Inatt när Pontus kom hem efter en hel natts OS-tittande vaknade jag till och mådde som vanligt, och kände att jag behövde kissa. När jag var på toaletten sköljde en magsmärta över mig utan dess like, och eftersom jag lovade mig själv att kolla upp felet om det kom en till gång så bad jag Pontus ringa 112. Tanken på att sätta sig i en kall bil som kanske stannar då och då längs vägen (den gör så våran sk "pärla") kändes inte aktuellt. Dessutom fick jag tillfälligt för mig att om man kommer in med vanlig bil måste man vackert vänta på sin tur att träffa läkare hur ont man än har (förstår ju nu att det inte är så det fungerar), och att ända sättet att få hjälp på studs är att tillkalla ambulans.. Men när den var på väg fick jag lite panik över den väntade dramatiska ambulansfärden och bad Pidde, som var kvar i luren hos 112, säga att vi kunde åka in själv, men bara om hon lovade att vi fick komma in direkt för att få träffa läkare.. Då hör jag i luren "Men du, hur snabbt man får hjälp på akuten beror inte på vilket fordon man kommer i" lite lagom drygt så där. Såklart. I friskt tillstånd förstår jag ju det. Men iaf. Vi åkte in, och jag satt med kräkbyttan i högsta hugg hela bilfärden. Väl inne (jag ramlade in dubbelvikt ojande och med tårarna sprutande) fick jag träffa en sköterska såhär snabbt: (fingerknäppning), och hon gjorde alla tester i världen medans jag låg där och kved. En läkare tillkallades snabbt och jag fick smärtstillande, och den fina läkaren undersökte mig allt hon kunde. Jag berättade, sedan när smärtan gick ner lite, att jag haft detta förr, och att jag misstänkte endometrios, och hon fixade en tid åt mig på kvinnokliniken så fort de öppnade, dvs ca 2 timmar senare. Pontus hade inte sovit någonting, så personalen rullade in en till säng till vårat rum och släckte ner så att vi kunde sova lite. Det var fint tycker jag.
Hos gynekologen två timmar senare visar det sig att det inte är endometrios men han hittar en cysta på min högra äggstock, som är stor, men ofarlig. Det är när den vrider sig som jag får sådär megaont. Cystor brukar tydligen försvinna av sig själv så jag ska avvakta några månader. Om den inte är borta tills dess blir det operation. Min livs första i så fall. Lite nervöst.. Det känns jobbigt att jag kanske kan få såhär ont igen, men då vet jag iaf att det inte är nåt farligt. I värsta fall kanske man måste operera bort ena äggstocken, men kvinnor har ju som tur två, så han sa att det inte bör påverka möjligheten att bli gravid nämnvärt. Pjuh!


Nu mår jag rätt okej. Har fortfarande lite ont, men det är uthärdbart. Hoppas det hinner försvinna tills imorgon då förskollärartjejerna ska komma hit!


Gonatt