Har känt mig stingslig nu i 2-3 dagar, och då vet jag att det är dags för månadens lingonvecka. Mycket riktigt. Jag fattar inte vad det beror på, att man blir på dåligt humör innan mensen. PMS är en mycket konstig grej.

Igår hade jag och Anna inte flyt med bilnycklar. Hon tappade sin, medans jag skulle hämta mig på norrlandskustbussen. Pidde skickade den från Sundsvall. 19.40 skulle jag infinna mig på busstationen för att hämta nyckeln. Klockan blev 20.05 innan bussen kom, och jag var stressad som få eftersom jag inte ville missa idol. Hamnade nästan sist i den långa kön, så irritationen hann byggas upp där jag stod i regnet. Hade dock tre st turkar bakom mig som svor och gormade åt mig för att jag trängde mig före dom. Det var ju inge snällt av mig iofs, men. Kön stod som åt två håll, så jag bara klämde mig in på nå vis. Ja iaf. Då jag kommer in i bussen hör jag hur busschauffören skojar med tjejen framför mig, och skrattar hjärtligt. Då det är min tur säger jag glättigt "jo jag tänkte hämta en bilnyckel!" varpå han svarar "här finns ingen bilnyckel". Jag hör turkarna börja skratta hånfullt åt mig, och jag säger "men är du säker, min sambo skickade med en bilnyckel från Sundsvall". Han svarar  återigen "här finns ingen bilnyckel". Då tänker jag att han kanske skojar med mig, eftersom han skojade så mkt med tjejen framför mig, så jag frågar "skojar du med mig?". Då förvandlas busschauffören till ett monster. Han ryter "Tror du att jag i mitt yrke som profersionell busschaufför skulle skoja om en sådan sak, då tror du fel! Här finns ingen nyckel!" Turkarnas skratt ökar. Jag som inte kan ta en utskällning känner tårarna börjar bränna bakom ögonlocken. Jag mumlar "Ursäkta, jag menade inte..." Han svarar "Du får gå ur kön, här är det faktiskt folk som ska åka med bussen som står och väntar, du får vänta där ute tills alla har stigit på!" Jag ställer mig ute i spöregnet och känner klumpen i halsen växa sig stor. Till slut kommer han ut och ringer någonstans, och går iväg och pratar. När han kommer tillbaka säger han att bilnyckeln troligtvis har åkt tillbaka ned till Sundsvall eftersom det byttes både buss och chaufför i Umeå, som körde nedåt igen. Han ger mig ett telefonnummer jag kan ringa på måndag, och höra vart min nyckel är.

Snopen och gråtfärdig åker jag till Anna där hon och Lina väntar på mig. Jag missar hälften av Idol och är fortfarande utan bilnyckel. Damn it.


Nu inväntar jag en kvinna som ska köpa våra skoskåp. Sen beger jag mig till Anna, för att sedan åka med henne och barnen på stan.


Hmmm... När ska jag plugga......???