Denna gång sa han att jag inte har kontakt med mina känslor. När jag kom över det faktum att det lät ofantligt töntigt nickade jag sakta. Tänk så lite man känner sig själv.


Stockholm var väldigt välbehövt. Att gå från att normalt tänka på det varje sekund så gick det någon minut mellan gångerna istället. En semester för själen. Tycker dock att det är lite obehagligt att jag kan stänga av så mycket.


Idag är jag dock tillbaka till verkligheten. Besöket hos henne idag var ett av de jobbigaste hittills. Hjärtat värker rent fysiskt. Jag känner en smärta som jag aldrig känt förut.



Jag föraktar mig själv för att jag om och om igen tänker att det är vansinnigt orättvist.