Jag vaknade med ett ryck för ca 30 minuter sedan, och tänkte "jaha, nu har det slutligen hänt, jag har blivit officiellt tokig...".... Jag hörde nämligen röster. Så starkt så att jag trodde att det befann sig en pratglad samling inne i mitt huvud. När jag vaknat till lite mer förstår jag att de är de nya grannarna som står på balkongen och lever rövare. Kl halv fyra en onsdagmorgon. Och hur många är dom? Femtio!? Till saken hör att jag tidigare inatt gått och lagt mig i soffan i försök att fly den rytmiska trumma som hela tiden slår. Sovrummet är nämligen vägg i vägg med grannen. Men inte hjälper det. Inte heller att jag nu har pluggat in öronproppar. Ljudet tar sig ändå in i min skalle och jag formligen kokar av vrede! Detta är kanske tionde natten de har hållit oss vakna! Har sagt till dem en gång tidigare och jag går inte dit igen! Pontus jobbar så han den lyckosten slipper denna tortyr för en natt. Imorgonbitti blir det jag som ringer Skebo och klagar utav bara fan. Tur att vi flyttar snart! Jag tycker fruktansvärt synd om de stackars hyresgäster som tar över vår lägenhet efter oss, de har ingen aning om vilket helvete som väntar dem. Jag håller kanske på att bli tokig ändå, för jag ligger här och gungar fram och tillbaka med händerna över öronen. (och samtidigt mobilbloggandes.. Där har ni simultanförmåga) Kan se rubriken framför mig: "högljudd granne gjorde ung kvinna tokig, fördes inatt till isoleringscell i tvångströja!"