Idag har jag suckat hela dan. Förutom nån timme då jag lekte med lille G. Han lyser upp min tillvaro.

Det känns så himla tungt nu. Vill inte gå skola, vill inte pendla, har inga pengar, har inget att göra i sommar så att jag kan tjäna pengar. Ingenting går bra. Eller ja, träningen flyter på. Det känns bra att jag kommit igång. Känner mig som fastare i hullet. Men annars är det verkligen skit. Jag vill inte vara negativ eller bitter, men jag orkar inte tänka positivt längre.

Eftersom jag drar mig undan från alla känner jag mig ensam. Jag har mig själv att skylla, men jag kan inte göra annat.

Jag tänker på döden 90% av min vakna tid, drömmer om döden minst lika mycket.

Ska ner till Umeå imorgon. Jag måste. Obligatoriskt. Jag vill hålla mig hemma "om det skulle hända nåt". Vi håller andan..

Orkar inte orkar inte orkar inte orkar inte...