Så har ännu en helg gått till historien. Den har inte varit speciellt anmärkningsvärd egentligen. Hade ju sittning igår, men jag är ju som jag vart. Om jag inte är peppad, då är det liksom ingen idé att försöka. Och jag har oftast egentligen ingen anledning att vara opeppad egentligen. Det är bara nån inre känsla som är bångstyrig. Men jag försökte trots detta, vilket inte var sån stor idé. Det var trevliga människor, god mat, mkt dryck, men Moas humör hade satt sig på tvären.
Jag försökte halvhjärtat le åt alla överförfriskade människor ett par timmar, men vid 22 gav jag upp och drog hem.
Jag blir så irriterad på mig själv att jag ska vara så jädra krånglig ibland. Och jag kan tänka mig att jag framstår som oerhört komplicerad. Det är liksom 100% eller 0% som gäller. Folk måste ha svårt att veta var de har mig.. Jag vet ju inte ens själv.

Men. Jag har väl kanske mina skäl att vara 0%.. Men det är ingenting jag går och berättar för människor, så jag förblir nog bara mysko i andras ögon. Nåväl. Alla har väl sina brister I guess.

Blir imponerad av mina nya skolkamrater. Dom liksom bara bjuder in alla dessa nya människor i deras famnar. Jag har så svårt för det!! Varför!?! Varför ska jag alltid vara som så avståndstagande..? Besvärligt. Men.. Insikt är väl första steget.... (?)

Nä. Nu måste jag gå och städa bort kattbajs som enligt Pontus har hamnat utanför lådan.. Sune är inte så bra på att sikta alla gånger.

22.22! Önska något!................................ Såja.

Gonatt.