Efter kl 15 idag skulle personalansvarig på Norran ringa till min handledare och tala om ifall jag får praktik där eller inte. Nu är klockan 15.31 och jag sitter som på nålar. Kom igen nu gud, have some mercy....

Söndag igen. Och med den dagen kommer magontet. En ny vecka att panikfylla med aktiviteter. Folk kan tycka att det verkar härligt att vara sysslolös. Det är det ohärligaste jag vet. Det är vidrigt! Nu har jag vart utan praktik i 3 månader, och jag mår skit av att gå hemma. Nu har det gått så långt så att jag konstant måste göra något, för så fort jag stannar upp och inte har något inplanerat härnäst så får jag panik.

Och jag blir så fruktansvärt arg på utsikten (instansen som ska hjälpa mig med praktik och komma ut i arbetslivet, och som jag tidigare alltid har lovordat men som nu retar gallfeber på mig..) eftersom de inte hjälper mig det minsta längre! Jag måste ringa och tjata flera gånger i veckan, och ändå händer det ingenting. Posten var inget för mig, det enda jag skulle göra var att stå i ett enskilt rum och sortera paket. En påhittad syssla för mig, och utan folk runt omkring. Dessutom stå och gå hela tiden, vilket jag inte känner mig så peppad på nu i slutet av graviditeten. Då kom jag med två nya förslag. Norran och Turistbyrån. Min handledare skulle kolla upp det.

Dagarna gick och på fredag messade jag och frågade om han fått några napp. Då svarade han att han inte kollat än. Alltså va!?!? Jag har sagt hur dåligt jag mår av att bara gå hemma, och de har också uttryckt att vi måste lägga på ett kol så att jag hinner börja någonstans och vara där ett tag innan det är dags för bäbisen att komma. Men ändå så går det en hel vecka utan att han ens har ringt!?!? Han skrev att han var ledig den dagen, men att vi skulle höras på måndag (imorgon). Jag blev så arg att jag inte visste vart jag skulle ta vägen. Ville bara slå och sparka på något!! Och jag önskar att jag imorgon kan uttrycka min ilska och frustration, men som vanligt kan jag ju inte bli arg, utan då slutar det bara i tårar och att jag typ ursäktar mig själv för att jag finns.

Jag vill inte ha det såhär längre. Jag vill ut i arbete nuuuuu!!! Det är drygt två månader kvar till beräknad förlossning, och jag kan bara inte gå hemma två månader till, då kommer det att slå slint på riktigt.

Det känns ju lite dumt att lägga ut en sånhär sjukt bra sånginsats efter att just lagt ut min egen inte alls lika imponerande stämma... Men jag måste ju, när man är så sjukt bra som Molly 15 år är! Japp, 15!! Hon låter snarare som en 30-årig soulnegress!

V. 28

Igår var vi alltså på IKEA. Som vanligt så var jag jättepeppad i början, tills tröttheten i huvud och fötter anlände, lagom till tag-själv-lagret. Och som vanligt vaknade Pidde till just när min energi sinade, och om det berodde lagervagnarna som han som vanligt åkte omkring på som om det vore värsta räcerbilarna (han gjorde även ett försök att sjutsa omkring mig, men under den 10 meter korta färden han jag få mild dödsångest, så det var ingen lyckad idé) eller om det berodde på att han såg slutet på ikeatunneln, det låter vi vara osagt.
Lina och Robert gick för sig själva, men vi lyckades tajma in varandra i kassan som tur var, så de kunde hjälpa oss att bära.. Ibland är det skönt att inte få bära så tungt. :)

Igårkväll fick vi nya sängen på plats, och ikväll har jag kämpat med stolar och sofföverdrag. Pidde jobbar natt, men när han kommer hem imorgon gör vi ett sista gemensamt ryck innan han drar iväg på fiskeresa med grabbpolarna.

På måndag ska jag på studiebesök på Posten. Om det verkar bra får jag börja praktisera där. Jag hoppas att det är nåt för mig!

