Så var man hemma från Italien. Det var varmt, mestadels soligt och väldigt vackert. Det bästa med resor tycker jag att man uppskattar att komma hem igen. Jag ska inom snar framtid lägga upp bilder på min pixbox så håll utkik... (moaw.pixbox.se)

Nu är jag deppig. Det är så sorgligt, jag blir ofta det när sommaren kommer. Jag har hört talas om både höst-vinter- och vårdepressioner, men faktiskt inte vad gäller sommaren. Speciellt jobbigt på kvällarna. Gillar inte ljusa sommarkvällar ( jag vet, det är ju helt knäppt )  Får en jobbig känsla i magtrakten. Så har jag haft så länge jag kan minnas faktiskt. Det sitter ju inte i hela tiden, men det kommer och går ända tills det blir höst igen. Det suger. Jag vill ju så gärna tro på det här med tankens kraft och att man kommer hur långt som helst med positivt tänkande, men vissa saker går bara inte att styra över.
Det ligger kanske något i att jobbiga saker ofta har inträffat på sommaren för mig. Negativa erfarenheter läggs på hög, och då påminner sommaren om sånt. Eller nåt. När jag tänker närmare på det så har jag inte haft en bra sommar sedan -02. Men jag hoppas att trenden håller på att vända. Ska försöka göra denna sommar bra.

Pontus har åkt iväg. Jag hinner bara vara hemma två dar så drar han och åtta polare iväg på en tripp... De är i skrivande stund på en ålandskryssning. Det känns väl sådär kul med tanke på att sådana båtar går ut på att supa sig redlös och hitta sig en lite lagom lösaktig brud. Som jag förstått det i alla fall.. Men jag försöker tygla min svartsjuka. Fick veta att första ölen sprättades kl 07.00 i morse. Resan började endast en timme tidigare........ Dessa punkter får tala för sig själv..............
Sedan ska de vidare på nå casino och sedan slutgiltigen till Sweden rock festival. Han kommer hem nästa måndag....... Jag hatar att sova själv....... Jaja. Jag hinner väl vänja mig. Har ju ett antal dagar på mig. Men jag missunnar honom inte resan. Bara det att jag har saknat honom i en vecka, sen kommer jag hem, sen försvinner han i 10 dar. Det är JOBBIGT att sakna. Fast jag tycker iofs själv att det är rätt gulligt att jag fortfarande efter fem år med honom saknar honom så vansinnigt mycket när vi är ifrån varandra. Eller så är det bara patetiskt.

Nu har jag kattbesök. Molly och Minna, Saras katter bor här tillfälligt. Det är liv i luckan vill jag lova! Fast nu börjar de komma lite bättre överens. Fast jag kan än inte avgöra om de bara busar eller verkligen försöker döda varandra. Haha. Nu hör jag ett morr ifrån köket. Jag gissar att det är Molly. :) Hon har många olika ljud för sig. Idag trodde jag att det var en motorcykel utanför fönstret, men nej, det var Molly. :D Katter är så söta. 

Nu ska jag lägga mig. 

Gonatt!