Nu ligger jag här på spikmattan i sängen och mobilbloggar. Hade lovat mig själv att inte surfa på mobilen pga rätt onödiga utgifter, men datorn är upptagen och jag känner att jag måste lätta på trycket. Det är en miljard känslor och tankar samtidigt i mig nu.. Maktlöshet, sorg, oro, frustration, ilska.. Det finns folk i min omgivning som har det jättejobbigt, och jag kan inte göra något åt det. Jag räcker inte till.. Och det gör mig galen. Jag kan inte göra något åt spökena i mammas huvud, och det gör så ont. Jag kan inte trösta henne, ingenting jag säger gör det bättre. Jag kan inte få människor att må bättre. Jag kan inte läka de sår som finns. Jag är helt maktlös. Jag känner också så mycket oro. Är livrädd att ryggen aldrig ska bli återställd, är orolig över praktiken, över ekonomin, över min enorma trötthet.. Kommer jag alltid att vara såhär trött? Det är så handikappande.. Oroar mig för att jag inte kommer att bli en bra mamma en dag.. Tänk om min energi inte räcker till? Nä, nu är det dags för den här tunga dagen att ta slut. Hoppas på en bättre morgondag. Gonatt.