Tack alla söta vänner som kommenterade förra inlägget, det värmer något oerhört att jag vet att det finns människor som glädjs med mig. :)

Hälsade på mamma idag igen. Hon var inte riktigt lika i sitt esse som igår, men Pontus följde med och han tyckte ändå att det var en enorm skillnad. Hon skrattade och log och berättade lite saker även idag, men hon var rätt så trött. Men bara det, att hon kan förklara att hon känner sig trött är ju fantastiskt. Ibland säger hon tokiga saker, men då får man liksom avleda henne, då blir det som bra igen. Förut pratade hon ju nästan ingenting och då var det lilla hon sa alltid tokigt. Nu är ju typ 80 % av det hon säger helt korrekt och fullt rimligt. Helt fantastiskt.

Åsa berättade att mammas sjuksköterska också började gråta igår när de gick iväg för att prata lite.. Det tycker jag var fantastiskt rörande. Mamma har onekligen berört många den här helgen.