Jag får ofta känslan att jag inte har kontroll över tillvaron. Då börjar det krypa i kroppen på mig och orosklumpen dyker upp. Det är väl därför jag skriver lista efter lista och försöker planera allt så gott jag kan. Lite tragiskt att jag måste ha det så men å andra sidan om det krävs för att jag ska känna att jag har kontroll över mitt liv så är det värt det.

Saker som snurrar nu

- Träningen, eller bristen av den. Jag har simkort på edda, men utnyttjar det pinsamt sällan. Jag och Pidde sinkar som varandra, istället för att den ena peppar den andre om nån av oss är opeppad så blir det tvärt om. Om nån av oss är opeppad så opeppar man den andre och så blir det inte av. Sen är vi ju så himla osynkade. Han sover länge om dagarna och jobbar på kvällarna, så enda stunden som går att simma då är typ mellan 13-16, och då har jag ofta min trötta och opeppade svacka, om jag nu inte är på skolan. Dessutom är han så himla upptagen jämt med alla band och inspelningar och rep och allt vad det är. Så ja, det blir väldigt sällan. Förr kunde jag bege mig ut och promenixa typ dagligen dags men det kan jag inte idag. Saknar motivation och tycker det är pisstråkigt.

-Träningshetsen. Det verkar som HELA VÄRLDEN utom jag är helt träningsbesatta nuförtiden! Alla jag träffar är i nån slags träningskoma. Det har enligt mig spårat ur totalt! Har det med beach 2009 att göra eller? Jag tänker nog undvika stränderna i sommar. Eftersom jag har spårat, åt andra hållet. Fast egentligen har jag ju aldrig varit så brydd om mina (många) extrakilon, har försökt se mig som nån förebild, att man kan vara fin fast man är rund. Men eftersom det har börjat gå för långt nu så har ångesten börjat komma smygande... Förr kände jag mig aldrig speciellt tjock. Nu känner jag mig som världens tjockaste. Eller nä. Har inte valkar som man måste lyfta och tvätta bort var från än så länge iaf. Men är typ på god väg.....

-Maten. Jaa.. När jag tränar dåligt, då äter jag dåligt också. Helt snedvridet jag vet, men det handlar väl om motivation. När jag tränar på ordenligt så blir jag mer peppad att äta bra mat. Så om jag bara kommer igång med träningen brukar matfrågan lösa sig också. Men nu har jag totalt noll innovativförmåga när det gäller mat hemma. Middagsfrågan den största är... När jag veckohandlade igår så hamnade palt och kebab+pitabröd i kundvagnen. Och det är ju liksom inte bra mat på nåt sätt. Men jag orkar inte tänka. Speciellt inte på nyttig mat. Och eftersom Pidde gillar sån typ av mat är det så lätt att det slinker ner... Så om jag vill äta nyttig mat, då blir det två olika maträtter, dvs dubbelt så dyrt.
Och när jag pendlar blir det så konstigt med maten också... Blir matsäck bestående av massa mackor.. Och ja, mackor i stora mängder är väl inte de bästa. Och eftersom jag äter medicin (som jag anser är boven till mitt hälsotillstånd) som gör att jag sjukt lätt går upp i vikt och inte kan gå ner hur mkt jag än försöker, så känns det som så jädra tungt att komma igång med allt. Dessutom så när jag är deppad, då är nästan det enda som kan trösta mig att få trycka lite godis eller dylikt. Och när läget är som det är nuförtiden, ja, då blir det lätt att ta till godiset..

-Ekonomin. När är det inte en stressfaktor? Men nu är det extra jobbigt eftersom det är dags att tänka på sommarjobb... Och jag känner mig lagom peppad att söka nåt eftersom min jobberfarenhet inte är den bästa. Har jag liksom klarat nåt jobb ordentligt? När jag tänker efter.. Nej. Eller jo, när jag sommarjobbade på båtcaféet. Men det var många långa år sedan. Dessutom känns det inte så hoppfullt att lämna in ett CV med alla dessa misslyckanden på papper. Försöker spara pengar nu så att jag klarar mig i sommar om jag inte får nåt jobb. Men lätt att spara när man är student?!

-Mamma. Ja, det behövs väl inte vidare kommentarer.

-Praktiken. Nästa vecka har vi VFU. Har blivit placerad på nallebjörnens förskola på Atorp, även fast jag skrev i praktikansökan att jag INTE ville vara på Atorp. Skrev dock inte varför, borde gjort det från början. Mamma har jobbat på typ alla förskolor på hela Atorp, så alla som jobbar på förskola på Atorp känner henne, och vet vem jag är. Och det orkar jag nog inte med. Är iofs bara en vecka det handlar om men det blir nog ändå för jobbigt att befinna sig bland massa gamla arbetskamrater till mammsen.. Så jag har bett om att få bli flyttad, men har inte hört något än. Så det kanske inte går att ändra.. Skit också.

-Skolan/pendligen. Idag struntade jag i skolan. Har gjort det ganska många gånger nu. Det är så jädra tungt att pendla alltså... Men samtidigt så finns det inget annat alternativ för mig nu. Men ja... Orkar man?

-Sune (katten). Fick för ett par veckor sen en lapp i brevlådan där det stod att vi bör lära oss att ta hand om våran katt och att han står ute och jamar och vill komma in nätterna långa samt att det är förbjudet att ha utekatter i ett bostadsområde. Lappen var anonym så jag kunde inte försvara/förklara mig. Det stämmer inte alls. Han kanske står och jamar en liten stund, man kan inte alltid höra att han står där nere och vill in. Men jag kollar minst en gång i timmen om han är sugen på att komma in i värmen.
På lappen stod även "eftersom ni inte kan ta hand om eran katt bör ni sälja eller ta bort den". Jag blev jätteledsen. Att anklaga mig för djurplågare är typ det värsta man kan göra. Så nu håller vi honom inne så mkt det går, och han är jättedeppig över detta. Även jag. Det sista jag vill är att göra mig av med honom... Men vill å andra sidan att han ska leva ett så bra liv som möjligt.  

-Håret. Det må vara ytligt men jag hatar att jag klippte mig, och blir deppad så fort jag ser mig i spegeln. Ville ju ha lååååååååångt................

-Otillräckligheten. Jag vill så gärna vara en bra flickvän, vän, familjemedlem, medmänniska, men det går så sällan. Saknar nån del av hjärnan för tillfället. Förmågan att rå om mina relationer är som bortblåst.


Fan vilket deppinlägg. Men så är det ibland. Och man är dum om man försöker låtsas som nåt annat. Blir så less att läsa alla bloggar som bara handlar om rosa moln, danser på röda rosor osv. Det är ju liksom inte livet. Eller ja ibland, men inte vareviga dag.