Simon kommer hem imorgon och ska ha barnen själv i ca en vecka innan Anna kommer hem, och jag gruvar mig lite för hans skull.. För som sagt, ensam med två livliga barn under några dygn, då har man häcken full!

Tur att alla skratt och allt mys väger upp det hela. Barn är underbara, men jag är nu villig att hålla med om att de är rätt söta när de sover.. :)

Jag sitter och är lite nervös pga ovissheten vad den nya vulkanen ställer till med. När man har en stor del av familjen och vännerna på andra sidan Atlanten (visst är det väl Atlanten? Hade G- i Georgrafi..) som MÅSTE flyga för att överhuvudtaget få sig till Europa, samtidigt som ett enormt askmoln brer ut sig över norra halvklotet är det lätt att bli lite nervös.. Än så länge har inte Pidde hört av sig och kommit med tråkiga flygbesked, och jag håller alla tummar och tår att de ska få sig hem som vanligt. Även Anna och Elin som ska åka hem om en vecka. Det är nog tyvärr så att askan hinner ställa till med mer och mer problem ju längre tiden går...

Vetskapen om att kontinentalplattorna nu är under stort tryck som måste befrias genom vulkaner och jordbävningar, och att det är helt normalt att det blir så vart 20:e, 50:e eller 100:e år (minns inte) gör en väl lite lugnare. Men ändock så ställer det ju minst sagt till det för människor över hela världen, och då kan man ju tycka att inställda flyg är en baggis jämfört med Tsunamis och stora Jordbävningar... Men just nu längtar jag dels efter min karl nå oerhört, och även att få flytta hem igen, så nu i skrivande stund är det mest flygen jag håller tummarna för...