Jag försöker tänka att det bara är destruktivt att ångra, men det är lättare sagt än gjort det. Jag ångrar tyvärr rätt mycket, och rätt intensivt.

Det jag ångrar mest av allt, som jag vet är både onödigt och dumt med ack så svårt att komma ifrån, är att jag inte uppskattade mamma mer när hon var frisk. Att jag inte tog tillvara på vår tid tillsammans. Att jag inte var en bättre dotter.
Förnuftsmässigt vet jag hon alltid älskat mig för den jag är, och tyckt att jag varit bra precis som jag varit, men som sagt. När känslorna tar vid..

Sedan ångrar jag också de gångerna jag har sårat människor. Människor jag älskar. Men jag tror att det är viktigt med smärtsamma läxor ibland. Att ångra något betyder förhoppningsvis att man inte gör om samma misstag igen. 

Sen kan jag ju tillägga en liten parentes; att jag skulle vilja förinta uttrycket "man ångrar bara det man INTE gjorde"! Så värdelöst! Det är nästan sämre än "Carpe diem", som ger mig magsår. :)