Jag tänker så det knakar. Bokstavligt. Det knakade just till bak i bakhuvet...

Det är soffor som ska köpas/säljas, släpar som ska ordnas, skolor som ska börjas, insparkar som ska sätta igång, pengabrist som ska lösas, träning som ska börjas, matrutiner som ska ändras, julgranar som ska plundras, tvätt som ska hängas (nej har inte gjort det än), sockersug som ska dämpas, mammor som ska besökas, kontantkort som ska laddas, sjukintyg som ska hittas, människor som ska kontaktas osv osv. Ojojoj.

Och allt detta, men ändå händer det som inget. Har nån haft den känslan? MASSOR som bör göras, men INGET som blir gjort... Trots att jag skriver lista efter lista. De förblir oprickade. 

Det här är soffgruppen vi förhoppningsvis ska köpa:






Jag vet ,jag vet. Det är vansinnigt opraktiskt med vita soffor. Men det gäller att passa på att ha det innan man skaffar barn, så vi gör som bort det nu. :)





Nu är min helg planerad i alla fall.

Fredag dag: Stan med min Nisse
Fredag kväll: Hänga med Sara
Lördag: Hänga med Majsan

Skönt att det är gjort. Om jag har en helg oplanerad så blir jag alldeles stressed out. Jag kan dock planera in att göra ingenting. Det är okej. Åh jag är så komplicerad.