Det är midsommar på fredag. Generellt har jag egentligen inte jättemkt för de här stora högtiderna. Det skapas så mkt förväntningar och krav att man ska ha så himla trevligt. Midsommar gillar jag nog ändå mest, kanske för att det är sommar och att man kan vara ute.

Men det har hänt nånting. Förr hade jag som ett givet gäng jag alltid var med då det var stora högtider. Piddes gäng. Men nu har det gänget splittrats till två olika läger; barnfamiljer och "de andra". Problemet med mig är att jag hellre vill vara delaktig i barnfamiljsgänget, men platsar inte eftersom jag.. just det, inte har några barn. Detta är nog i sig inget problem, jag tror jag skulle vara välkommen om jag frågade, men eftersom Pontus trivs kanonbra i det andra "festgänget" så får jag inte med mig honom, och att dyka upp själv på sådana pargrejer känns väl inte jätteakuellt...
Har verkligen försökt uppskatta sånadär galna fester som P vill fara på, men det går inte, även fast det är fina killar som jag tycker om. Det slutar alltid med att jag känner mig tråkig, eftersom jag nästan är den enda som är så gott som nykter, och som vill leka lekar och spela sällskapsspel och mysa, medans alla andra i princip dricker sig under bordet. Och tro mig, det är inte lätt att leka lekar/spela spel med folk som hinkar i sig alkohol. Det finns turligt nog några flickvänner till dessa festkillar som jag tycker väldigt mkt om att umgås med, men tyvärr så är de mer och mer sällan med. De har nog också vuxit ifrån hela galna festgrejen, och hittat nya gäng som de passar bättre med. Eller nåt. Eller så jobbar de så mkt att de inte kan vara med av den anledningen.

Ett till problem (som i sig inte är något problem, tvärt om, men just i detta sammanhang) är att jag har så spridda "egna" kompisar (alltså såna som jag inte fått via Pidde) . De som jag umgås med mest är sådana som inte känner varandra och tillhör som sitt egna gäng. Så jag kan som inte sammanföra alla de som jag tycker om under ett tak. Det är så spridda skurar. Vill heller inte snylta in mig i nåns gäng, för det måste man ju som göra till en början för att bli en del av sammanhanget. Det är ju inget konstigt med det egentligen, men jag är som inte en sån som kan göra så. Och då får jag heller inte med mig Pidde som redan är så nöjd med sitt killkompisgäng.

Jag saknar mina gamla tjejgäng.. Hannamaria, Lollo, Lisa och co var som det ena, och Elisabet, Louise, Nina mfl var det andra.. Nu är dessa två gäng utspridda över landet, och det händer ytterst sällan att alla sammanstrålar.

Och för att anknyta detta problem till årets midsommar så är det precis såhär denna högtid också. Grabbgänget ska festa loss järnet, och de få flickvännerna jobbar. "Familjegänget "ska vara för sig. Alla "spridda skurar"-polare har egna planer med sina gäng. Och min familj, som jag ofta väljer att umgås med numera på högtider och dyl pga problematiken jag skrivit om ovan, ska bort på olika håll.

Jag är väldigt lyckligt lottad att jag har så ofantligt fina vänner, men önskar bara att jag kunde få umgås med alla dessa fina en högtid som midsommar, och äta gott, spela spel och leka lekar och bara ha det mysigt.

Nu längtar jag ännu mer tills jag har en riktig familj, så man kan börja umgås med andra familjer och göra just detta.

Och vad jag väljer att göra denna midsommar återstår att se......