Varför är det så att jag får en existentiell kris varje gång (därmed inte speciellt ofta) jag beger mig ut på krogen..? Efter mkt påtryckningar, bjudning på entrékonstnad samt kirrad skjuts hem kunde jag ikväll liksom inte säga nej.
 
Men åjo. Så fort jag kom dit kände jag samma känsla jag alltid känner. 
"Varför är jag här, ibland en massa fulla människor som begett sig ut för att A: hitta en tillfällig/konstant partner, B: supa sig redlös och dansa sig svettig eller C: Både alternativ A och B?" 
Jag hade inte kul ute på krogen sen Linda Bengtzing var i stan och jag dansade bugg till "jag ljuger så bra". Och det var minst ett år sedan. Kanske två.  Och enda anledningen att jag hade kul är för att jag ÄLSKAR att bugga.

Så där går jag omkring, oftast ensam, eftersom jag inte har tålamod att stå och vänta medan mitt sällskap hittar människor de känner och står och pratar alldeles för länge, och tänker hela tiden: "Vad gör jag här? Jag vill ju inte ens vara här.. Jag vill ligga hemma i min säng och sova". VARJE GÅNG! Det slår liksom aldrig fel. Och dessa tankar gör så att jag osökt börja tänka saker som "vem är jag? Vad vill jag med mitt liv? Vad är det som gör att jag befinner mig på ett ställe jag inte vill vara på?"

Så, vad beror detta på? Övermognad? Att jag helt enkelt är en sjukt tråkig människa? Men det tror jag liksom inte på, eftersom jag ofta har jättekul på förfesterna. 


:::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::::

Imorgon är min sista dag som en onyttig och fläskig människa. På måndag börjar allvaret. Så därför ser min morgondag ut som följande:

Vaknar vid ca 12.00

Lägger mig i soffan och ser på tv till typ kl 15

Somnar i soffan, sover till ca kl 18

Vaknar, är hungrig, äter nå bakismat. Gärna pizza. Framför tvn.

Dåsar återigen till pga paltkoma

Vaknar lämpligt till nån dålig film på tv

Äter godis. Det sista på ett tag.

Lägger mig till slut, vid ca 01.00, lagom nöjd med dagen.




Nu ska jag krypa ner med Pidde. Han är fortfarande sjuk. Stackars liten...