Jag vet att man inte bör slänga sig med uttrycket utbränd lite hipp som happ då man känner sig stessad eller trött, eftersom det är att felanvända det.. Jag som själv varit det vet hur förbaskat obehagligt och jäkligt det är, jag låg liksom och sov 2 månader i sträck och gick bara upp för att gå på toa eller ta mig en liten matbit, och av detta blev jag alldeles skakig och yr av utmattning. Detta är ej en överdrift... Men känner jag ett trängande behov av använda ordet utbränd nu fast jag vet att jag inte är det på riktigt. Efter en vecka av målande och slipande, flyttande och fixande, så känner jag mig totalt utpumpad. Jag såg det som ett roligt projekt, men det blev som ett oändligt maratonlopp. Så. Vad har jag lärt mig av detta? Kanske att inte sätta en löjligt kort deadline (eftersom jag fyller år på onsdag och ska ha kalas vill jag att allt ska vara klart då), och att kanske ta ett rum i taget eller nåt då jag ska göra om. Nåväl. Snart är det klart, och jag är kanonnöjd än så länge! Så det var mödan värt.

Ikväll är det lördagkväll och jag borde kanske hitta på nåt roligt att göra, men jag ooooorkaaaar inte.. Vill bara sova!! Men nu går jag iaf över till syster Lena för att äta en mysig lördagsmiddag. Får se om jag piggnar till lite, vore trevligt att besöka Emmy och Manges ferre där Pontus är ikväll. Som sagt. Vi får se.

Gokväll!

... var den första meningen jag lärde mig. Det var för att jag var så kvällspigg (!)  då jag var liten, och för att mamma skulle få mig att sova sa hon att "nu Moa måste du sova, det är mörkt ute och alla barnen sover." Lite onödigt vetande.. 

Hur som helst är klockan 05.50 och jag är vaken. Har varit uppe nån timma nu. Blir lite less på att inte kunna sova hela natten. Men det går an om jag skippar dagssömnen, men då blir jag å andra sidan en zombie under eftermiddan/kvällen istället. Pest, eller kolera? Då väljer jag nog pest. Alltså att vara vaken en stund på natten.
Som säkert som för många andra så kommer alla lite undanträngda tankar fram då man ligger vaken nattetid.. Något jag tänker mycket på nuförtiden är min återupptäckta dåliga självkänsla.. Det visar sig i att jag tycker illa om många personlighetsdrag hos mig själv, samt att jag hela tiden oroar mig för vad folk tycker och tänker om mig. Jag antar att steg 1 är insikt, men hur går man vidare? Hur jobbar man på sin självkänsla? Har läst Mia Törnbloms böcker, men.. Ja.. Böcker är böcker.. Allt låter ju rimligt, men kan inte översätta det till praktik.  En knepig uppgift. 

Något jag också tänker på den här tiden på dygnet är min älskade mamma. Försöker plocka fram så många minnen som möjligt från då hon var frisk, eftersom de minnena hips vips, dock vetenskapligt förklarat, mer eller mindre försvann den dagen hon blev sjuk.
Det gör inte lika ont varje gång nu att tänka på det förflutna. Nu kan jag le åt olika minnen. Mitt favoritminne just nu är när vi var hundvakt åt hunden Harry ( en bichon frisé som tillhörde min "plastmorbror")  och då mamma blev helt förälskad i honom och gav honom en korvbit eller något annat gott var femte minut. Till slut parkerade han sig nedanför kylskåpet och låg där hela vistelsen eftersom han visste att han skulle bli född på grejer, orka gå därifrån liksom, medans mamma bara satt och tittade kärleksfullt på honom. 

Ett annat mysigt minne är då jag och några vänner + Pidde sov över hos oss efter en fest. Då hon helt plötsligt försiktigt knackade på dörren och öppnade med en bricka överfull med mat. Hon gjorde frukost på sängen åt alla oss. Så himla söööt! Ja jag kan i alla fall konstatera att min mamma är den sötaste och vackraste mamman på hela jorden.

 




 

Oj vad det är pillrigt att måla pinnstolar... Är klar med bordet och skänken, eller ja, de ska ju lackas också. Det blir såååå fint!! :) Så snart är alla möbler i köket och vardagsrummet utbytta. :)  Äntligen kanske jag kan börja känna mig nöjd med vårt hem!!

