Igår var vi alltså på IKEA. Som vanligt så var jag jättepeppad i början, tills tröttheten i huvud och fötter anlände, lagom till tag-själv-lagret. Och som vanligt vaknade Pidde till just när min energi sinade, och om det berodde lagervagnarna som han som vanligt åkte omkring på som om det vore värsta räcerbilarna (han gjorde även ett försök att sjutsa omkring mig, men under den 10 meter korta färden han jag få mild dödsångest, så det var ingen lyckad idé) eller om det berodde på att han såg slutet på ikeatunneln, det låter vi vara osagt.
Lina och Robert gick för sig själva, men vi lyckades tajma in varandra i kassan som tur var, så de kunde hjälpa oss att bära.. Ibland är det skönt att inte få bära så tungt. :)

Igårkväll fick vi nya sängen på plats, och ikväll har jag kämpat med stolar och sofföverdrag. Pidde jobbar natt, men när han kommer hem imorgon gör vi ett sista gemensamt ryck innan han drar iväg på fiskeresa med grabbpolarna.

På måndag ska jag på studiebesök på Posten. Om det verkar bra får jag börja praktisera där. Jag hoppas att det är nåt för mig!

Nu har maggen blivit riktigt rund, och nu kan jag roa mig länge med att sitta och titta på hans små akrobatövningar som visar sig genom att magen plötsligt buktar och putar på olika sätt. Det är märkligt. :) Har dessvärre börjat om att må illa.. Inte hela tiden, det kommer och går. Men tydligen kan man börja må illa när bebben trycker på levern. Så det är inget konstigt. Det är bara att stå ut. 
Får en tanke ibland; tänk om barnmorskan såg fel på ultraljudet, tänk om det kikar fram en liten flicka när det är dags! Vilken chock! Men det är inte helt omöjligt, det har ju hänt tidigare att de gissat fel. Så vi måste nog börja vänja oss med tanken, så förvåningen inte blir alltför stor om det skulle visa sig bli en tös. Vi skulle givetvis bli lika glada när chocken lagt sig.... :)

Nä nu lockar den nya sängen! Godnatt!