Förra veckan bestämde jag mig för att lägga ned praktik-letandet. Med då sju veckor kvar till BF kände jag att kroppen började propsa på lite mer vila och uppladdning. Rastlösheten avtog och för första gången kunde jag känna att det kändes skönt att vara ledig. Att jag behövde det.

Ett par dagar efter denna helomvändning ringde min handledare och berättade att det finns en praktikplats åt mig på Bilmäklar'n, de ville att någon skulle hjälpa till med "omorganisering av administrationsavdelningen" (vilket låter rätt fint, men det handlade om att sitta på typ en vind och rensa/styra upp bland papper och pärmar).

I måndags morse var jag där och hälsade på. Och jag har veckan ut på mig att fundera.  Det handlade om två dagar i veckan, och då bara några timmar. Det är 7 anställda, bara äldre karlar. De flesta jobbar som mekaniker, några är försäljare. Jag skulle isf sitta själv i en kall vindsvrå med skumt ljus.
Jag vet verkligen inte hur jag ska göra. Jag är osäker om detta kommer att ge mig någonting. Om det kommer att öppna nya dörrar. 
Och det var verkligen ett skitjobb, och han sa faktiskt följande mening: "jag skulle inte ens betala mitt barnbarn att rensa upp i den här röran"... (tur då att jag isf får "betalt" på annat håll..)

Handledaren sa att jag får göra precis som jag vill, att bara hoppa på tåget om jag kände att jag verkligen skulle få ut något av det dessa få veckor som kvarstår. Men får jag det i läget jag är nu? När jag är tung, trött, och slut av all halsbränna och ont i diverse kroppsdelar. När det känns som att det enda som snurrar runt i mitt huvud handlar om graviditeten och den allt mer närmande förlossningen. Känner mig väldigt enspårig och tunnelseende, rentav rätt borta i huvet. Att då sitta och bläddra i massa papper i några veckor, och göra ett jobb som inte ens "barnbarnet skulle få betalt för"... Nä. Jag vet inte.

Samtidigt känns det sjukt dumt att tacka nej, eftersom jag varit så desperat i min jakt. Men nu är faktiskt läget annorlunda.. Som ni märker så lutar det väl mer åt att jag avstår, har dock inte bestämt mig än... Hatar att vara obeslutsam!

Måste sova på saken.. En natt till.