Jag funderar många gånger, mer eller mindre på allvar, om jag har nån form av mild schizofreni. Det är upp eller ner, fram eller bak. Jag kan tänka mig att många människor tycker att jag är oberäknelig. Jag är alltsomoftast glad i sällskap. Ofta deppig i min ensamhet. Men även när jag är ensam går det sjukt snabbt i svängarna. Jag kan känna mig glad, tacksam och rentav lycklig många stunder. Andra lurar oändlig sorg runt hörnet.. Ibland önskar jag att jag vore mer jämn. Det skulle troligtvis gå mindre energi.
Jag får dock mycket energi av att träffa (de flesta) människor, så det går kanske jämt ut på nåt sätt.

Nåväl. Det som gör att jag tror att jag har två personligheter (minst) just nu är att jag å ena sidan har skiiiitdåligt samvete för att jag hindrar P att åka på en grabbresa om ett par veckor (orkar inte vara själv nu när det är kritiskt med M) men samtidigt blir jag arg för att det inte var självklart att han skulle stanna hemma och att han nu är besviken.. Dåligt samvete och ilska går inte riktigt ihop.. Hatar att vara en käpp i hjulet men tycker samtidigt att jag har väldigt goda skäl att inte vara ensam i denna jobbiga tid.. ÅH.

Kören är kul! Och jag blev väldigt väldigt glad när jag helt oväntat fick en jättemysig kram av Sarah Ly! Tack för den Sara, den värmde nå oerhört och var väldigt välbehövd. :)

Gonatt.