Har dessutom just avslutat första kursen. Känns hur bra som helst. Hoppas bara jag får godkänt på alla uppgifter. Nästa kurs är bara en massa bokplöjning och sen en hemtenta. Om jag känner mig själv rätt kommer jag att läsa baksidetexten på böckerna och sen va nöjd.. Haha. Men på nå konstigt vänster fixar jag det alltid ändå. 

Så i veckan blir det försök till att plugga, köpa träningskort, börja träna samt måla klart möblerna som står på schemat. 

Go'natt!
 

Ikväll har jag då haft besök av Nina och Louise. Vi pratade massa gamla minnen.. Tänk vad man har förändrats ändå sedan dess.  Det var kul att ses må jag säga!









Imorgon är det plugg hela dagen som gäller. Ska iofs försöka lägga på ett kol så jag kan fortsätta måla möbler. Har målat klart bordet, nu ska det bara lackas. Det är kul att va kreativ.... :)


På måndag börjar mitt nyttiga liv om. Då ska jag köpa träningskort (haha som att det räcker med att köpa det.. Nä. Ska börja träna ordentligt också)  samt lägga om kosten helt. Nu är det tänkt att jag ska få tillbaka min forna kropp.. När jag tittar på bilder från högstadiet/gymnasiet fattar jag inte att jag varit så smal. Helt sjukt... Ska lägga upp nån bild nån gång så får ni se skillnaden... Jaja. Tur att jag är rätt söt som mullig;) Haha. 

Gonatt!

Nu har jag en uppgift kvar i skolan, den jobbigaste.. Men jag har tänkt ägna hela söndagen åt den. Den ska lämnas in under söndan, och jag jobbar bäst då jag har lite press på mig. Så det blir nog bra.

Imorgon ska jag göra allt jag inte hann idag.. Hälsa på fina mamma, måla möbler, diska och hänga in tvätt. På kvällen kommer gymnasieklasskompisarna Nina och Louise och hälsar på! Det var INTE igår. Få tänka... Det var nog iaf sex månader sedan.. Ojoj.

Vet någon hur man lägger upp en film på bloggen, utan att behöva gå genom youtube?? Eller det kanske inte går??


Jag har världens sötaste katt.... Nu ligger han och lyssnar då Pidde spelar gitarr, medans jag sjunger lite förstrött till.. På bilden var han bara några veckor gammal. Ni får ursäkta mitt otroligt fula hår på bilden... Vitt där uppe och orange där nere.. Usch.

Fotografen i mig kommer fram på hösten.

Har känt mig stingslig nu i 2-3 dagar, och då vet jag att det är dags för månadens lingonvecka. Mycket riktigt. Jag fattar inte vad det beror på, att man blir på dåligt humör innan mensen. PMS är en mycket konstig grej.

Igår hade jag och Anna inte flyt med bilnycklar. Hon tappade sin, medans jag skulle hämta mig på norrlandskustbussen. Pidde skickade den från Sundsvall. 19.40 skulle jag infinna mig på busstationen för att hämta nyckeln. Klockan blev 20.05 innan bussen kom, och jag var stressad som få eftersom jag inte ville missa idol. Hamnade nästan sist i den långa kön, så irritationen hann byggas upp där jag stod i regnet. Hade dock tre st turkar bakom mig som svor och gormade åt mig för att jag trängde mig före dom. Det var ju inge snällt av mig iofs, men. Kön stod som åt två håll, så jag bara klämde mig in på nå vis. Ja iaf. Då jag kommer in i bussen hör jag hur busschauffören skojar med tjejen framför mig, och skrattar hjärtligt. Då det är min tur säger jag glättigt "jo jag tänkte hämta en bilnyckel!" varpå han svarar "här finns ingen bilnyckel". Jag hör turkarna börja skratta hånfullt åt mig, och jag säger "men är du säker, min sambo skickade med en bilnyckel från Sundsvall". Han svarar  återigen "här finns ingen bilnyckel". Då tänker jag att han kanske skojar med mig, eftersom han skojade så mkt med tjejen framför mig, så jag frågar "skojar du med mig?". Då förvandlas busschauffören till ett monster. Han ryter "Tror du att jag i mitt yrke som profersionell busschaufför skulle skoja om en sådan sak, då tror du fel! Här finns ingen nyckel!" Turkarnas skratt ökar. Jag som inte kan ta en utskällning känner tårarna börjar bränna bakom ögonlocken. Jag mumlar "Ursäkta, jag menade inte..." Han svarar "Du får gå ur kön, här är det faktiskt folk som ska åka med bussen som står och väntar, du får vänta där ute tills alla har stigit på!" Jag ställer mig ute i spöregnet och känner klumpen i halsen växa sig stor. Till slut kommer han ut och ringer någonstans, och går iväg och pratar. När han kommer tillbaka säger han att bilnyckeln troligtvis har åkt tillbaka ned till Sundsvall eftersom det byttes både buss och chaufför i Umeå, som körde nedåt igen. Han ger mig ett telefonnummer jag kan ringa på måndag, och höra vart min nyckel är.

