Nä nu jädrar är det inte länge kvar. Fast som jag kanske skrivit tidigare så är jag och min barnmorska inte riktigt överens om när lillen förväntas komma. Jag tror mer mot 19:e dec än 11:e som ultraljudet visade. Enligt det så skulle jag blitt på smällen under de dagar jag hade min mens, vilket inte är så troligt. Så jag försöker att förbereda mig på en vecka till. Jag räknar veckorna dock som min bm räknar, bara för att vara "on the same page" som henne då hon kollar saker och mäter osv..  
Om han dessutom kommer sent vilket är vanligt med första så får vi kanske vänta till efter jul innan vi får vår julklapp.. Kanske rentav in i Januari. Det känns sådär. Eftersom jag redan nu i vecka 35 känner mig enorm och är less kan jag bara tänka mig vad jag isåfall kommer att vara där efter jul. Sen skulle det kännas så trist om inte alla mina fina vänner som kommer hem över jul inte får träffa honom... Pontus tycker däremot att jag ska försöka knipa igen till efter nyår så att han inte blir en sådan "sening". Ja, han kan ju fortsätta tro att det går att påverka.. :) Ungen kommer helt enkelt när han själv tycker att det är dags!

Nu är han iaf vänd med huvudet neråt och huvudet är sk "ruckbart", vilket innebär att det håller på att fixera sig, fast barnmorskan fortfarande kan röra hans huvud lite fram och tillbaka. Annars då? Hans hjärtljud är bra, alla värden är bra, tillväxtkurvan ligger precis där den ska. Jag har t om bra järnvärde nu, vilket var skönt att höra efter att ha legat för lågt några månader. Så allt ser, tack och lov, bra ut! :)

Har börjat få rätt mkt sammandragningar då magen blir hård som sten, då jag tex är ute och promenerar eller rör mig på annat sätt.

På torsdag åker Pontus och spelar med bandet i Holland och är borta i fem dagar. Jag är i smyg lite smånervös för att lillis ska bestämma sig att komma för tidigt just när farsan är och rockar på annat håll... Men jag får luta mig mot sannolikheten, det är väldans ovanligt att de kommer hela fem veckor för tidigt.
I värsta fall är han pappa när han kommer hem igen... :) Jag har som tur var både systrar och vänner som erbjudit sig att följa med på BB om det skulle behövas, vilket känns tryggt.

Vi har fått en toppenbra föräldragrupp! Jag hoppas verkligen att vi fortsätter att hålla kontakten nu när föräldrakursen är slut och vi fått våra små. En fika på stigs är inplanerad på måndag. :)




en 35-veckors bäbis :)