I 6:e månaden! 16 veckor kvar.

______________________________________________________________________


Jag måste få skriva av mig lite oro... Har knappt sovit någonting alls inatt, bara legat och grubblat och oroat mig för framtiden.

Vi har kommit in i en bostadskris. De tänker lägga ut huset till försäljning nästa vår/sommar. Det känns ju länge kvar, men vips är det vår och vi måste flytta. Vi har börjat leta lite smått nu, men det största problemet är att jag och Pontus viljor går åt två skilda håll, samt att vår ekonomi idag inte tillåter oss att skaffa det vi egentligen vill ha. Dvs hus (Pontus) eller radhus (jag). Det är till stor del mitt fel, eftersom jag inte har något jobb.  Det gör att jag hamnar i underläge och känner att Pontus missnöje med våra möjligheter är mitt fel. Det är en tung sten att bära.

Men även om man bortser från ekonomin hamnar vi ändå alltid i dödläge när vi pratar boende...
Pontus vill i andra hand bo i lägenhet nära stan, norr om älven. Jag förstår inte riktigt varför. Men han är så kompisstyrd och vill ha nära sina polare, som till större delen bor på norra sidan. Men eftersom han ändå alltid tar bilen överallt så tycker jag inte att det spelar någon roll nån kilometer hit och dit. Dessutom har han jobbet på södra sidan... Och vem vill inte ha nära jobbet? Inte han iaf.

Jag däremot, som vill kunna gå och cykla dit jag ska, vill bo på södra sidan, eftersom mina systrar och mamma bor där. Man kan väl säga att jag då är familjestyrd.  Jag vill dessutom bo såpass till att vår lillis ska kunna vara ute på en gård och leka. Jag vill inte bo i ett höghus eftersom det då är omöjligt att låta lilleman gå någonstans på egen hand förrns han i princip ska börja skolan. Jag har dessutom bott både på Älvsbacka och Prästbordet och trivdes inte alls.

Jag vill ju hemskt gärna bo på Sörböle i ett radhus. Men eftersom det är sjukligt dyrt så ser jag ett radhus på Anderstorp som ett alternativ. Där kan vi ha storleken vi behöver, och ha en gård/baksida där pajken kan röra sig fritt. När jag säger Anderstorp menar jag södra sidan, dvs Bladgatan eller Kvistgatan. Den bättre sidan av Anderstorp om man frågar mig, och många andra. Men Pontus vägrar. Han ser hela Anderstorp på samma sätt. Oroligt. Vilket gör mig vansinnig eftersom jag är uppvuxen där och hade det huuuur bra som helst. Jag har aldrig sett något otäckt under alla mina år där. Jag har alltid känt mig trygg. Men som sagt. Han vägrar.

Jag har ju sagt tidigare att jag kan tänka mig att bo i Ursviken, vilket Pontus också kan tänka sig göra. Men jag känner mig inte mogen för det än. Jag vill inte flytta dit ut när bäbisen är liten och jag ska vara mammaledig. Då vill jag ha nära min familj, nära stan, nära allt. Jag vill inte bli strandsatt om Pontus tar bilen till jobbet. Ja det finns bussar, men ändå så hamnar man på sidan om allt. Man kan inte bara tvärhälsa på någon, och aldrig har någon av min famillj vägarna förbi. Har ju några vänner i Urs/skehamn men den stora majoriteten bor ändå närmare stan.

Det finns ett alternativ kvar. Det är att försöka hitta en hyresrätt på Sörböle. Då kompromissar vi. Pontus med läget, och jag med typen av boende.
Bostadsrättslägenheter är sjukt sällsynt på Sörböle, om det ens finns alls. Men det är en djungel att hitta hyresrätter här. I princip allt är privat.
Men jag kom på att man kanske kan besöka alla hyresrättshus och på någon lapp/tavla eller dyl hitta namn och telefonnummer till ägarna av husen. Så det blir snart en rundvandring runt hela Sörböle tror jag.. Sen är det väl bara att börja ringa runt helt galet. Suck.