Det är ungefär så jag känner mig. Är klumpigare än vad jag nånsin trodde var möjligt.. Trodde aldrig heller att jag skulle må såhär pass dåligt efter operationen, eller ärligt talat var jag så nervös för själva sövningen och operationen i sig så jag inte tänkte på efterdyningarna.. Lika bra, för då hade jag nog inte genomgått alltihop.

Är ensam idag, P jobbar på sitt ANDRA jobb som personlig assistent (om jag hade råd skulle han få lön av mig också..)  och eftersom det tar ca en timme att få sig upp ur soffan och göra det jag tänkte göra, så ligger jag helst still. Tog mig dock en dusch idag, vilket jag aldrig trodde jag skulle kunna göra, men jag kände att det var absolut nödvändigt. Nu har jag ätit lite mat och väntar på att Åsa ska komma hit med sprutor mot blodpropp som de glömde ge mig vid utskrivningen.. Jag ska alltså ta sprutor på mig själv i en veckas tid och jobba vidare på nåldynan som skapats på mitt ben... Det kommer ju att gå helt sjukt dåligt eftersom jag har sprutskräck. Det här känns som ett skämt..
Läkarna sa att operationen blev längre och jobbigare än det borde ha blivit och jag var sövd rätt länge, därför behöver jag sprutorna för säkerhets skull.

Fy fan. Det här vill jag aldrig mer göra om. Och låt mig bara bli bra så snabbt som möjligt.