Skönhet
Jag blir alldeles poetiskt när det är såhär vackert ute. Får mysrysningar i hela kroppen då jag andas in den speciella höstdoften. Jag måste bjuda på några bilder jag tog idag. Ack så vackert.
Sune!
Iaf.
Sune är den finaste katten på jorden. Jag älskar honom löjligt mycket och han visar på många sätt att han älskar mig med. Han vill alltid finnas vid min sida, och direkt jag lägger mig för att vila kommer han som skjuten ur en kanon för att krypa ner under filten/täcket och mysa. Han kommer alltid då jag lockar på honom, och han svarar alltid på tilltal genom att jama eller knorra till svar. Han är väldigt smart. Jag testar honom ofta genom att ropa något annat namn, typ "Sigge" (hans brors namn som bor hos svärföräldrarna), men han låter sig inte luras. Men så fort jag ropar "Sune" så svarar han med att jama och komma till mig. När vi ser på sunes jul (världens bästa serie, jag säger bara Rudolf) så lystrar han varje gång någon nämner Sunes namn på teven. Han är väldigt artig. Han hälsar på en genom att lägga sig ner framför ens fötter med magen i vädret och åma runt lite, och på kattspråk betyder det "Trevligt att träffas!" Han älskar uppmärksamhet. När vi sitter och ser på teve lägger han sig ofta just nedanför den så att han ska bli uppmärksammad genom att våra blickar ska vila på honom istället för teven. Han är klokt nog rädd för bilar, men inte alls rädd för hundar eller andra katter. Han lägger sig ner och hälsar lika artigt på pappas stora och vilda hund Felix och på grannkatterna som han gör med människor.
Han älskar skinka och tycker inte om stängda dörrar. Då sitter han och krafsar på dörren tills någon öppnar den. Ofta går han inte ens in i rummet, han vill bara att dörren ska vara öppen så att OM han vill gå in där senare så har han möjligheten. Han älskar att bli buren. Jag kan bära omkring på honom länge länge utan att han åmar sig och vill ner. Han gillar att sova sked. Han kryper in under armen så att jag ska hålla om honom. Jag gråter ofta ut i hans päls. Då slickar han bort mina tårar och spinner lugnande. Han är världens bästa tröst, glädjekälla och sällskap. Han är världens bästa vän.
Hjälp
Jag har ju alltid något projekt igång. Nu är det tavelmåleri och kuddsömnad som gäller. Jag ska lägga upp lite bilder på vardagsrummet när jag fått i ordning allt. Undrar då vad som blir nästa projekt...........
Har ju iofs en sak som jag borde göra. Eller borde och borde. Jag vill, men det är svårt att ta sig för. Det finns en hemsida för unga människor som jag som har någon nära anhörig med demenssjukdom. ( www.unganhorig.se) Där kan man dela med sig av sin berättelse för andra i samma sits, och det tänker jag göra. Eftersom jag inte vet en enda ung människa som varit med om det jag är med om nu så vill jag med min historia bli ett stöd för andra i samma situation. Det jag till min frustration inte har funnit, vill jag att andra ska kunna finna. Men det är otroligt svårt att skriva de första orden. Jag har suddat den första meningen en triljard gånger nu..
OM OM OM det är någon som läser detta som varit i nära kontakt med sjukdomen levy body demens, snälla, hör av dig. Jag behöver dig. Har mailadress: [email protected]
Georg!
Den lilla palten heter nu Georg. Oj så sött namn på en sån söt kille. Imorgon kommer dom hem. Jag skulle gärna vilja lägga upp en bild på honom så ni får se hur bedårande han är, men av respekt så gör jag inte det. Föräldrarna kanske inte riktigt vill det. Men på tosan83.blogg.se kommer det troligtvis att dyka upp nå bilder, så håll utkik :)
Igår var jag med om bland det fulaste jag sett.
Jag, Louise, Emmy, Maria och Kian var på prommis på kvällen, och mot oss kommer två kvinnor runt 30 med reflexvästar gående. De ser lite rädda ut, då klockan är ca 23.00 och vi befinner oss på en hyffsat oupplyst väg på Anderstorp. Inget konstigt än så länge. Men sekunden de passerar oss, så ramlar helt plötsligt helt otippat båda två, och inte något litet fall. De liksom flyger ner i diket. Det blir någon slags dominoeffekt, då den ena måste ha tappat balansen eller något. Så där ligger de helt plötsligt och vi fattar ingenting. Den ena, som var snubbelboven, reser sig besvärat upp och börjar helt fräckt backa därifrån skamset, medans den oskyldige ligger kvar och kvider lite i diket. (Jag behöver kanske inte tillägga att de inte hade alla får i hagen..) Vi hjälper den andre upp och när vi sett till att båda är oskadda går vi vidare. Jag ropar efter dem att de skulle gå försiktigt i fortsättningen, och det fula var att jag var inte ironisk då jag sa det. Men när jag förstod det komiska i allt, och framförallt den kommentaren kunde jag inte hejda mig. Hur ofta säger man till en människa att han/hon ska GÅ försiktigt?
