No man is an island?

Det var en jobbig dag idag. Mammabesöket blev en riktigt stämningssänkare.. Dom har gett upp.. Hur kan man ge upp? Man ger aldrig upp, förrän det är över...!! 

Hur ska jag nu finna ro och glädje inför helgen? Jag ska till Umeå eftersom insparken startar. Stannar till på måndag, eftersom vi har första dan då. Jag vill ju vara peppad! Men det här svarta molnet blockerar alla happy thoughts... Men jag får tänka såhär.. Mamma vill mest av allt att jag ska må bra. Det har hon kämpat för hela mitt liv. Så jag ska ha kul för hennes skull..
Om jag tänker så, går det lite lättare.


Nu muntrade Majsan upp mig med några foton som hon skickade. Speciellt glad blev jag av detta:



Historian bakom är att Majsan skulle ställa in kameran på auto, så hon själv kunde vara med på kortet. När hon skyndade sig tillbaka till oss i soffan så ramlade hon, och hamnade med näsan ner i hennes vinglas. :) Det är länge sedan jag skrattade så mkt, och nu när jag skriver sitter jag och fnissar för mig själv.

Vi gjorde ett nytt försök:



Alla lyckas samla sig hyffsat utom Moa. Jag bjuder på att jag är råful på bilden..

Tack Majsan för att du gjorde mig på bättre humör!

Nu lägger jag mig nog. Gonatt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0