Jag har ju skrivit litegrann om mina kliande röda ögon och mina ständiga nysattacker och såriga näsa. Jag har väl som misstänkt att det är Sune jag är allergisk mot, men förnekat detta grovt. Jag har istället skyllt på damm. Det blir dock värre när jag har kammat hans päls, och nu har det gått så långt att jag har börjat få fobi för hans hår.. Har samlat på mig fyra stycken klädrullar (som tar bort hår och sånt ni vet) och det säger mig som nåt.. När jag var till optikern förra veckan kunde han genom att titta på mina ögon rätt säkert säga att det är katt-allergi.. Han kände igen tecknen för detta.


Så jag har beslutat mig för att hitta en ny ägare till Sune.  Detta är en enorm sorg, eftersom jag dels ser Sune som en självklar familjemedlem, och dels för att pälsallergi är nåt jag troligtvis alltid kommer att ha = aldrig mer en katt.. Vet ej om allergin innefattar hundar, men vet sen tidigare att jag är allergisk mot hästar.

Det är så typiskt. Jag som älskar djur mer än nåt annat.


Därför känns det väldigt ledsamt nu. Ska försöka he mig iväg och träna för att skapa lite endorfiner, men det tar emot nå vansinnigt!