Den här veckan har varit en av de sämre.. Fick veta att jag kanske inte kan fortsätta i projektet utsikten där jag är med, och som varit så bra för mig. Det beror på att jag inte uppfyller de skärpta kriterierna som ska ge mig rätt till ersättning.. (den nya regeringen kan gå och... göra nåt otrevligt med sig själva. Eller helst av allt; Gå och bli sjukskrivna och försöka få rätt till ersättning. Så ska de få se hur kul det är.)

Det är stor risk att jag hamnar mellan de så kallade stolarna, och det är, för att låta dramatisk, rätt så förödande för mig.
Så i veckan har oron gnagt och gett mig rätt mkt ångest. Och jag kan ju heller inte börja på någon ny praktik förrän jag får grönt, OM jag får grönt från f-kassan. Och att gå hemma sysslolös dagarna i ända gör mig tokig. 

Jag har försökt fylla veckan med guldkorn som gör mig glad. Myst med guldklimparna Sally och Georg, träffat fina fd pluggtjejer och deras söta alster på stan, hängt med älsklings-Nisse och hans trevliga vänner, spelat spel med ett fin trio bestående av svärmor, svåger och svägerska, varit ute och promenerat, sett bra filmer osv. Och städat förstås. Finns nog ingen som städar som jag. Trots detta har vi nästan alltid ostädat. Hur går det liksom till? :)

Denna vecka åkte jag dessutom på vinterkräksjukan i ultrarapid. Den kom som en blixt från klar himmel och var över på några timmar. Märkligt, men ack så skönt att pinan blev kort!

Denna vecka var också veckan då jag upptäckte Karl Pilkington.

Ricky Gervais (the office, the invention of lying osv) upptäckte denna Karl när han jobbade som producent åt ett radioprogram som Ricky och hans kollega Stephan hade, och började avguda hans skepsism och klockrena, men ack så korkade, kommentarer! (ex: Chinese people don't age well, you've never seen a 35 year old. They're good looking when they're young but then they age overnight, they're like a pear.") 

Ricky och hans kollega bestämde sig för att göra en rejäl blåsning på Karl och anlitade honom som programledare till ett reseprogram Karl trodde skulle heta "världens sju underverk". Istället heter programmet "en idiot på resa", och man får alltså följa Karl när han besöker dessa ställen..
Det är så sjukt roligt! Och att han ser ut som han gör, som en ledsen hundvalp med det rundaste huvud man sett, gör det hela dubbelt så komiskt!





Den här veckan har även Pontus mormor som bor nedanför oss brutit den ökända lårbenshalsen och ligger nu på sjukhus. Det var jag som fann henne, liggandes i köket. Så då fick jag uppleva hur det är att ringa efter ambulans för andra gången i mitt liv. Jag höll mig förvånansvärt lugn.  
Nu har vi därför hela huset för oss själva. Hoppas hon kurerar sig snart. Så jobbigt att bli gammal.

Veckan har även bestått av massa hemnet:ande. Jag vill verkligen verkligen ha mitt (vårt) eget nu. Sörböle och låg hyra i all ära, men jag vill liksom vara fri i mitt hem. Kunna göra vad jag vill. 
Vi har bott här i drygt ett år, och jag är mycket väl medveten om hur ofantligt glad jag var när vi fick denna lägenhet. Det lät då som att jag skulle kunna tänka mig att bo här i en massa år, och kanske rentav ta över detta hus den dagen det är aktuellt. Nu, efter nyförälskelsefasen, är det annat ljud i skällan. Nu hyr vi ju bara, men något jag lärt mig inför husköp är:  

1. Köp inte ett hus med stor tomt om du inte tycker om att vårda tomten. Mina ambitioner var höga när vi flyttade hit, men eftersom jag aldrig slutför projekt blev det heller inte mycket gjort på denna front. Snöskottning, gräsklippning och rabattrensning är helt enkelt inte min grej, hur mycket jag än vill att det ska vara det! 
2. Köp inte ett hus som har ett garage- och cykelskjulstak utan lutning. Takskottning är INTE the shit.
3. Köp inte ett hus med fuktskada i tvättstugan. Det blir dyyyyrt.. 
4. Köp inte ett hus där det inte finns möjlighet att installera en diskmaskin.
5. Köp inte ett hus där diskbänken har gamla mått, dvs beräknat till korta personer
6. Köp inte ett hus som har dörrar som låses av sig själv, om du har en tendens att glömma nyckeln hemma.



