Fick klagomål ikväll att jag aldrig uppdaterar min blogg nuförtiden. Inget konstigt egentligen eftersom vi inte har fixat internet än! Jag hoppas att det kommer snart!

Det har varit en jättetuff dag idag. Det började med att vi försov oss till halv tolv (!).. Jag tror att jag behöver sova, är så himla slut.. Vi fick bara 3,5 timmar på oss då, eftersom Pidde började jobba. Men då blev jag så himla stressad eftersom vi skulle hinna med massor idag  så då fick humöret lida. Idag skulle vi nämligen låna släp och hämta ett skrivbord och en säng som står hos en släkting i Lund, köpa en plywoodskiva och en stor vardagsrumsmatta samt slänga släp på tippen. Synen av snön ute gjorde mig inte mer peppad, men vi var tvugna att ägna denna dag åt släpkörning eftersom Pidde var tvungen att köra några barstolar från MB-kyrkan till MIO där voicebox hade lånat dom till konserten i söndags. Så det var bara ta tjuren vid de snöiga hornen. När vi kommer ut till gården står våra garageportar vidöppna. Vi förstår ingenting. De var iofs inte låsta (fy på oss), men ändå... Pidde tror att de har blåst upp men det kan jag verkligen inte tro, de kan ju liksom inte blåsa upp inifrån, dörrarna är jättetunga.. Så vi verkar ha nån tomtenisse som hittar på bus..
Det fortsatte med att vi inte hittade själva resårmadrassen när vi skulle hämta sängen. Jag ringde några samtal och fick veta att den var slängd... Så nu måste vi köpa en ny resårmadrass... Typiskt. Sen körde vi fast i snön en massa gånger dessutom, och jag fick stå och putta på...
När vi skulle slänga skräp klämmer jag mig i släpen och börjar stortjuta. Har så mkt som måste ut, så varje gång jag gör mig lite illa mig rinner allt över. Pontus tycker som tur bara att jag är söt, han blir inte förskräckt längre. Han är väl van, jag gråter väldigt ofta. Tycker det är skönt att gråta.
Hur som haver, sen när jag kom hem efter jag skjutsat Pidde till jobbet har jag glömt att ta hemnyckeln av Pidde så jag är utelåst.. Tårarna kommer igen.. Tur att jag kunde gå ner till momme och vänta.
Jag orkar inte berätta mer om den jobbiga dagen... Så tack och bock för mig. Återkommer en gladare dag.