much to cry about
Nu har jag varit avstängd alldeles för länge. Måste ventilera. Det måste ut. Men jag kan inte tvinga ut det.. Hälsade på henne idag. Hon började gråta när jag skulle leda en herre som hade gått fel till sitt rum, för att hon trodde att jag inte skulle komma tillbaka. Hon är en liten liten flicka som jag vill rå om tills jag går sönder. Men det går inte. Jag måste fortsätta leva något slags liv.
Hon fyller år på torsdag. Jag vill ge henne hela världen. Men det finns ingenting jag kan göra för henne så att något förändras.
Hur orkar man med högskolestudier när man hela tiden måste lägga alla krafter på att fungera normalt... Jag vill så gärna fixa skolan, men jag vet inte om det går. Jag orkar inte pendla. Och det verkar inte som jag får med mig gubben ner. Så jag vet inte hur jag ska göra.
Kan inte nån bara ha svar. Facit, någon?
jag önskar jag kunde göra något :-(
du vet iaf var jag finns om du vill prata, eller hitta på något eller ja, bara vara you know :-)
Jag förstår att det är svårt, tråkigt att du inte får med dig gubben ned.. Jag kan inte göra så mycket mer än att ställa mitt rum till förfogande när det behövs, kämpa till sommaren i alla fall så kan du fundera hur du vill göra till hösten senare! Vi hörs Moa, kram!
Moa du är en hjälte det vet du va!!!!
Du är så himla stark och jag beundrar verkligen dig!
Ge inte upp, försök lite till, jag vet att du kan! Även om det känns jobbigt och Pidde är ego och seg så kommer du klara det, det är ju det här du vill göra gumman, du klarar det!!!! Och får du tvivel eller inte vet hur du ska tänka så kom hit eller ring ska jag boosta dig som fan! På NÅT sätt måste det gå så är det bara, det finns inget annat sätt! Och gällande din lilla Mamma så gör du redan allt du kan, det finns ingen som begär något mer av dig!!! Tycker att du kan fira din mammas födelsedag med att hälsa på bara som vanligt och sen kan du väl fira med dina systrar bara för att fira.. så får ni rå om varann och peppa och vara glad över att ni har varandra!!
Kraaaaaaaam
Det är nog tur att man inte har facit...
Du gör det bra och kanske det är menat att du ska vara kvar här nära mamma också även om det är jobbigt att pendla...
Ta varje dag som den kommer och planera inte så långt framåt just nu när det är kämpigt. När sen en dag gått så börjar du på ny kula.
Du kämpar på jättebra tycker jag..
Påskkramisar från mig.
sv: meningen att jag skulle vara läskig ju >.<
