Ja det var ju en av de mindre intressanta rubrikerna... Men har man gett sig in i leken. :)

Idag drack jag en allévo måltidsersättning till frukost/lunch, mest för att vi inte hade något annat hemma. Senare på dan fikade jag kaffe och en lussebulle nere hos Pontus mormor.
Tomtegröt och julskinksmackor hos min morbror till middag vid tretiden. Kaffe och lite julgodis på det.
Nu ikväll åt jag två till julskinksmackor hos svärföräldrarna, och några ahlgrens bildäck.

En onyttig dag. En av många i rad. Jag hade tänkt vara nyttig fram till jul, men det verkar gå åt pipan. Undrar verkligen när jag ska ta mig i kragen på riktigt. Att jag slutat snusa gör mig väl inte mindre sugen på onyttigheter..

Jajja. En väldigt vacker dag ska jag väl kunna ta tag i mitt liv på rikt. :) 

 

Vackra mamma hos mormors bror i Dalarna 1993          







 Mamma på besök i lägenheten där hon växte upp i Sthlm 2005
                                                                      


Birgitta Westermark föddes den 9e april 1945 i Stockholm. Hon växte upp i Vasastan, men flyttade upp till Skellefteå när hon var 9 år. Hon träffade min pappa vid 16 års ålder. Mamma och pappa gifte sig 1965.
Hon fick min syster Lena när hon var 21 år, och två år senare kom Åsa.
18 år senare kom jag, då var mamma 41 år. Hon skiljde sig från min pappa när hon var 47 år.

Mamma har jobbat med barn hela sitt liv. På fritids, dagis eller förskoleklass. Hela mitt liv har vi också varit stödfamilj åt olika barn som på ett eller annat sätt haft det jobbigt hemma.

För tre år sedan insjuknade mamma i Lewy Body Demens. Innan sjukdomen var mamma den snällaste av alla. Hon var aldrig sträng eller gav mig förbud, utan det var snarare hennes oro över mig som gjorde att jag kom hem i tid och skötte mig. Jag fick dåligt samvete så fort jag gjorde henne orolig.
Hon var lite klantig och klumpig, precis som jag. Hon var väldigt social och kände alla, om man gick på stan med henne fick man fint vänta medans hon stannade och pratade med så gott som varenda kotte. Hon träffade Christer 1994 och har levt ihop med honom sedan dess.

Idag är mamma inte alls sig själv på grund av hennes sjukdom. Men trots detta är hon den bästa mamman i hela världen, och jag är henne evigt tacksam för så mycket. Jag känner igen mig så mycket i henne, och jag är stolt över att vara hennes dotter.





 

Pappa våren 2005  


 

Fina Felix


Anders Westermark föddes 1943. Han har 8 syskon, vilket innebär att jag har över 30 kusiner. Han arbetade som vaktmästare innan han skadade ryggen och blev sjukpensionär när jag var liten. Han har alltid tyck mycket om djur. Det är därifrån jag fått mitt enorma djur- och naturintresse. Nu äger han luzernstövaren Felix. När mina föräldrar skiljde sig flyttade pappa ut i vår stuga som ligger i falmarksforsen där han bor än idag. Han är en riktigt skogsmulle, och är jätteduktig på att laga, fixa och trixa. Men att skicka ett SMS vet han inte hur man gör. :) 
Pappa tycker om att driva med folk. Även med sig själv. Liksom jag.

Det var helt klart Jens. Vi gick på dagis och i förskoleklass tillsammans. Vi var bästa vänner, hittade på en massa bus och hade väldigt roligt ihop. Det starkaste minnet var när vi fick förtroendet att gå på kiosken och köpa mjöl till dagis eftersom det skulle bakas. Vi fick stränga order att BARA köpa mjöl och komma tillbaka med växeln. Det gjorde vi inte. Vi spelade upp pengarna i en spelautomat istället. Jösses vad skäll vi fick!:)
När vi sedan började i olika klasser då vi började skolan slutade vi att leka. Dock slutade jag inte att vara betuttad i honom förrän ett par år senare.