Nu har maggen blivit riktigt rund, och nu kan jag roa mig länge med att sitta och titta på hans små akrobatövningar som visar sig genom att magen plötsligt buktar och putar på olika sätt. Det är märkligt. :) Har dessvärre börjat om att må illa.. Inte hela tiden, det kommer och går. Men tydligen kan man börja må illa när bebben trycker på levern. Så det är inget konstigt. Det är bara att stå ut. 
Får en tanke ibland; tänk om barnmorskan såg fel på ultraljudet, tänk om det kikar fram en liten flicka när det är dags! Vilken chock! Men det är inte helt omöjligt, det har ju hänt tidigare att de gissat fel. Så vi måste nog börja vänja oss med tanken, så förvåningen inte blir alltför stor om det skulle visa sig bli en tös. Vi skulle givetvis bli lika glada när chocken lagt sig.... :)

Nä nu lockar den nya sängen! Godnatt!

Förra veckan köpte jag lite otippat Lithells varmkorv. Det händer inte ofta, men kände mig sugen på det. Vi åt i godan ro, men några dagar senare såg jag på nyheterna att bla Lithells återkallade sina korvar efter de hittat Listeriabakterier i dem.
Listeria är en bakterie som oftast drabbar gamla, sjuka och gravida som fått i sig dålig mat. Man får influensasymptom som kan leda till blodförgiftning eller hjärnhinneinflammation bland annat. Och som gravid kan det vara livsfarligt för barnet och ibland även för mamman. När jag hörde om detta blev jag först inte speciellt orolig. Jag är inte sån som oroar mig för sjukdomar i onödan. Och jag vet att det är ytterst ovanligt att man blir sjuk trots man fått i sig tveksam mat. 1-2 gravida per år drabbas ungefär.

Men... I torsdags började jag må konstigt. Fick huvudvärk och började må illa. Fick sedan diarré och har haft det sedan dess. Inte någon jättejobbig variant, men ändå så att jag känner mig risig. Detta gjorde mig väldans orolig i fredags morse, och jag ringde barnmorskemottagningen och fick en akuttid på förslossningen för att ta listeriaprover. Blodprov i vardera armveck samt livmodertappsprov. Usch. Jag får besked om ca en vecka. Men även om proverna visar negativt KAN jag ändå vara smittad, eftersom inkubationstiden ligger på uppåt 70 dagar. Men om så är fallet så är mina symptom nu oberoende av listeria vilket skulle kännas betryggande. Ingen i min närhet har dock några magsjukesymptom, vilket är lite oroande. Vad är det då liksom?

Om jag nu skulle vara smittad får jag gå på antibiotika som man sätter in intravenöst, vilket ska hjälpa både mig och bäbisen. Och trösten är väl att de isf upptäckt det i god tid, innan jag åker på nån obehaglig blodförgiftning eller liknande. Jag antar att det är bättre ju fortare det upptäcks.

När man läser på nätet och graviditet och listeria blir man inte direkt lugnad. Därför försöker jag att inte läsa, men jag vill ändå få mer information än vad barnmorskorna kunde ge mig. De visste heller inte så mycket, eftersom det är så extremt ovanligt. Har massa frågor som jag inte fått svar på... Fick dock ett jättefint mottagande av barnmorskorna på förlossningen, och fick mig en favorit som hette Barbro.

Jag blir liksom så arg på slumpen. Vad är oddsen att jag skulle bli sugen på varmkorv just den där veckan då de sålde listeriasmittad korv. Vad är oddsen att jag skulle köpa just det märket, när det finns så många att välja mellan? Jag vet att det inte lönsch att grubbla över detta, men tankarna faller lätt åt det hållet.

Så nu är det bara att hålla koll på kroppstemperaturen, om jag får feber måste jag nog åka in. Sen är det bara att vänta på provsvaren..... Suck.

Jag måste ändå säga att det finns en charm med att ha 3 1/1 timme till närmaste IKEA. Planeringen och peppen som byggs upp mellan gångerna är trevligt. :)

Som jag skrivit tidigare är jag påväg in i en ny era. Den gamla stilen är påväg ut, och den moderna påväg in.

Jag visade ju exempel på detta i följande inlägg: 

http://moawestermark.blogg.se/2011/may/vill-ju-gora-om-ju-igen.html


Jag vet att jag gör om hemma oftare än en medelsvensson. Jag vet också att det beror på att jag har lite för mycket tid. Men jag tror att det kommer att ge med sig när jag blir mamma. Då har jag inte riktigt varken tiden eller orken..:) Sen är ju givetvis ambitionen att jag ska få ett jobb inom en rimlig framtid. Pontus har accepterat mitt ständiga omgöringsbehov, men villkoret är att jag sköter säljandet och köpandet, och lägger egna pengar mellan om det behövs. Tänk att han står ut med alla mina fix-idéer. Det krävs dock lite smörande från mitt håll först. :)

Nåväl. Nu håller jag alltså på att sälja ut massa saker på blocket, och sen åker vi på IKEA för att handla upp vinsten. Så det blir inte så mycket pengar att lägga mellan.  Har redan fått det mesta sålt. IKEA är som bekant billigt. :) 
Den 13e drar jag, Pidde, Lina och Robert på en roadtrip upp till Haparanda!

