Aldrig nöjd..
Omgörningen (ett nytt ord) här hemma gjorde mig tillfreds i ca två veckor. I två ynkliga veckor kände jag mig nöjd, och tänkte att, jamen här kan jag bo ett tag till. Sen smällde flyttlusten till igen, och med besked den här gången. Jag tänker på att flytta ca 14 timmar av de 15 var är vaken på ett dygn. Den sista timmen tänker jag på godis. Eller på att jag vill ha en bebis. Eller på att jag borde städa.
Det är mitt inrutade liv.
Saken är bara den att stället jag vill flytta till finns inte. Min kravlista ser nämligen ut på följande sätt:
1. Vi ska givetvis ha råd (alltså vi ska få låna den summan som behövs)
2. Det ska vara minst en trea, helst en fyra eftersom Pontus krävde igår att få skaffa sig en hemmastudio.
3. Det ska vara nära skog så att Sune (och jag) kan få vara ute. Det ska även vara lätt att släppa ut honom, alltså måste boendet vara på markplan med egen ingång. Trapphus går bort.
4. Lägenheten ska ligga på södra sidan älven. Norra sidan känns fel, och det blir långt till allt som jag vill ha nära; mamma, systrarna, skolan.
5. Månadsbeloppet ska ej överstiga det vi har nu, dvs ca 5000 kr.
6. Toan ska vara renoverad, eller iaf i gott skick, för den har vi aldrig råd/kunskap att renovera själva.
Ja. Vilka områden finns på södra sidan då?
Jo det är ju Atorp, som jag absolut kan tänka mig bo på, MEN! Då är månadshyran jättehög på typ alla boenden på Atorp.
Sörböle, men där finns bara jättejättejättedyra hus, och hyreslägenheter som det är superhögt tryck på. Vill inte ens ha en hyres.
Sunnanå, där gäller samma sak som på sörböle, förutom Nyckelgatan. Där kan jag tänka mig bo. Men Pontus vägrar. Han säger att det är bortanför en stor skog, och han visste inte att området ens existerade förrän nyligen. Han vill inte bo i "ingenmansland".
Vad ska vi göra!?!?
Drömmen vore om dom smällde upp några radhus på tuvan. Det skulle vara nära Pontus föräldrar, Pontus jobb, Anna och Simon, Mammas boende, och hyffsat nära skolan. Och det skulle finnas det viktigaste; skog.
Jag är en skogsmulle. Måste ha naturen nära. Och jag blir värre och värre med åren. Känner hur jag håller på att förvandlas till min skogsmullepappa som får andnöd bara av att fara och handla på coop. Hmm.. 
Åh, vill ha dig som granne du fina ko..
Ja tuvan är superfint. Vi har lite problem just nu för vi kommer nog måsta renovera vår toa uppe tidigare än vi ville och än vi har råd med. Vet inte riktigt hur det ska lösa sig, men det måste ju göra det. Det är jobbigt med pengaproblem. Pengafrågor kan ju verkligen göra att hela livet känns surt. Blä! Men asså ett försök att vara lite djup. Du tror inte att det egentligen är nåt annat du känner att du saknar och att du försöker tillfredställa det behovet med heminredning hela tiden. Känns ju lite skumt att du lixom aldrig är nöjd... typ inte ens lite nöjd. bara en stund =)