Nu siktar jag in mig på en ny, och förhoppningsvis bättre, vecka.

Saker som ofta finns i min väska (sakerna med fet text finns ALLTID där, när jag inte har dem borttappade dvs...) :

Frukt, oftast apelsin
Kamera
Tuggummi
Onico
Mininecessär med tamponger, nagelfil osv
Pillerburk
USB-minne
Hårsnodd
Penna
Börs
Glasögonfodral
Almanacka
Västerbottensring
Handkräm
Försvarets hudsalva
Nozoil
Handdesinfektionsmedel
Vattenflaska
+ Mobilen då förstås. Glömde att ta med det viktigaste på bilden. Typiskt.

  

Lena Birgitta Westermark föddes den 26e Augusti 1966, vilket gör henne till tjugo år äldre än mig. Hon arbetar som lärare på Sunnanåskolan, och är en förträfflig sådan! (efter att ha gjort praktik i hennes klass törs jag uttala mig om saken)
Hon har två söner, Arvid 13 år, och Gustav 11 år med sin förre karl Kenneth. De är separerade sen några år tillbaka och har delad vårdnad. Lena bor på Mo i Ranagatan i en jättefin lägenhet. Hon är en sann hockeymamma! Cuper hit, träningar dit! Men hon verkar tycka om det. :) 
Lena är väldigt klok och en jättebra lyssnare. Hon förstår mig. Hon är en tänkare och en känslomänniska, såsom jag. Nära till alla känslor, och kan växla snabbt i humöret. :)
Hon är väldigt social, verbal och tycker om att prata. :) Hon delar mitt bok-intresse och har en gång i tiden varit hästtjej. Ett genuint Grey's anatomy-intresse är ännu en sak vi delar!
Hon är världens bästa äldsta storasyster!


 

Åsa Ulrika Westermark är född den 8e juni 1968. Dvs 2 år yngre än Lena, och 18 år äldre än mig.
Hon bor på Sunnanå med sambon Palle, och har 3 barn med exet Lars; Emil 16 år, Elsa 15 år och Wilma 12 år samt två bonusbarn; Elias 15 år och Alva 11 år.
Åsa är utbildad förskollärare och har jobbat många år inom barnomsorgen men för några år sedan ville hon prova något nytt och fick jobb på försäkringskassan där hon är kvar än idag.
Åsa är väldigt lik vår mamma, både i utseendet och personlighetsmässigt. Väldigt lugn, snäll och tålig. Blir sällan upprörd, men de få gångerna det händer bör man hålla sig undan. :)
Liksom mamma är hon hopplös att se film med, somnar inom några minuter och vaknar upp när filmen är slut och utbrister nåt i stil med; "men den var ju bra!"
Hon är väldigt kreativ, pysslig och händig. Jätteduktig på att rita/måla och skapa. Vi delar samma typ av humor. Skrattar ofta åt bisarra och tragikomiska händelser. Hon är jätteduktig på att peppa och hjälpa en att se på saker positivt! Åsa är väldigt lätt att tycka om. Och ja.. Självklart är hon världens bästa mellansyster!

 
Sjukt ointressant men.





Lördagsmorgon-kläder. Pyjamasbyxorna med Nalle Puh på som jag haft sedan jag var 15 år. Fantastiskt att de hänger med än. Älsklingsplagget utan tvekan!