Lite av grejerna som ska köpas:


  





Till Lillis:




                                                             (sängkläderna)
 




Sen blir det detta skötbord från babyproffsen:


                                         



Ett tavelmotiv jag beställt från allposters.com:






Vi ska ha min gamla vita spjälsäng, som jag ska måla upp så den blir lite fräschare.

Den smärtsamma och eviga läxan av att låna en gymnasieklasskompis läppglans.. Nu vet jag bättre. Men vad hjälper det?
I dagarna tre har jag slitit mitt hår och gråtit blod pga den här sjukliga smärtan. För dem som inte upplevt munherpes går det inte att förstå (att jag inte har preparat hemma att smörja direkt det börjar "pirra" för att förkorta utbrottet är förvisso idiotiskt av mig).
Att dessutom haft smärtsamma sår i mungiporna sedan graviditetens början som spricker vid varje måltid/gäspning, samt kliande eksem/blåsor runt hela munnen lika länge, gjorde liksom dessa munsår att bägaren rann över. (graviditeter har en tendens att utveckla munbesvär hos vissa kvinnor)

Det hjälper inte att Pontus imponerat påpekar då och då att det ser ut som jag använt botox. 

En egengjord salva innehållande krossad alvedon och en droppe vatten, samt bedövande Xylocainsalva har gjort att jag överlevt. Men att antingen ha en vit stelnad gegga över hela läpparna som gör att man inte kan prata överhuvudtaget (alvedon) alternativt bedöva hela läpparna samt tunga så man börjar sluddra (Xylocain) är inga trevliga behandlingsalternativ.. Tack gode att smärtan är påväg ned.
Så, nu har jag fått gnälla offentligt. Nu känns det genast bättre. Och om det är värt mödan? Givetvis.





Nu lite gladare nyheter! Vi fick ett kanonerbjudande på barnvagn! Vi fick köpa Pontus kollegas Emmalunga edge duo combi med mjuklift inkl vinteråkpåse för 2000 fantastiska kronor! Den är använd till ett barn och i kanonskick. Den står nere i hallen och jag måste ta en stund och beundra den varje gång jag går förbi. Jag har frågat Pontus om jag får ta en provtur med den runt kvarteret, men han har förbjudit mig. Och han har rätt i att det skulle vara fruktansvärt pinsamt om det kommer någon och vill kika ner på det obefintliga underverket i vagnen.... Så jag ska hålla mig. Försöka i alla fall. :) Kanske smyger ut någon natt när folk sover... :)
 

Nu till de gladaste nyheterna!

Min vän Bea fick inatt en liten pojke! Allt hade gått snabbt men bra, och jag kan tänka mig att 3-åriga storasyster Thea är nådigt stolt. :) Jag längtar massor att få snusa på lillparveln! Så kul med en kompis till vår lillskit! :)

Efter ett tröstesamtal med Pontus mamma har vi nu bestämt att när huset läggs ut för försäljning ska vi ingå. :) Nämen att man skriver att lägenheten uppepå är uthyrd och att villlkoret till köp är att vi får bo kvar tills vidare.. Jag vet inte om det funkar att göra så, men jag hoppas det. Och varför inte egentligen?
Då behöver vi inte känna någon stress. Vi kommer ändå att fortsätta leta, men då blir det inte med samma panik. Ibland kan det ju ta upp till flera år att hitta nytt boende.. Så det känns bra.

I 6:e månaden! 16 veckor kvar.

______________________________________________________________________


Jag måste få skriva av mig lite oro... Har knappt sovit någonting alls inatt, bara legat och grubblat och oroat mig för framtiden.

