Nu måste det hända något positivt. Det är bara sjukdom och sorg hela hela tiden. Jag orkar inte. Jag orkar inte vara ensam, eftersom jag då börjar grubbla. Och jag ska inte grubbla. Det leder aldrig till nåt bra. Ikväll har jag varit själv, och fyyy så jobbigt det är. P har vart och fiskat och alla andra vet jag inte. Försökt få tag i lite vänner, men ingen svarar.
Den här sommaren har varit den mest sysslolösa sommaren ever.  Var är alla? Vad gör alla?

Jag fattar ingenting.