Klädd i kammarkörfest-stassen. Sjukt ovan klädesmodell. Ser smått hysterisk ut!

Jag tror på:

-Kärleken
-Hoppet
-Tankens kraft
-En kraft som är större än vad vi människor är
-Ett liv efter detta
-Ödet och en större mening
-Astrologi
-Besvarade böner
-Ett sjätte sinne
-Karma

Jag tror också att religion bidragit till väldigt mycket krig och oroligheter världen över, och många människors död och olycka, därför väljer jag att inte fördjupa mig i någon specifik religion. En religion för mig är något människorna själva skapat, en tro däremot är något helt annat. En tro skapar inte krig. En tro skapar gemenskap.

En perfekt värld för mig innebär att människor världen över öppnar alla sina sinnen och väljer att våga tro utan begränsningar. Att alla får tro vad de vill, hur mycket de vill och hur lite de vill. Att alla kan leva i symbios utan religioner som utesluter andra människor. 
Jag respekterar alla människors tro, så länge människor respekterar min.  Människor som tror på något och sedan tycker att andra människor som tror annorlunda tror "fel" kan göra mig riktigt upprörd. Ingen människa kan avgöra vad som är rätt och fel för en annan.. Huvudsaken för mig är att ens egen tro gör att man känner sig trygg och tillfreds. 

Sammanfattningsvis kan man väl säga att jag tror på tron i sig.

Årets barnvakt:



Bilden talar för sig själv. 
Kan tillägga ord som kiss och bajs på golv, översvämning av våtservetter i toastolen, och småbarn i trappor...


Årets nära döden-upplevelse 1:



Vad ska jag säga. Jag är glad att jag lever.


Årets tröttaste:
 
 

Systersonen Emil. Det är tröttsamt att vara 16.  



Årets sämsta lapp:



Det är ingen barnlek att flyga till Tunisien. Först måste man klara kanske det svåraste litterära provet som gjorts.



Årets glädjestund:



Robert och dromedaren har tyvärr ingen kontakt idag.


Årets nära döden-upplevelse 2:



Det var kanske tur att vi fick veta att denna "luftsoffa" bidragit till människors död EFTER resan..



Årets frispel:
 


Bröderna Åkesson sr. blev glada över vinsten (bakgrunden), Elin blev snäppet gladare.


Årets suraste:



Sally som är världens nöjdaste unge lyckas bli missnöjd just när dagisfotografen knäpper. Georg verkar känna på sig detta och oroar sig över systerns humörsvängning.   
Tittar på den här bilden så fort jag vill bli på bättre humör. :)




Årets citat (med risk för att bli intern):

"Han ä pul."
- Georg 2 år.

"Hur kan du understå dig att sitta mitt emot en man som har mössa på sig inomhus!?"

- Sur överklassherre i Vasastan till Hannamaria.

"Men jag tänkte om DU visste?"

-Anki Schäfer.

"Han har skrivit "att få vara tomte" högst upp på sin önskelista...."

- Arvid om sin lillebror.

Ett ögonblick jag aldrig kommer att glömma är vår förlovningsdag. Det var midsommar år 2007 och Piddes sånggrupp Voicebox hade sjungning i Bonnstan. Det var massor med folk (som tyvärr inte framgår på bilden).  Helt plötsligt, när jag och mina vänner Elisabet och Louise sitter där och lyssnar och njuter av stämsång av världsklass börjar Pidde prata om mig! Han vill tillägna nästa sång till "sin underbara flickvän Moa som sitter där borta". Sen börjar han sjunga den allra finaste kärlekssång som finns, kompad av de andra i gruppen. Folk vände sig mot mig och strålade. Jag flännade såklart floder. 
Nedan kan ni lyssna på sången, dock framförd av The Real Group, sångens orginalartister.  
Senare på kvällen förlovade vi oss. Komiskt nog på Piddes jobb. Men det var jättemysigt! :)