Snopen och gråtfärdig åker jag till Anna där hon och Lina väntar på mig. Jag missar hälften av Idol och är fortfarande utan bilnyckel. Damn it.


Nu inväntar jag en kvinna som ska köpa våra skoskåp. Sen beger jag mig till Anna, för att sedan åka med henne och barnen på stan.


Hmmm... När ska jag plugga......???

Om man jämför med mina pluggtjejers bloggar så har min handlar väldigt lite om skolan. Nästan ingenting. Lite konstigt, för mitt liv består av rätt mycket plugg numer. Och nu måste jag bara få beklaga mig lite. Jag har hållit mig lugnt hittills, men nu känns det lite jobbigt faktiskt. Håller på med sju uppgifter samtidigt... Vore skönt att göra klart saker en åt gången. Nu är det så himla ostrukturerat. Men men.

Inatt åker Pidde med Moonsafari till Tyskland och sen till Holland. Det blir alltså ytterligare en helg som gräsänka. Men det går nog bra. Har häcken full. Ska hjälpa Anna med barnen och försöka plugga lite mellan varven. På måndag beger vi oss till Luleå. Ska sova där en natt. Gruvar mig... Det var så sjuuukt långa dagar sist, och det blir samma nu. Ska köpa rosenrot innan dess, så min energinivå ökar litegrann. Ja dom funkar faktiskt. När jag äter dom behöver jag knappt ens vila min obligatoriska stund på eftermiddagen. Synd bara att det blir rätt dyrt att knapra dem varje dag. Jajja. Smakar det så kostar det. 

Kul att Idol har börjat om! Jag har en liten släng av "anti-kommersiellitet" (stavning?), så vissa stunder blir jag lite illamående med tanke på hur sjuuuukt kommersiellt det är... Men emellanåt är det riktigt bra underhållning. 

Mina favoriter i år hittills är Mariette, Clara och Karl. Gillar inte Durna eller Pjotr.. Då vet ni ;) 

Gonatt.  

 

Jag måste ALLTID ha ett projekt igång. Annars känner jag mig rastlös och uttråkad. Det funkar liksom inte att bara ha massa måsten, jag måste få ha mina moments då jag får utlopp för all min kreativitet. För det kan jag faktiskt säga att jag är utan att skämmas. Jag är riktigt kreativ. Måhända lite väl? I alla fall. Är i full gång att sälja våra (nya fina) möbler från IKEA för att jag har blivit less, samt att jag insett att saker är opraktiska, och köpa nya (fula). Det låter lite konstigt antar jag, men jag älskar utmaningen att få fula möbler fina. Att dessutom tjäna pengar på kuppen gör det inte värre. Har sålt detta:

(stolarna: 250x6)


Ska även sälja:




Allt är tingat utom skohyllorna.




Har istället köpt:




Kökssoffa, bord, 4 stolar samt en skänk. Jag ska måla dessa möbler vita och byta tyg på soffan och stolarna.
Skänken ska jag göra till tv-bänk.


När jag får sålt skrivbordet ska ett nytt in, även det ska målas vitt. Har inte hittat ett än. Jag har iofs ett hos mamma och Chrille, men Chrille är inte så sugen på att börja flytta massa saker. Det förstår jag. Då blir allt så påtagligt med mammas tillstånd.  
Jag äger ett vitt rumsbord som för tillfället står hos syrran men som jag ska ta tillbaka. Ska dessutom sälja soffan då jag hittar en ny. Vill ha en beige eller brun med hög rygg.


Och ja, jag gillar vita möbler. :) Fattar inte hur jag tänkte då vi handlade till lägenheten då vi flyttade in... Det är inte alls min stil. Det var inte det då heller. Har fått veta att stilen jag gillar heter "shabby chic". :)

Pontus är snäll. Han accepterar mitt renoveringsbehov och låter mig hållas, så länge vi går med vinst eller plus minus noll, samt om jag gör allt jobb.


Lite inspirationsbilder:

















Herrrrreeeeeguuuuuud vad jag längtar till den dan vi köper eget boende. Ja förresten, vi har bestämt oss för att vänta med lägenhetsköp. Vi har ingen brådska.