Vi har kommit in i en bostadskris. De tänker lägga ut huset till försäljning nästa vår/sommar. Det känns ju länge kvar, men vips är det vår och vi måste flytta. Vi har börjat leta lite smått nu, men det största problemet är att jag och Pontus viljor går åt två skilda håll, samt att vår ekonomi idag inte tillåter oss att skaffa det vi egentligen vill ha. Dvs hus (Pontus) eller radhus (jag). Det är till stor del mitt fel, eftersom jag inte har något jobb.  Det gör att jag hamnar i underläge och känner att Pontus missnöje med våra möjligheter är mitt fel. Det är en tung sten att bära.

Men även om man bortser från ekonomin hamnar vi ändå alltid i dödläge när vi pratar boende...
Pontus vill i andra hand bo i lägenhet nära stan, norr om älven. Jag förstår inte riktigt varför. Men han är så kompisstyrd och vill ha nära sina polare, som till större delen bor på norra sidan. Men eftersom han ändå alltid tar bilen överallt så tycker jag inte att det spelar någon roll nån kilometer hit och dit. Dessutom har han jobbet på södra sidan... Och vem vill inte ha nära jobbet? Inte han iaf.

Jag däremot, som vill kunna gå och cykla dit jag ska, vill bo på södra sidan, eftersom mina systrar och mamma bor där. Man kan väl säga att jag då är familjestyrd.  Jag vill dessutom bo såpass till att vår lillis ska kunna vara ute på en gård och leka. Jag vill inte bo i ett höghus eftersom det då är omöjligt att låta lilleman gå någonstans på egen hand förrns han i princip ska börja skolan. Jag har dessutom bott både på Älvsbacka och Prästbordet och trivdes inte alls.

Jag vill ju hemskt gärna bo på Sörböle i ett radhus. Men eftersom det är sjukligt dyrt så ser jag ett radhus på Anderstorp som ett alternativ. Där kan vi ha storleken vi behöver, och ha en gård/baksida där pajken kan röra sig fritt. När jag säger Anderstorp menar jag södra sidan, dvs Bladgatan eller Kvistgatan. Den bättre sidan av Anderstorp om man frågar mig, och många andra. Men Pontus vägrar. Han ser hela Anderstorp på samma sätt. Oroligt. Vilket gör mig vansinnig eftersom jag är uppvuxen där och hade det huuuur bra som helst. Jag har aldrig sett något otäckt under alla mina år där. Jag har alltid känt mig trygg. Men som sagt. Han vägrar.

Jag har ju sagt tidigare att jag kan tänka mig att bo i Ursviken, vilket Pontus också kan tänka sig göra. Men jag känner mig inte mogen för det än. Jag vill inte flytta dit ut när bäbisen är liten och jag ska vara mammaledig. Då vill jag ha nära min familj, nära stan, nära allt. Jag vill inte bli strandsatt om Pontus tar bilen till jobbet. Ja det finns bussar, men ändå så hamnar man på sidan om allt. Man kan inte bara tvärhälsa på någon, och aldrig har någon av min famillj vägarna förbi. Har ju några vänner i Urs/skehamn men den stora majoriteten bor ändå närmare stan.

Det finns ett alternativ kvar. Det är att försöka hitta en hyresrätt på Sörböle. Då kompromissar vi. Pontus med läget, och jag med typen av boende.
Bostadsrättslägenheter är sjukt sällsynt på Sörböle, om det ens finns alls. Men det är en djungel att hitta hyresrätter här. I princip allt är privat.
Men jag kom på att man kanske kan besöka alla hyresrättshus och på någon lapp/tavla eller dyl hitta namn och telefonnummer till ägarna av husen. Så det blir snart en rundvandring runt hela Sörböle tror jag.. Sen är det väl bara att börja ringa runt helt galet. Suck.

Nu tror jag att sommaren är över för den här gången. Å ena sidan känns det helt okej, eftersom jag gärna vill att veckorna ska gå undan tills december, ("bara" 17 veckor kvar nu) men å andra sidan känns det som att jag har gått miste om en massa sommar, eftersom jag mått så illa så stor del av den. Nåväl. När jag inte mått illa har jag njutit mer än vanligt, så det går på ett ut kanske. :) Jag gillar ju dessutom som bekant hösten, så jag välkomnar den med öppna armar.

Nu sitter jag i soffan och skriver på våran nya dator. Äntligen en lap top! Äntligen kan jag också sitta/ligga och surfa i massa konstiga vinklar! :) Äntligen kan jag multitaska på riktigt! Dator och tv samtidigt är the grej. ( jag vet, vi är lite efter...)

Nästa gång jag skriver kommer bilder på vårat trapphus, som äntligen är vitt som snö det också. :) Det blev superbra.

