I fredags skulle jag, Lina och Anna ha tjejkväll med god mat, idol och lite vin. Men hips vips vaknade Sallygumman och var helt otröstlig, och eftersom hon i normala fall aldrig är ledsen, speciellt inte sådär länge, förstod mamma Anna att det var nåt fel. Vi hamnade till slut på akuten med den förtvivlade lilla korven. Jag agerade pappa eftersom Simon befann sig på utländsk mark. Läkarna hittade inte något fel på henne och till slut lugnade hon ner sig såpass att hon kunde somna. Vi pustade ut. Stackars lilla vän.

Helgen fortsatte i samma dramatiska anda. Igår då jag och Arvid hade kalas hann det bara gå en timme innan person nummer två denna helg var tvungen att åka in på akuten. Kalaset blev inte riktigt som det var tänkt eftersom oron låg över oss andra som stannade kvar. Den oroande historian slutade också lyckligt till slut, och än en gång pustade jag ut denna helg. Och vad spelar egentligen en tjejkväll och ett kalas för roll? Huvudsaken är förstås att mina kära mår bra!

Idag har jag gjort om i datarummet/studion. Det blev bra. I alla fall bättre än innan.

Veckan som kommer är fullspäckad. Ska bjuda olika nära och kära på födelsedagsfika så gott som hela veckan. Tycker det är så trevligt när man har en anledning att bjuda hem folk. :) Fast det är ju dumt att man ska måsta ha en anledning för att få ur tummen.

Förresten så har jag färgat håret. Mörkare. Blev rätt nöjd, förutom att jag nu istället ser rätt blek ut. Det får nog kompenseras med ett besök i solariet. För är det nåt jag inte gillar, så är det att vara blek.