Jag skrattade okontrollerat hela kvällen och brister fortfarande ut i skratt direkt jag börjar tänka på den otroligt konstiga händelsen. Som nu. :D
Men ja... You should have been there. Klassiker.
Jag har meeeensväääääärk.
Faster! .... Typ...
Han är frisk och mår bra, och är den sötaste lilla palten jag sett! Så nu är jag faster! Ungefär i alla fall. Jag vill så gärna ha en titel, så jag tar nog den.. Egentligen blir det ju "inte än ingift faster".. Men det känns ju lite väl bökigt att säga, inte minst för den lille. Så här sitter nu en stolt både moster och faster. :)
Han har inget namn än, så vi väntar med spänning!
Har dock en lite jobbig klump i magen nu. Men det brukar vara så de dagar jag besökt henne. Även fast det gick rätt bra idag. Pidde var med, och han blev som förvånad att hon var så "pigg". Sist var det ju väldigt dåligt.
Jag ska nog lägga mig nu. Ska upp tidigt och jobba imorgon. Sen ska vi ha parmiddag med lillebror Zappe och hans relativt nye flickvän. Spännande!
Men vad händer på lördag? Någon som vill förbarma sig över mig? Alla är upptagna verkar det som... =/
Glädje!
Äntligen!!!! :D Bara liiiite tålamod till....
Ikväll kommer Majsan hit. Vi ska måla tavlor! Jättekul, men jag har ingen aning om vad jag ska måla för motiv, och om jag känner mig själv rätt kommer jag aldrig kunna bestämma mig. Hmmmm... Ska grubbla nu i fyra timmar innan det är målardags.. Borde komma på nåt.
Dessa tre tavlor får mig att känna mig ganska trygg i mitt konstnärsskap. Om denne man, och det är ingen mindre än Picasso, kan kalla sig konstnär, så då kan banne mig alla det. :) 
Kör
Andra människors problem kan vara minst lika problematiska som mina. Värre på ett sätt. Åh. Min medlidsamma ådra smärtar nu..
Jag finns här för dig, du ska se att allt löser sig!
Höstigt
Hon gillar också hösten. Men nu uppskattar hon den inte det minsta. Men jag ska försöka uppskatta den åt oss båda.
Nu är hon i den där andra världen. Vad tänker hon? Det ser ut verkligen ut som hon grubblar på någonting. Men ut kommer inga ord. Om jag någon gång skulle vilja kunna läsa tankar är det nu. Mer än allt annat.
Hade en riktig svacka igår. Men jag ville ha den. Jag tog fram fotoalbumet för att kunna vältra mig i sorgen. Det är nästan så jag måste göra, jag är alldeles för bra för att gömma undan alla känslor i någon vrå långt in mestadels av tiden. Så när jag får mina sorgestunder gör jag för det mesta allt (förutom i offentliga sammanhang) för att få dem att eskalera.
Det som smärtar mest är när hon möter mig med ett leende på foton. Det måste vara för att det var så länge sedan jag såg henne le. Det är då jag förstår vad det är som händer. Det är då jag förstår att jag aldrig kommer att få se henne skratta igen. Det är då mitt hjärta värker så mycket så att andningen blir tung och stjärnor börjar blinka framför ögonen.
Det är konstigt att jag kan hantera andra människors problem. Det är konstigt att jag inte skrattar dem rätt upp i ansiktet och säger något i stil med "ni vet inte vad smärta är"... Men om man någon gång ägt empati kanske den inte försvinner så lätt. Jag hoppas inte det.
Åh..
Hejhej
Jag vill ha nya gardiner och kuddar och sånt. Lite färg. Nu är ju allt bara svart, vitt och grått. Och ek då förståss. Men jag blir så deppad i det här rummet. Det är så mörkt. Så nu har jag tänkt ut hur jag vill att mina nya gardiner ska se ut.
Men tror ni att det finns några sådana? NÄ! Ingenstans. Har letat över-jävla-allt. Jag vill att de ska ha vit botten, sen ska det vara stora mönster som ska vara gröna, oranga och ljusgrå och lite svarta. Sen vill jag ha gröna och oranga kuddar. Och måla en tavla som passar.
Men.... Gardinerna finns inte... Inte ens som bara tyg på meter...
Det är på ett sätt skönt att ha lite I-landsproblem. Då känns allt rätt normalt för en stund.
First day at school.
Jag är ju bara halvbra, om ens det. Fast det jag gillar med bild är ju att skönheten sitter ju verkligen i betraktarens öga. Det mesta annat kan man antingen vara bra eller dålig på. Bild är ju så kompext.. Och det passar ju mig. Jag är ju galet komplex. Så. Ja. Bildlärare? Oj! Jag kanske ska bli det??? Men då kvarstår ju problemet att det inte finns nå lärarjobb.. Hmm..
