Jag började nu ikväll fundera på en sak. Varför är det så att de flesta människor jag känner skaffar blogg ( i detta fall typ resedagbok) då de är ute i världen och reser/jobbar, men inte har det annars i det vardagliga livet? Det måste ju bero på att man bara vill att människor ska läsa om en då man är gör intressanta saker. Läsa om saker som "räknas". Det tycker jag är väldigt sorgligt och säger mkt om dagens prestationssamhälle.. Charmen med bloggar tycker ju jag är att man "lär känna" personen på ett annat plan, och att man kan följa personens liv och tankar i vardagen.

Jag har 3 nära vänner som för blogg. Så tyvärr får jag bara följa 3 av 30 ( sisådär kanske, på en höft, mer eller mindre ) i deras tankar och handlingar.
Nu är det ju givetvis så att många människor inte har något som helst dator/skrivarintresse, och då är det väl inte så konstigt. Men jag menar, steget från msn/facebook till blogg är ju extremt litet.
Så om man använder sig av ovan nämnda så har man ingen ursäkt för att inte ta det steget....

Jag har ingen aning om hur många människor som läser min blogg, men det spelar ingen roll. Om det är endast en person som gör det så är jag nöjd. Då har jag delat med mig av mig själv till honom/henne. Det är inte helt fel. Jag tycker det är fint att dela med sig av sig själv. Faktiskt.
Sen är ju det personligen ett stort plus att jag älskar att skriva (min dröm är att skriva en bok) och att jag tycker det är väldigt kul med lite enklare webbdesign och så..   

Men kom igen nu alla! Skaffa en blogg! Det är kul! Och det är inte så att man är egotrippad om man har en, som det känns som att vissa tycker. Liksom att man måste följa jantelagen, "ingen vill väl egentligen läsa om mig, vem tror jag att jag är?" Jo, många vill läsa om just dig!! Så kom igen nu alla! För min och alla dina andra vänners skull? :)