Igårkväll hade vi kör. Jag borde inte alls ha farit dit eftersom jag hade feber och ont i halsen, men pga tristess så for jag ändå.. När jag kommer dit upptäcker jag att vi är ca 15 personer istället för 40 som det ska vara. ALLA är sjuka. Och de tappra krakar som är där hostar och nyser omvartannat. Jag själv får knappt ut nåt ljud när jag sjunger, och när ljuden kommer så blir det surt och eländigt. Vi var två i första alten och Leif sa till oss flera gånger att just vi två måste hålla upp tonen. Haha.

Sen ska vi sjunga God only knows. Har sjungit den så många gånger att jag kan den i sömnen (förutom ett ställe som jag verkar ha förträngt) , men för många är den rätt ny. Efter att ha lyssnat när Voicebox framförde den i lördags kunde jag bara inte hålla mig för skratt. Kontrasten var... Ja... Ni fattar.. 15 sjuklingar MÖRDADE den annars så fina sången!! :)
Och jag älskar den äldre generationens uttal på "God"! Vi yngre säger ju som "Gaad" och tycker det är rätt, men de äldre envisas med "Gååd". :)
Jag fick mig iaf den dagens skrattdos! :) Och skrattet bestod av kärlek, inte hån, vill jag understryka!



Körfestival i Barcelona i somras.