Var och simmade idag, jisses så skönt att bli viktlös för en stund. Jag ska verkligen försöka fortsätta med simningen hela graviditeten. Hoppas foglossningen håller sig på sin kant och inte sätter käppar i hjulet för mina hurtiga planer.

Jag har hittills gått upp 6 kilo. Det är normalt för att vara i vecka 23, men enligt min barnmorska skulle jag försöka att inte gå upp mer än 6 kilo totalt under hela graviditeten uträknat från mitt BMI. Hmmm... Jag vet ingen som gått upp mindre än iaf ca 12 kg.. Och det innebär, om det är normalt, att jag i mig själv samtidigt som jag är gravid ska gå ned minst 6 kg... Samtidigt sägs det att man inte bör gå ned i vikt under graviditeten för att det utsöndrar gifter i kroppen som bäbisen inte mår bra av... Jag väljer att lyssna på den senare rekommendationen. Jag vet ju att de flesta som varit gravida säger att de inte uppfyllt barnmorskornas önskemål... Så jag är inte direkt ensam. Jag äter allsidigt, unnar mig gott ibland, och rör på mig. Jag känner att det får räcka. 

Lillis sparkar som bara den! Jag undrar när han egentligen sover... Det sägs tydligen att bäbisen ofta har samma sömnvanor i magen som sen när den är född.. Om det stämmer väntar måååååånga vakna timmar... :) Konstigt, då släktar han då inte på mig, som kan sova hur mycket som helst, eller på Pontus heller för den delen som sover djupt i många timmar när han väl somnat. Men den som lever får se. :)

 

Hallonsäsongen är här, och våra buskar frodas som aldrig förr! Nanting se gott.

Idag går jag in i vecka 21! Hej och hå!
Nu i afton har jag känt av lillkillen massor i form av känslan av distinkta puffanden, det är så himla mysigt! :)




Vi har verkligen kört fast på namn. Jag har mina två solklara: Algot och Elis. Och Pontus har sina: Leo och Leon.
Ingen av oss viker en tum! Kanske får bli dubbelnamn... Men Algot-Leo eller Elis-Leon rimmar liksom illa.. :/

I fredags hade vi överraskningsfest i Gärdsmark för älskade Majsan som fyllt 25.  Vi var i pojkvännen Eriks familjs jättemysiga stuga, det var fint väder och trevliga människor. Vi var dock alla lite skakade över Norgekatastrofen, men hade förutom detta en trevlig kväll.

I lördags var det dags för första trästockbesöket. Mina killar MoonSafari spelade, det var som alltid superbra! Jag blir som alltid lika stolt. :) Efter det åt bandet m. respektive middag på O'learys, och efter låång väntan på mat, så kastade jag i mig den och brummade vidare till Lisa där fina vänner väntade. Det blev ett väldigt kort besök på Trästock senare på kvällen pga ösregn. 2011 har inte varit festivalernas år för min del. :)

Idag firade vi kusin Sara i Kåge som fyllt 30, det var väldigt trevligt och god mat. Vi fick då veta en jätterolig nyhet som gör mig alldeles glad inombords när jag tänker på. :)

I afton har vi grillat med ett gäng i Bellas föräldrahem i Myckle, mycket god mat och trevlig sällskap även där! En jättesöt kattunge gjorde min kväll. :)

Nu är jag rätt slut efter en händelserik helg, och har även börjat känna av foglossning. Just nu är det under kontroll, blir lite nervös över att det ska bli mycket värre. Men varför måla fan på väggen..

Imorgon tar vi äntligen en städ- och kastardag. Det ser för taskigt ut här hemma! Började förra veckan att rensa ut allt gammalt skräp, men blev omotiverad mitt i alltihop, plus att Pontus blev sjuk och inte kunde bära, så nu har allt vart i en enda röra i en veckas tid.

Det blev ingen Sundsvallsresa för oss förresten.. Pontus blev som sagt sjuk, och nu i veckan börjar han om att jobba. Men nån gång i sensommar/höst får vi oss förhoppningsvis iväg..

Jag tänker jättemkt på Norgegrejen. Om man ändå kunde göra något.

Såhär visar två olika sidor (v: familjeliv, h:vårdguiden) att bäbisen ser ut i vecka 20. Storleksskillnaden är ju enorm... Jag tror att familjeliv kör med falsk marknadsföring....