Sune!

Ville bara lägga in ett par bilder och skriva några rader om hjärtat mitt. Jag vet att jag delvis talar för döva öron när jag skriver om djur. Jag har många i min närhet som inte alls förstår tjusningen, men.. Jag gör det. Jag har t.o.m den kontroversiella åsikten att djur på många plan är smartare än människor. 

Iaf.

Sune är den finaste katten på jorden. Jag älskar honom löjligt mycket och han visar på många sätt att han älskar mig med. Han vill alltid finnas vid min sida, och direkt jag lägger mig för att vila kommer han som skjuten ur en kanon för att krypa ner under filten/täcket och mysa. Han kommer alltid då jag lockar på honom, och han svarar alltid på tilltal genom att jama eller knorra till svar. Han är väldigt smart. Jag testar honom ofta genom att ropa något annat namn, typ "Sigge" (hans brors namn som bor hos svärföräldrarna), men han låter sig inte luras. Men så fort jag ropar "Sune" så svarar han med att jama och komma till mig. När vi ser på sunes jul (världens bästa serie, jag säger bara Rudolf) så lystrar han varje gång någon nämner Sunes namn på teven. Han är väldigt artig. Han hälsar på en genom att lägga sig ner framför ens fötter med magen i vädret och åma runt lite, och på kattspråk betyder det  "Trevligt att träffas!" Han älskar uppmärksamhet. När vi sitter och ser på teve lägger han sig ofta just nedanför den så att han ska bli uppmärksammad genom att våra blickar ska vila på honom istället för teven. Han är klokt nog rädd för bilar, men inte alls rädd för hundar eller andra katter. Han lägger sig ner och hälsar lika artigt på pappas stora och vilda hund Felix  och på grannkatterna som han gör med människor.
Han älskar skinka och tycker inte om stängda dörrar. Då sitter han och krafsar på dörren tills någon öppnar den. Ofta går han inte ens in i rummet, han vill bara att dörren ska vara öppen så att OM han vill gå in där senare så har han möjligheten. Han älskar att bli buren. Jag kan bära omkring på honom länge länge utan att han åmar sig och vill ner. Han gillar att sova sked. Han kryper in under armen så att jag ska hålla om honom. Jag gråter ofta ut i hans päls. Då slickar han bort mina tårar och spinner lugnande. Han är världens bästa tröst, glädjekälla och sällskap. Han är världens bästa vän.

   

Kommentarer
Postat av: Lina Boström

Hej Moa ! Å vad mysig eran lilla kisse låter tror faktiskt inte jag har träffat honom. Kanske är på tiden att man får komma och se hur ni har det och träffa kissen.

2008-09-24 @ 01:31:03

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0