Jag ska träffa en kvinna som jobbar med klärvoayanta läsningar. Readings kan man också kalla det. Låter bättre. Bifogar hennes info för nyfikna:
Klärvoayant reading - läsning
"En klärvoayant reading/läsning är en metod att få tag i faktisk information utan att använda sig av de fem sinnena.
En reading/läsning innebär att jag som terapeut tonar in mig på din aurafrekvens. Här ligger din information lagrad, och den visar sig i form av bilder för mig.
Min uppgift är att obejktivt
förmedla den information som
du visar.
I detta ligger möjligheterna för
dig att möta det som
hindrar dig från att leva det
liv du själv önskar.
Genom en läsning får man en
möjlighet att lösa och förstå inre
osäkerhet och tvivel.
En hjälp till att ta tag i det du
egentligen vill i livet.
Det kan dyka upp tidigare liv och karmiska mönster som är relevanta i
förhållande till din nuvarande livssituation. Dessa kan ge dig större
självinsikt i ditt liv här och nu.
Genom de tekniker jag som terapeut lärt mig kan jag se dina frekvenser.
Genom att sätta ord på de bilder du visar mig kan jag på så sätt försöka
hjälpa dig i den process du är i just nu!"
Låter som en Moagrej. Det är några veckor bort, men efter det så ska jag recensera så ni får veta hur det gick.
Morgonfrossa
Nu sitter jag och spelar betapet (www.betapet.com) med min sjuka systerdotter Elsa. Ska alldeles snart bege mig till sunnanåskolan. Sen ska jag och Anna på vattengympa, och ikväll blir det till att se idol med några vänner. Jag gillar onsdagar, har alltid gjort. Vet inte riktigt varför.
Har hittat min favvotecknare! Hennes verk finns på ateljé Elisabeth Victoria i form av kort. Otroligt söta bilder, här är en av dom: 
Ha-begär....
Vill ha en egen liten mops, gärna denna :)
Många timmars sömn.
Hejhej.
Idag är sista lediga dagen innan jag börjar min praktik. Så idag ska jag ta itu med allt som jag skjutit upp:
¤ Lämna in mitt felaktiga slutbetyg på vux och få det korrekta
¤ Betala telefonräkningen
¤ Fixa autogiro på medmera-kortet
¤ Sätta upp lappar om hundvakt (behöver inte hundvakt, jag erbjuder)
¤ Veckohandla
¤ Rensa ur kyl och skafferi
¤ Skura badrummet
¤ Hänga in all tvätt
Ska även simma. Men jag är lite anti, för nu har de sänkt tempraturen på edda till vad det ska vara. Tidigare har det ju varit "för varmt". ( = alldeles perfekt ) Jag fick en chock igår då jag hoppade i. Men. Nu är jag iaf mentalt förberedd. Men jag gillar det inte!
......
Var där i sex timmar idag. Hon flyttade. Fy. Som en litet tjurigt och förvirrat barn.
Grubblerier
Jag har 3 nära vänner som för blogg. Så tyvärr får jag bara följa 3 av 30 ( sisådär kanske, på en höft, mer eller mindre ) i deras tankar och handlingar.
Nu är det ju givetvis så att många människor inte har något som helst dator/skrivarintresse, och då är det väl inte så konstigt. Men jag menar, steget från msn/facebook till blogg är ju extremt litet.
Så om man använder sig av ovan nämnda så har man ingen ursäkt för att inte ta det steget....
Jag har ingen aning om hur många människor som läser min blogg, men det spelar ingen roll. Om det är endast en person som gör det så är jag nöjd. Då har jag delat med mig av mig själv till honom/henne. Det är inte helt fel. Jag tycker det är fint att dela med sig av sig själv. Faktiskt.
Sen är ju det personligen ett stort plus att jag älskar att skriva (min dröm är att skriva en bok) och att jag tycker det är väldigt kul med lite enklare webbdesign och så..
Men kom igen nu alla! Skaffa en blogg! Det är kul! Och det är inte så att man är egotrippad om man har en, som det känns som att vissa tycker. Liksom att man måste följa jantelagen, "ingen vill väl egentligen läsa om mig, vem tror jag att jag är?" Jo, många vill läsa om just dig!! Så kom igen nu alla! För min och alla dina andra vänners skull? :)
Om jag bara..
.........hade fått skratta lite med Elisabet........
Ny design
Jag gillar den :)
Nu ska jag och Anna på vattengympa, och det är faktiskt mkt jobbigare än man tror. Hej.
Tid
Jag har under många år haft två mardrömmar. Den ena har nu blivit sanning, och den andra kan mycket väl tänkas bli det om jag inte gör något åt saken. Men jag orkar inte.
Det är en klyscha, men tankarna som snurrar i huvet hela tiden är : Varför? Varför är världen så förbannat orättvis?
Gympad
Jag har hittat en sjukt rolig hemsida, www.yearbookyourself.com.
Bjuder på nå bilder därifrån:
1980 1960 1940
