskt.

Nu har jag kattbesök. Molly och Minna, Saras katter bor här tillfälligt. Det är liv i luckan vill jag lova! Fast nu börjar de komma lite bättre överens. Fast jag kan än inte avgöra om de bara busar eller verkligen försöker döda varandra. Haha. Nu hör jag ett morr ifrån köket. Jag gissar att det är Molly. :) Hon har många olika ljud för sig. Idag trodde jag att det var en motorcykel utanför fönstret, men nej, det var Molly. :D Katter är så söta. 

Nu ska jag lägga mig. 

Gonatt!