Han är en trevlig prick än idag! Jag har en tendens att vilja börja prata minnen så fort vi springer på varandra på krogen eller dylikt, och han håller god min. :)

Sedan mamma blev sjuk har jag egentligen bara velat sova bort julen. Ända tills i år. Hips vips vill jag pynta hela lägenheten full, baka julbröd (som iofs bara blev scones till slut), omge mig av mysig julmusik och tända ljus. Och framförallt, lukten av jul!! Har ett jul-te som sprider doft av kanel, kardemumma och nejlika här hemma, och det är så himla mysigt.
Det är klart att jag känner ett styng i magen när jag tänker på att det enda jag egentligen önskar mig i julklapp är en frisk mamma, och att tomten, hur snäll han än är, aldrig kommer att kunna ge mig det. Men ingen mår bättre av att jag gräver ned mig i juletider. Mamma vill att jag ska ha den mysigaste julen i världshistorien, det vet jag. Och det ska jag försöka ha.

Så... Åter till julpynteriet, som verkar ta en herrans massa timmar.. Började i söndags och är långt ifrån klar!

Ha det fint!


Ps. Har slutat snusa. Tog sista snusen i söndags vid middagstid, och än så länge går det lätt som en plätt! Onico is the shit! :)

Nu är det många som undrar... Hur var det egentligen att besöka en hypnotisör?

När vi kom dit blev jag tvärnervös och bad Pontus börja. (Jag bokade en tid åt honom också, efter lite övertalning. Han har svårt att sova, och jag hade läst att hypnos har god effekt vid sömnbesvär)  När han kom ut verkade han som lite lurig.. Lite salongsberusad typ.
 
När det var min tur så frågade han vad jag ville ha hjälp med och jag visade min medhavda lista. Vi kom överens att vi skulle fokusera på min dåliga självbild. Har så vansinnigt dåligt självförtroende, speciellt när det kommer till yrkesbiten, av helt förklarliga skäl.  
Han började med att ställa massa konstiga, men väldigt intressanta frågor, såsom HUR jag tänkte tankar, alltså hur tanken såg ut. Om jag såg en bild av mig själv framför mig i olika situationer, eller om jag såg saker utifrån mina ögon osv. Det hade tydligen betydelse. Han kom fram till att jag såg de negativa sakerna i mitt liv åt vänster i synfältet och de positiva till höger. Intressant.

Tydligen så behövde han inte försätta mig i så djup trans med tanke på det jag ville att han skulle hjälpa mig med. Det krävs djupare om man vill bli kvitt från beroenden, fobier och dylikt.

Han guidade mig ner i en djup avslappning. Skillnaden från när jag själv jobbar med mental avslappning hemma så kunde han guida mig personligen och anpassa det så att det hade effekt. Jag var hela tiden "vid medvetande", jag var det vill säga medveten om allt han sa, och hamnade alltså inte i nåt tillstånd där jag "försvann" för att sedan vakna upp. Det trodde jag egentligen inte heller. Det är nog den största myten om hypnos.
Snarare kände jag mig totalt lugn och avslappnad och kunde koppla bort tankar på allt annat, som i vanliga fall är svårt när jag "mediterar" hemma.
Såhär efteråt har jag lite svårt att minnas allt han sa, men han använde sig av min lista som jag skrivit, där det stod vad jag strävade efter, exempelvis att jag vill känna mig trygg i mig själv, och tro på det jag gör, och att lita till mig själv och lita på att andra uppskattar mig för den jag är osv. Det kändes att han talade direkt till mitt undermedvetna. Min logiska sida var som bortkopplad. Det var en väldigt skön känsla.

För att dra några exempel så bad han mig se mig själv framför mig precis som jag skulle vilja vara. Drömbilden av mig själv. Jag skulle noga betrakta den tjejen som satt där framför mig. Hur hon kände sig, hur hon pratade, hur hon hanterade olika problem, vilken hållning hon hade, hur hon betedde sig. När jag hade lärt känna henne väl, skulle jag, bildligt talat, gå fram till henne och sjunka in i hennes kropp för att bli henne, för att sedan känna efter hur det kändes osv.
Sen skulle jag besöka mitt drömhus. Där inne skulle jag göra lite olika saker. Bla skulle jag släppa av mig massa tunga stenar i hallen som symboliserade alla negativa tankar, för att sedan plocka på mig nya, positiva tankesätt.

