Nej det är inte fotbollen igår jag pratar om, utan min fina cykel... Som är mammas egentligen men som jag tagit över. Pontus lånade den igår och cyklade till punkthusen. Han låste den i ett cykelställ utanför ett av husen. När han skulle hem var den borta. Han kom hem halv fem fly förbannad efter att ha letat efter cykeln över hela området utan lycka.
 
Det var precis som att jag kände på mig det, för när han frågade om han fick ta min cykel istället för hans skrothög eftersom min har cykelkorg och han hade saker att transportera, så sa jag automatiskt nej. Jag hade ingen vettig anledning varför han inte skulle få låna den, men det kändes bara fel i maggropen. Men efter lite övertalning från P:s sida fick han till slut ta den, efter att jag sagt några gånger att han skulle vara rädd om den. 

Och nu är den borta, och jag är cykellös. Allt med den påminde om mamma, så det är därför extra jobbigt. Det kändes som en hedersgärning att cykla omkring på den, och jag tänkte vårda den ömt resten av dess liv. Nu är den borta. Och jag är väldigt ledsen.