Spanien var råhärligt. Resan innefattade i korta drag: ett (för mig) tårdränkt ( lite sådär i smyg) återseende av världens bästa Georg, johannes döparen-firande första kvällen med smällare och raketer så vi korister på allvar blev krigsskadade, lyxmiddag bestående av en god sallad och en mindre god huvudrätt: rimmad anka och päron, busstur med guide över hela stan, Carlos; en naken man med ofattbart stort paket som tog oss alla med storm, strandliv och bad i centrala Barcelona, sjungning i en katolsk kyrka med max 10 st i publiken, kortspel på rummet,  turiststrosande på La Rambla, bussfärd till Lloret del mar, hotell som luktade fotsvett och var så lyhört så man hörde vad alla på samma våning samt våningen ovanför och nedanför pysslade med, välkomstmiddag med ( lite för) peppade finlandssvenskar, beachparty med massa stämsång, get togetherparty kl 09 på morron, båtutflykt till badorten Tossa, torgkonsert, vistelse på Europas bästa vattenland Waterworld, frustration och iska över bevittnad barnaga, galakonsert i kyrka samt galamiddag ( och jo, anka och päron även då..), kryp i kroppen pga hur klämkäcka (löjliga) människor kan bli som sjunger i kör när det är dags för galamiddag, ruskig förkylning, tillfälligt borttappning av pass och några trötta tårar, ruskig irritation på peppade finnar som sjöng en patetisk avskedssång till oss då jag gråtande satt och febrilt letade mitt pass mitt framför dem, och till sist; hemfärd i ottan.

Sammanfattningsvis kan man säga att resan i det stora hela var jättekul, men att själva kördelen drog ned allt. Hmmm.. Ska jag verkligen sjunga i kör då jag har den inställningen? Troligtvis inte... Nämen. Jag tycker seriösa konserter är kul, och jag tycker om människorna i våran kör, men när man när man ska dra av en "bort allt vad oro gör"/"Århus tappenstreg"/"en vänlig grönska" för femtioelvte gången tillsammans med finlandssvenskar som bestämde sig för att vi var deras bästa vänner/idoler efter en kväll, då är det inte så kul längre. 

Det bästa på resan var den fantastiska dagen på vattenlandet. Jag ångrar inte en sekund att jag trotsade min förkylning och drog dit. Samt galasjungningen i kyrkan, då vi gjorde succé och kickade de andra körernas ass. 


Några utvalda bilder:



Georg med farmor Thory



Jag är peppad



Finmiddag



En sjukt mäktig kyrka



Jag i park Güell



Georg är världens sötaste


Sarah Ly och jag sitter på världens längsta bänk



Sara i Barcelonas hamn



Pontus och utsikt över Barca



Här har vi honom; Carlos.


Påväg till beachen


La Rambla


Nu blev jag osugen på frukt..


kören


Simon och Anna i Tossa



Fint och härligt hav



Ulf, Sayes, Pidde och Simon. och ja ni kan ju gissa varför Simon är suddig... :)


Torgkonsert


kärlek


Jag och Elin på Waterworld, jag älskar hennes liggande åkstil


Jag är nöjd


jag och Sara äter förrätt på galamiddagen


Sardintrångt vid poolen
 

Hemgång. Barcelonas flygplats.