Det var lite olika sådana övningar och uppgifter.

När jag kom till fullt medvetande kände jag mig helt lugn och som "såsig" i huvet, men samtidigt glasklar. Också konstig men härlig känsla.

Han spelade in sessionen på band och har skickat det till mig, så nu kan jag använda det om och om igen för att maximera effekten. Ska prova det nu när jag lägger mig tänkte jag!

Det är lite svårt att känna skillnad från tidigare, eftersom alltihop är väldigt abstrakt. Men jag känner att en stor process har börjat inom mig. Istället för mitt kanske inte alltid så konstruktiva grubblande så reflekterar jag mkt nu såhär efteråt, och lyssnar mer inåt.

Men en konkret förändring kände jag faktiskt idag. Det är en kvinna på praktiken som på senaste tid varit rätt otrevlig mot mig av någon anledning som jag inte orkar gå in på, men idag kunde jag tänka att hennes beteende mot mig är en nyttig utmaning och livserfarenhet. Hon tränar mig på att bemöta knepiga människor, som man förmodligen kommer att göra hela livet. Så den ändringen i mitt tankemönster känns toppen.


Det är som lite svårt att förklara det som hände, eftersom det mesta är rätt abstrakt. Men jag är helt klart mycket nöjd! Det gäller även Pidde som direkt började sova bättre.

Nu har jag lånat en bok på bibblan om hypnos. Vanvettigt intressant!!

Innan jag går och knyter mig för ikväll vill jag hälsa lille Charlie välkommen till världen! Johanna och Ante fick en fin liten pajk i lördags morse! Längtar massor till att få träffa underverket.


Gonatt alla goa! <3

.. Med synth menar jag en hund. Jag vill verkligen verkligen ha en hund. Trots att jag vet hur krävande det är och hur låst man blir.

Jag har iofs fått , dock för länge sen, ett erbjudande om att få ta hand om en hund jag känner, på prov sådär.. Kanske ska höra mig för igen om erbjudandet står kvar..

Återkommer om detta.

I fredags skulle jag, Lina och Anna ha tjejkväll med god mat, idol och lite vin. Men hips vips vaknade Sallygumman och var helt otröstlig, och eftersom hon i normala fall aldrig är ledsen, speciellt inte sådär länge, förstod mamma Anna att det var nåt fel. Vi hamnade till slut på akuten med den förtvivlade lilla korven. Jag agerade pappa eftersom Simon befann sig på utländsk mark. Läkarna hittade inte något fel på henne och till slut lugnade hon ner sig såpass att hon kunde somna. Vi pustade ut. Stackars lilla vän.

Helgen fortsatte i samma dramatiska anda. Igår då jag och Arvid hade kalas hann det bara gå en timme innan person nummer två denna helg var tvungen att åka in på akuten. Kalaset blev inte riktigt som det var tänkt eftersom oron låg över oss andra som stannade kvar. Den oroande historian slutade också lyckligt till slut, och än en gång pustade jag ut denna helg. Och vad spelar egentligen en tjejkväll och ett kalas för roll? Huvudsaken är förstås att mina kära mår bra!

Idag har jag gjort om i datarummet/studion. Det blev bra. I alla fall bättre än innan.

Veckan som kommer är fullspäckad. Ska bjuda olika nära och kära på födelsedagsfika så gott som hela veckan. Tycker det är så trevligt när man har en anledning att bjuda hem folk. :) Fast det är ju dumt att man ska måsta ha en anledning för att få ur tummen.

Förresten så har jag färgat håret. Mörkare. Blev rätt nöjd, förutom att jag nu istället ser rätt blek ut. Det får nog kompenseras med ett besök i solariet. För är det nåt jag inte gillar, så är det att vara blek.