Det här är svårt. Jag har så många vänner som jag är ungefär lika nära fast på lite olika sätt. Jag känner ändå att jag måste skriva några rader om de närmsta.. Utan inbördes ordning..

Pontus är helt klart min bästa vän. Jag är av sådan natur att jag tror att hållbar kärlek grundar sig på djup vänskap. Han är den enda jag kan vara mig själv till 100 procent med.



Nisse är min bästa killkompis. Vi är nästan som syskon många gånger. Han får mig alltid att skratta, hur nere jag än må vara!

HannaMaria, Lisa och Lovisa är mina fina barndomsvänner, som jag kanske inte står lika nära idag som en gång i tiden. De har trots detta en stor plats i mitt hjärta och vi har väldans trevligt när vi ses!

Elisabet är en av de raraste och finaste som finns, hon är en sådan som alla tycker om och vill stå nära. Jag är tacksam att jag får vara en nära vän till henne! Dessutom är jag helt förälskad i hela hennes familj, som man kan likna med familjen Andersson med pappa Rudolf (Lars) i spetsen!

Anna och Lina är mina kumpaner här hemma i Skellefteå. De är ganska lika varandra, och jag gillar deras lite tuffa och rakframma sätt. De är bra lyssnare och väldigt kloka båda två, och jag är väldans glad att jag har dem! Även fast det ibland blir lite för mycket interna sjuksköterske-termer dem emellan.. ;)

Ida är en av mina nyare vänner, och hon är den av alla jag känner mig mest lik! Det känns som att vi kan prata i timmar, orden tar aldrig slut! På julafton fick hon och hennes fästman Mattias en liten Astrid som jag ännu inte har träffat. Längtar massor!

Det finns en hel del fler fina vänner, men jag vet som inte vart jag ska dra gränsen, hur många jag bör skriva om... Så jag gör det nog enkelt för mig drar gränsen här!