....Då jag ska styra upp massa saker. Efter lite problem med banken (första kvinnan gav oss felaktigt lånelöfte), så tänker jag att vi bör besöka de andra bankerna imorgon för att höra vad de säger. Har hört att swedbank är hårdast? Det var iaf där vi var idag, och vi får låna just såpass till lägenheten, men inga "renoveringspengar" vilket känns lite surt. Nåväl. Sen måste jag försöka plugga lite. Har en gammal uppgift från sommarkursen som ligger och gnager samt massa andra grejer. Därefter ska jag laga mat till systersonen Gurra för att sedan skjutsa honom till hockeyträningen. Sen är det ju kör. En fullspäckad tisdag med andra ord.

Godnatt!

Är helt plötsligt mitt uppe i en hetsk budgivning gällande en lägenhet vi inte ens vet om vi vill ha... Hmm..

Den här:

http://www.maklarhuset.se/ViewObjekt.aspx?objektid=482347&view=Images


Nån som är sugen på att tipsa om för/nackdelar? :)

Jag saknar min mamma..

Idag känns det bättre.


Grattis Georg 1 år!!

Jag lovade att komma tillbaka imorgon. Jag gruvar mig.

Helgen känns jobbig, vi har kör hela långa helgen, och jag tappar fokus på saker redan efter 1-2 timmar. Och vi ska hålla på i 6 tim på lördag och 6 tim på söndag. Usch. Jag vet inte om jag orkar. Skulle behöva ha den här helgen till att försöka muntra upp mig på någe vis. Sen har jag tagit på mig massa saker inför en körfest jag inte ens vill/orkar gå på. Lekar och musik. Jag måste lära mig att jag inte kan ta på mig massa grejer för hips vips så orkar jag inte. What to do... Jag kan nog dra mig ur, jag tror att folk förstår... Men.. Ja jag vet inte. Får känna hur det känns imorgon.

Men imorgon fyller i alla fall favvoGeorg 1 år! Så då blir det kalas. Det blir mysigt.

Hur handskas man med en sjuk närstående?? Hur beter man sig då hon börjar gråta då man ska fara..? Vad ska man säga, när man inte vet vad hon förstår?  När det man säger kan göra henne ledsen?


Jag vet inte.



Jag vet däremot att det är helt naturligt att man anpassar sig efter en situation och gör det hela möjligt att uthärda. Man normaliserar och griper efter halmstrån. Man stänger av sorgen, grubbleriet, oron. Man måste, för att orka leva ett normalt liv. För att orka gå upp på morgonen. Man blir van tillvaron, och accepterar ödet. Men jag blir rädd när jag märker hur jag blundar för verkligheten. Det är som att min hjärna har stängt av empatiknappen. Jag ser vad som händer, men jag känner det inte. Jag berättar om det som om det vore en påhittad historia, som att jag berättar handlingen ur nån film. Och det skrämmer mig nåt oerhört. 

Det här blev en riktigt riktigt pissig dag, eftersom jag för en stund öppnade ögonen. Ska det vara så nu? Kommer jag bara att kunna känna mig glad då jag blundar? Då jag lever i den där surrealistiska världen jag skapat för att orka. Jag orkar inte gå omkring och tänka på hur hon har det, hur hon mår. Det går inte. Men jag får dåligt samvete när jag inte gör det.


Fan fan fan fan fan fan. Det är så orättvist. Hon förtjänar inte det här ödet. 


 

06.12 Nu är det ljust ute igen. Då är allt i sin ordning. Då kan jag somna om. :)

Jag har för vana att vakna till mellan sisådär 04.00 och 06.00 på mornarna. Då måste jag gå upp, ta en frukt eller dyl, sitta vid datorn en stund och vänta på att tröttheten åter ska infinna sig. Det har alltid varit ljust under den stunden jag är uppe. Nu de senaste mornarna har jag vaknat närmare 6 än 4, och då har det varit ljust ute. Nu vaknade jag 04.15 och det är becksvart!! Var tvungen att kolla alla hemmets klockor för att se att det stämde och mycket riktigt. Vad hände? När blev det kolsvart kl 04.15? Det är nu på allvar jag börjat inse att vi går mot mörkare tider. Bye bye summer.


Ingen har nappat på min utmaning, så jag lägger ner den. ( Sa hon lite bittert. :) 



/ Moa, kl 04.44, och det är fortfarande tokmörkt.