Jag har kommit på några störiga saker med bloggeriet. Att då man ska berätta saker som hänt och så för vänner ( eller om nån berättar nåt för mig) så kan de (jag) ofta mumla nåt i stil med "joo jag läste det på din blogg.." Då blir man ju som lite snopen, eftersom då har man inte så mkt mer att säga.. Allt är redan sagt i bloggen.  Eller så spelar kompisen (jag) lite dum och låtsas som ingenting, att de inte alls har läst, och det blir ju också som knasigt, och oärligt.
 
En sak till.. Om nån frågar typ: "hur mår du?" och man svarar "bra" så kan man ibland få höra "men.. På bloggen skrev du ju att det inte alls var bra..."

Eller så kan vissa konversationer börja med "du, jag läste på din blogg att....", och det kan ju som kännas dumt, eftersom människan som då skriver blogg kan börja tro att kompisen tänker att bloggaren undanhåller saker IRL och att kompisen känner att hon måste dra ur bloggaren saker.. Hänger du med? Inte jag. Jag är för trött.

Dessutom med blogg så är det ju faktiskt så att människor man vill ska läsa inte alls gör det, och dom man nödvändigtvis inte vill ska läsa, gör det.


Då kan man undra. Om du Moa nu tycker så... Varför fortsätter du med bloggandet?
Jag vet inte säger jag då. Det är väl lite som en drog. Det är svårt att sluta. Speciellt för mig som älskar att tänka och skriva, och skriva det jag tänker.

Var på fest igår hos Bönan och Sara. Mkt trevligt. Sen idag har jag haft familjekalas. Jag fick härliga slantar till en ny mobil.

Det står mellan tre st..:


En röd variant av alla tre.. Jag känner mig mogen för en röd mobil nu. Har värmt upp med två blå,en silver, och två vita. Nu är det dags för en röd. Det är ju faktiskt min färg.